någon med highly sensitive person?

De kan vara rätt kritikkänsliga och pretentiösa har jag märkt.

Gjorde testet nyss, fick ESFJ. Sägs att 30% av alla HSP är extroverta. Känner igen mig.

Jag är HSP. Det jag har märkt är att jag verkligen analyserar allt in i absurdum. Dessutom blir jag utmattad efter en lång dag med för mycket sinnesintryck. Känns som att hjärnan ska explodera. Jag har också märkt att jag ibland rent irrationellt kan känna ilska eller sorg inom mig, trots att situationen eller tanken som föranledde det inte alls är så hemsk. Känslorna blir väldigt irationella och starka.

Jag verkar dock ha lärt mig att trycka undan dessa känslor och aldrig visa dem. Beskrivs ofta som lugn och någon som kan ta ett grovt skämt utan att lipa. Har generellt svårt för att prata om mina känslor och än mer visa dem, ifall de är negativa då. Annars har jag inga problem med att uttrycka glädje och skratta i människors närhet.

Någon som upplever samma sak?

Tror att jag är en HSP. Det är bitvis lite jobbigt men för det mesta är det en enorm tillgång, jag skulle i alla fall aldrig vilja bli av med det. Jag fantiserar ibland om att fästa en GoPro-kamera på huvudet och i efterhand illustrera en vanlig dag med effekter och pratbubblor! Lite som i filmen Limitless. Ni som sett den

Jag är hsp och har gjort det testet som länkats tidigare (för många år sen) och jag är INFJ.

Det gäller att finna sätt att inte låta alla intryck och ffa andras negativa energier ta energi från mig.
Själv är jag noga med att ta tid för mig, försöka omge mig med människor som är bra för mig, fokusera på sånt som ger mig positiv energi så jag orkar med det som tar energi.

Kan ju inte avskärma sig från världen eller använda det som en ursäkt för att inte interagera med resten av samhället.

Lika bäst att i möjligaste mån göra sig av med idioterna och göra det man känner är bra istället.

Känner igen mig så väl. Jag känner mycket ilska och sorg. Även irritation, samtisigt så vet jag att andra skulle tycka att det var småsaker som man inte ska bry sig om. Men för mig kan det kännas som världen ska gå under. Har jag fått för mig npgot och mår dåligt över något så tar det över hela mig ich jag grubblar och kan vara uppe och googla hela natten om mitt "problem". Jag kan också känna mig väldigt glad och exhalterad.

Jag visar heller aldrig känslorna när de är negativa utan är mer tyst och dagdrömmande av mig. Pratar aldrig någonsin om mina känslor och hur jag känner mig när jag mår dåligt. Skulle jag försöka så slutar de med att jag gråter.

Andra beskriver mig som lugn, glad, omtänksam, förvirrad, tankspridd,klantig.

Ni som svarat i denna tråden, får jag fråga vilket stjärntecken ni är född i?
Jag känner två andra som är högkänsliga som jag och vi alla är född i fiskarnas tecken och är vänsterhänta.
Vet inte om det har något med saken att göra dock, kom bara att tänka på det nu. Tror egentligen inte på stjärntecken men fiskarnas stämmer in så jäkla bra på mig

Ja, det du beskriver känns så bekant. Speciellt de där om att man kan älta om småsaker in i absurdum. Även jag brukar vara uppe på natten och google om mina "problem", får jag inga bra svar kan jag seriöst sitta uppe hela natten och analysera.

Mina mest vanliga känslor är irritation, sorg, ilska, glädje och uppgivenhet. Kan gå från att vara hur glad som helst till att bli lite dystrare ifall jag stöter på problem, sedan ältar jag om det tills mitt humör går ner.

Önskar verkligen att jag inte hade ett så känsligt nervsystem. Det är ganska jobbigt att sitta inne på känslor som äter upp en, men samtidigt ha så svårt att uttrycka dem till någon. Men jag vet ju att mina negativa känslor oftast är irrationella, det är därför jag håller inne med dem och endast delar med mig av de positiva känslorna som glädje och skratt.

Förr var alkohol en räddning för mig. Efter att jag hade druckit kände jag mig normal, slutade analysera och blev fri från de negativa känslorna. Mina vänner vittnade dock om en helt förändrad person vid alkoholintag så det blev ju inget vidare till slut. Började även få enormt med ångest dagen efter vilket var ohållbart. Vad ni än gör, försök inte dränka era känslor med alkohol.

TS prata med vårdcentralen och be om en samtalskontakt hos psykiatrin. Låter som att du har en blandning av en depression och eventuellt något annat underliggande. Går inte att reda ut den där typen av problem själv för det är extremt svårt, men med rätt medicin och en bra terapeut går det att göra hanterbart.

HSP är ett personlighetsdrag och ingen diagnos eller depression.

Gick hos en psykolog tidigare för att jag inte sov på nätterna utan låg och grubblade, som ville trycka i mig massa antidepp medicin. Jag ville själv inte det men hon gav mig inget annat val. Men inte hjälpte det. Jag var ju inte deprimerad, det var ju liksom min personlighet som är så men det fattade varken hon eller jag just då. Usch skulle inte lyssnat på henne, var ett helvete att sluta med dem sen.

jag mår jätte bra när jag dricker alkohol, säkert som många andra så släpper mina hämningar och jag slutar bry mig om vad andra tycker och tänker. Men...jag dricker typ 2 gånger om året ungefär, det räcker så i tonåren drack jag mycket för att jag mådde bättre då. Nu har jag barn och har inte tid med sånt längre hehe