Citat:
Ursprungligen postat av
Dewey
Jag tycker ett genomgående fenomen i den nationella rörelsen, om man nu kan tala om den som enhetlig rörelse (vi har ju alltifrån counterjihadister, till identitärer till nationalsocialister till gud vet vad), är att det enda som man bygger sin rörelse på är invandringsmotstånd i olika hög utsträckning. I övrigt finns ingen egentlig analys av samhällsfenomen annat än som konsekvenser av invandringen, alternativt som resultat av konspiratoriska krafter (judar, frimurare etc.). Därav saknas t.ex. ekonomiska analyser i stor utsträckning annat än som ganska klena och intetsägande paroller som "Jobb åt svenskar" osv. Istället verkar man finna en stor spridning vad det gäller annat än det rena invandringsmotståndet, många nationella jag har sett skriva framstår som rena libertarianer ur ett ekonomiskt perspektiv. Åter andra som korporativister alternativt gamla socialdemokrater (minska klassklyftor, såväl arbetare som direktörer är viktiga osv). Men det är väl resultatet av den givna utgångspunkten, invandringsmotståndet står i centrum för allt, och analysen blir därefter ganska fattig vad gäller det mesta eftersom det vilar på en ganska enögd grund.
Det är en relevant frågeställning, men du kan inte förvänta dig att hela spektrat av nationella delrörelser i Sverige skall ha en synkroniserad agenda och en enhetlig syn på ett framtida statsskick. Lika lite som du kan förvänta dig att FP och MP har en gemensam politik, trots att de båda omfamnar maximal invandring och vedervärdig kulturmarxism, liksom även de andra partierna gör i maktkartellen plus V.
Ser du till de judiska lobbyorganisationerna, samt den finansiella eliten, så har du motsvarande: De värnar vissa speciella frågor, men har inte samma ekonomiska politik. De använder massinvandring och kulturmarxism som verktyg för att dekonstruera den västerländska kulturen, allt i syfte att befästa både mediamakten och den finansiella makten, i kombination med att den vita europén inte skall kunna känna någon betydande identitet, vare sig rasligt eller kulturellt, vilket annars skulle kunna hota den judiska missionen om dess överhöghet över alla andra folk i Europa och USA. Detta ingår i den gruppevolutionära strategin (se exvis
Kritikkulturen av Kevin MacDonald).
När du säger "
det enda som man bygger sin rörelse på är invandringsmotstånd" så är det inte så
bara: Se ovan vad de judiska lobbyorganisationerna har haft för agenda de senaste 100 åren — där har invandringsfrågan, dvs arbetet med att öka utomeuropeisk invandring (i USAs fall att skjuta 1924 års invandringskvoter i sank), varit central som verktyg för deras agenda och maximering av makt och inflytande. För de nationella rörelserna är invandringen på samma sätt en väsentlig fråga som syftar till att ta tillbaks vårt folks inflytande över vår tillvaro och att säkra den traditionella nordiska kulturen. Det är knappast något litet "
bara"!
Att stoppa massinvandringen handlar således inte om att slippa se negrer och araber, utan om att säkra att detta lands kultur och civilisation skall styras och utvecklas av européer, med en extra emfas på de som har sina rötter i norden. Allt detta har alltså
alla de nationella rörelserna gemensamt, och det är inte lite det!
Att sen de olika rörelserna har olika syn på hur framtiden skall gestalta sig i detalj, ja det är något man inte skall hänga upp sig på alltför mycket. Att två nationalister kritiserar varandra innebär inte att de behöver vara fiender. Jag har inga som helst svårigheter att kunna kritisera nästan vilken nationell rörelse som helst, men det innebär absolut inte att jag vill motarbeta dem! Och denna inställning önskar jag att flera hade, dvs förmågan att kunna kritisera konstruktivt utan att för den skull tro att detta innebär att man måste motarbeta existensen av en viss nationell satsning.
Hur har juden skaffat sig sitt enorma inflytande? Jo, genom att under mer än 100 år ha infiltrerat varje tänkbar organisation, varje akademisk disciplin inom humaniora och samhällskunskap, varje politiskt parti, varje medial satsning, varje lagstiftande eller lagpåverkande församling, etcetera, etcetera. Detta har varit
extremt framgångsrikt! Detta trots att dessa judar inte alls haft samma uppfattning om hur den ekonomiska politiken skall skötas eller hur stora skatterna skall vara. De har däremot alltid haft en stark och betydelsefull judisk identitet och solidaritet inom stammen. Men de har aldrig försökt samla all judenhet inom bara en enda stor monolitisk organisation — nej, de satsar på allt!
Vi bör lära av juden: Det är bara utmärkt att nationella satsar på en mängd olika företeelser och organisationer, trots olikheter i visionerna. Det finns tillräckligt med gemensamma mål, och de är trots allt väsentligare än olikheterna. Av den anledningen är jag positiv till alla möjliga rörelser, trots att jag kan ta mig friheten att kritisera dem, ibland till och med hårt.
Jag är därför principiellt positiv till SDs framgångar, positiv till SvP, positiv till SMR/NMR, positiv till Motgift, positiv till Motpol, positiv till identitärer, positiv till Dispatch International, positiv till RLM, positiv till Red Ice, positiv till Nordisk Ungdom, positiv till Fria Tider, positiv till Avpixlat, positiv till Nordfront, etcetera. Men jag kan likväl utan vidare kritisera vilken som helst av dessa satsningar!
Det jag verkligen saknar är en satsning inom akademia, där är Sverige osedvanligt dåligt rustad, medan USA är lite bättre på den punkten. Vi har heller ingen nationellt sinnad samling av advokater. Starkare samarbeten mellan likartade satsningar i Europa vore också tacknämligt. Vi behöver även, inom alla segment, stärka den etniska identifikationen på ett sätt som motsvarar den judiska identifikationen. (Counterjihadister får väl försöka stärka den kulturella identifikationen istället, eftersom de saknar en stor del av den etniska identifikationen.)
Med alla dessa satsningar så har fienden väldigt många organisationer att bekämpa — svettigt värre!
Ingen kan veta hur framtiden gestaltar sig. Det kan bli storkrig och inbördeskrig och raskrig. Men det kan också kanske utvecklas på ett mindre blodigt sätt. I en framtid kan jag mycket väl tänka mig att counter-jihadister kommer att komma i rätt rejäl konflikt med etnonationalister, men just nu finns det gott om gemensamma mål för att inte hålla på och motarbeta varandra. Kritisera ja, helt ok, men motarbeta nej. Kritisera gärna en sådan som Bylund inom SD så mycket det bara går, men var glad för att SD trots allt fick 13%. Och en SD-anhängare har all rätt att kritisera repatrieringen inom SvPs program om han vill, men han skall ge fullständigt faan i att hylla de som
mobbar SvP, oftast rent fysiskt, de som gör allt för att inte ens tillåta yttrandefrihet, eller som vår kulturmarxistiska kyrka som aktivt försöker stoppa dem och framställer dem som en krigsfara för hela Sverige! Sådant aktivt motarbetande borde vara tabu!