Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Det är inte alls självklart, och det nu är så självklart, varför i helvete startar du då en tråd om det?

Problemet är att det verkar som att ditt bevis bygger på din tes. Det låter ungefär som att du säger "är det svårare att lära sig ett språk som är svårare att lära sig?"

Inte mycket tyder på att vissa språk är svårare att lära sig än andra. Barn lär sig tala flytande vid samma ålder i alla språk. De är de enda som startar från noll. Allt annat är för många variabler för att bedöma.

Jag tycker att man ofta hör att folk som har väldigt krångliga språk som modersmål (som exempelvis polska, tjeckiska, ryska, ungerska, estniska eller finska) har väldigt svårt att bemästra sina egna modersmål.

Sedan finns så lär sig inte alla barn sina modersmål lika snabbt. Det finns ljud i tjeckiskan som är så svåra att knappt tjeckerna själva klarar av dem, och jag vill draga mig till minnes att Hamilkar har nämnt att det finns vissa ljud som tjeckiska barn inte lär sig att bemästra förrän i femårsåldern. Danska och brittiska barn lär sig att behärska sina modersmål senare än svenskar och amerikaner emedan deras uttal är krångligare än vad vårt och jänkarnas är.

Tråden Är grammatiskt komplexa språk objektivt svårare att lära sig? sammanfogad med ursprungstråden.

/Mod.

Det där motbevisas av t.ex. Pisa resultat och nationella prov som visar att hur barn behärskar sina respektive språk inte har mycket att göra om huruvida man har en "svår" grammatik. Att vissa ljud kan vara svåra att forma pga att talorganen inte är fullt utvecklade är i det fallet relativt ointressant. Nästan alla språk har ljud som barn har svårt att uttala även svenska. Det är dessutom nte uttal tråden handlar om.
När barn är 7-8 år kan de kommunicera ungefär lika korrekt oavsett språk. Åtminstone ser man inte korrelation med kausus tyngda språk etc. Finska barn är tex bättre på Finska än svenska barn på svenska trots att finska är ett grammatiskt sett överjävligt språk.
Kina, Korea, Polen, Finland, Estland, Japan är i absolut topp i sina respektive språk, trots att de anses "svåra". Tjeckien som du nämnde kommer barnen före Sverige i språkdelen.
Andra faktorer är betydligt viktigare än "grammatisk komplexitet"

All logik och sunt förnuft säger att det helt enkelt måste ta längre tid att lära sig ett system med tre genus än ett system utan genus. Jag startar en tråd för att jag vet att det finns olika uppfattningar om saken.
Jag tycker jag klargjorde ganska tydligt varför polska är svårt. Om du inte håller med, berätta gärna varför. Jag är som sagt öppen för nya teorier. Kan ju säga att de flesta polacker jag kommit i kontakt med sagt att engelska är nästan barnsligt enkelt, och de är medvetna om sitt eget språks svårighet.
Just därför har jag valt att jämföra en engelsman och en polack, som bara kan sina modersmål och som aldrig ens hört det andra språket. Vem skulle lära sig det andra språket först, och vem skulle tycka det var lättast?

Fast varför gå över ån efter vatten och leta efter vuxna som har levt helt avskärmade från omvärlden och helt saknar förutfattade meningar när barn redan är de perfekta objekten för experimentet?

Om dina teorier stämmer så borde det ju gå att mäta någon form av skillnad förslagsvis mellan "ytterligheterna". Exempelvis tycker man ju att litauiska barn borde ligga hopplöst efter vietnamesiska barn i språkutvecklingen. Gör de det?

Om du nu (som tidigare) invänder att barn lär sig språk på "ett annat sätt" så handlar det inte längre om objektiva skillnader och då kan vi diskutera i all oändlighet utan att komma vidare.

Utan att ha studerat polska i en enda minut så ser jag direkt att du skrivit fel på lokativformen. Slutsats? Polska är lätt!

Ditt exempel blir bara hypotetiskt. För 500 år sedan hade det kanske kunnat gå. En polack bombas med engelska från tidig ålder och tycks ha lättare att lära sig engelska. Om en engelsman som troligen knappt hört polska tycker troligen att det är jättesvårt.
Barn i båda länderna lär sig dock språken lika fort utan att ha varit utsatta för något annat språk överhuvudtaget. Båda tycker troligen att det är lika lätt.
Jag har två tvåspråkiga barn och det ena växte upp i Spanien och hade svenska hemma och spanska på dagis och i skolan.
Mitt andra barn växte upp i Sverige och vi gjorde tvärtom.
Vi märkte ingen som helst skillnad.

^^ This

Därför att barn lär sig språk lika fort, har det konstaterats. Därför söker jag en annan typ av jämförelse. En person som lärt sig ett grammatiskt formfattigt språk kontra en person som lärt sig ett grammatiskt formrikt språk. Vem lär sig snabbast den andres modersmål?
Haha ser det nu också kosie är det som är rätt, inget annat!

Jag vet att experimentet rent praktiskt är omöjligt att genomföra, men vi kan diskutera teoretiskt för den sakens skull.

Jag vet inte om jag själv är relevant, men jag kan aldrig minnas att jag tyckt engelska har varit svårt, på samma sätt som jag tyckt att tyska varit. Det enda svåra jag upplever med engelska, är att jag har problem att skilja singular från plural i verb, och har svårt att veta när det ska vara -ing-form på verben. Inget av dessa drag finns bevarade i svenska. Så drag som inte återfinns i ens modersmål bör vara något svårare för en student av ett nytt språk. På samma sätt som jag tyckte tyska kasus och personverbböjningar och särskilt konjunktiv var svårt, då inget av detta finns i svenska längre. Något säger mig att en islänning inte finner detta svårt i tyska, allt det finns välbevarat och livs levande i isländska.