Jehovas Vittnen, varför så impopulära?

Tack för ditt svar! Det här är väldigt intressant. Nu vet jag inte om du gick med när du var ung eller på senare år. Om du är uppvuxen inom sekten. De jag känner blev direkt uppmanade att inte vara någon del av världen, eller ha världsliga kompisar tror jag att de kallade det. De skulle bara umgås med varandra. Man skulle tycka att det var roligt att knacka dörr, lyssna på er musik (?) och bara vara på ett speciellt sätt. Det var hela deras värld från väldigt tidig ålder så indirekt så hade de inte något val även om de ville något annat. Deras uppväxt byggde mycket på skuldkänslor. Man fick inte "ta på sig själv" eller ens bli ihop med någon som frågade chans på dem när de gick i lågstadiet (?). Om man gjorde något fel så måste man gå och prata med era ledare. De fick inte vara tvungna att följa med på mötet och fick inte vara hemma när de ville som små. De döpte sig väldigt tidigt. Ena var nog 11 och den andra var typ 14. En ytterligare tror jag var 15-16 något.

När tänker du att man kan sätta sig på tvären mot hela sin värld? Hur ska man bryta utan något att stå på? Och vad skiljer din homosexuella vän mot dessa vars familjer bröt med bara för att de var döpta? De var ju bara barn. Han jag nämnde först fick för något år sedan besök av ett gäng av era ledare på hans jobb när han jobbade för att de skulle ta ett snack med honom. De hade inte kunnat få tag på honom på alla dessa år. Är inte det sjukt?

Jag kan tycka din attityd mot detta är lite nonchalant. Jag förstår att man måste lyssna på bägge sidorna. Men det är väldigt svårt att förstå föräldrar som väljer bort sina barn (även om de är äldre) för en tro, för att man tror på något som inte går att bevisa. Men ens barn är fullt verkliga och man kanske inte borde skaffa barn om man bara accepterar dem ifall de gör som man säger, eller vad tycker du? Och de är trasiga människor. Inte för att de vill vara det. Utanför att deras barndom har gjort dem trasiga. Vem har ansvar för det tycker du? Du kan komma med dina bibelcitat, men det förändrar inte deras verklighet. Och visst, jag förstår att det är lätt att peka och skylla på en gammal bok.

Jag ber dig inte att svara för dem. Jag undrar hur du resonerar. Vad skulle de ha kunnat gjort som gör att de förtjänade att bli förskjutna? Vilken detalj tror du de inte vill berätta för mig?

Hen skrev ett brev och meddelade att hen inte längre ville fortsätta sitt medlemsskap i JV-kyrkan, eftersom hen inte längre trodde.

Vi talar om en ung person som helt enkelt inte längre kunde tro på gud och att bibeln är inspirerad av gud, och därför inte kunde fortsätta sitt medlemsskap i JV-kyrkan.

Ja detta är också ett exempel på att personerna väljer själva att bli uteslutna, detta hade kunnat skötas på ett annat sätt än att ta till den dramatiska åtgärden att avsäga sig sin tro.

Och som sagt, sedan gråter man på Flashback och dag och natt anklagar Jehovas vittnen, trots att man själv tidigare tagit beslutet om att underordna sig Gud och hans lagar och valt att bli döpt.

Och som sagt, om denna person inte hade blivit döpt, så hade inte församlingen kunnat utesluta personen.

Och jag har sagt det tidigare att jag skulle själv avråda en ung person att bli döpt, men jag kan inte hindra detta eftersom bibeln inte talar om en åldersgräns, utan bara talar om att personen ska vara kapabel att fatta ett eget beslut om att underordna sig Gud och hans lagar.

När en människa är tillräckligt mogen för detta är väldigt individuellt, Svenska lagen om 18 år är inte sanningen, i andra länder finns andra åldersgränser för när man är vuxen.

Men jag tycker personligen alltså att man borde vänta tills att man blir myndig i det landet som man bor i, men bara för att motståndare inte ska kunna ha något att säga om det. Och även om man skulle följa landets lagar så skulle detta dilemma uppstå, 18-åringar skulle säga att dom visste inte vad dom gick med på, så var ska man dra gränsen då? 20 år då man får köpa alkohol? Eller 25 år då man får sterilisera sig?

Då hade inte jag fått bli döpt i 24 års ålder, och det hade jag självklart gjort uppror emot.

Det kan finnas många olika saker, det är omöjligt för mig att ta upp alla aspekter, men t.ex. kan man ha blivit sårad över att man inte fått ett ansvarsuppdrag och börjar motarbeta en viss person och försöker få församlingen på ens sida, det vill säga att försöka vålla splittring i församlingen:

"Den som vållar splittring skall du vägra att befatta dig med, efter en första och en andra tillrättavisning. Du kan vara säker på att han har gått vilse och är en syndare som har dömt sig själv." (Titus 3:10-11 Bibel2000)

Sedan kan det finnas dom som vill bli uteslutna, t.ex. personen i Uppdrag Granskning som provokativt började röka, vilket förvrängdes till att Jv utesluter rökare men inte pedofiler.

Menar du på fullt allvar att den som vill lämna församlingen/samfundet också vill lämna sin familj?
Men OK, hur rekommenderar du då att en ung person som döpt sig för tidigt ska göra om vederbörande vill leva ett normalt ungdomsliv, utan att för den skulle bli förskjuten av familjen?

Vem bestämmer vad "normalt" är, du?

Vad menar du med "normalt"? På 70-talet var "sex, drugs an rock'n'roll" normalt.

Vem bestämmer vad "normalt" är, du?

Förmågan till verklighets-relaterande är ett bra ställe att börja.

Normalt är att ungdomar har frihet, t ex att möjlighet till vänner, nöjen, ha pojk-/flickvän och ha det sexliv de själva önskar. Helt enkelt det som majoriteten av tonåringar gör...detta är själva definitionen för ett normalt tonårsliv.