Pepsicolaburken & muffinspaketet
Jag tror de flesta förpackningar redan 1980 hade både tillverkningsdatum och sista förbrukningsdag stämplat på.
Om datumstämplarna på förpackningarna härrörde från det tidsspann som förflutit sen Johan oomtvistat senast befann sig i LAs Amazon och trots det bar hans fingeravtryck, eller DNA, så skulle detta vara ytterst graverande för LA.
Och om motsatsen konstaterats vara till hans fördel.
Jag har väldigt svårt att tro att både sheriffen och den minutiöse Pelle skulle ha missat möjligheten att finna Johans fingeravtryck på burken.
Man har som bekant i senare tid haft tekniska möjligheter att undersöka efter DNA om bevismaterialet är bevarat - och det ska det väl vara.
Skulle DNA från Johan finnas innanför mynningen på colaburken, där saliv och slemhinneceller från munhålan avsätts vid barns sätt att dricka, och den burken är producerad efter Johan senast träffade LA eller åkte i hans bil, så är detta mycket stark bevisning.
Ur LAs vittnesmål i tingsrättsdomen:
Citat:
I slutet av augusti 1980 åkte Andersson och Anna-Clara ut till hans sommarstuga i Lögdö. Det var sista gången de träffades.
Ur ACAs vittnesmål i hovrättsdomen:
Citat:
Sista gången hon träffade Lennart före Johans försvinnande var vid besöket i Lennarts sommarstuga i september 1980.
De båda är skiljaktiga huruvida giftermål togs upp av LA vid detta tillfälle.
Det framgår ej tydligt om Johan fanns med i bilen vid tillfället, men troligen inte av sammanhanget att döma.
Innan dess hade man umgåtts som en familj under jul- och nyårshelgerna 1979/1980. Det var nog vid den tiden som Johan senast vistats i LAs Amazon.
Om man läser LAs bäste vän Kent Rundqvists vittnesmål i domarna - det intressantaste vittnesmålet enligt mig - inser man snabbt hur obalanserad och förvirrad LA var direkt efter gärningen. Samma sak framgår i polisernas vittnesmål från natten efter försvinnandet, de som då besökte LA i hans lägenhet.
LA hade nog mest tur i sitt panikartade sätt att göra sig av med bevismaterial.
Vi ska inte förvänta oss att LA agerat alltigenom rationellt och kyligt, snarare stressat, påtänt och rörigt.
När han under förhör inser att polisen
vet att Johan var förtjust i just de varor vars förpackningar han tanklöst dumpat i sin egen soptunna - istället för i någon annans tunna eller en papperskorg eller container på stan - drar han till med att han konsumerat detta själv.
Det är givetvis möjligt, som det ofta är i familjebildningar, att man delar preferenser efter ett tag och att han faktiskt själv för eget nöje förtärt dessa.
@