Ställ era random astronomifrågor

Jag läste att minigalaxen UDFj-39546284 är den mest avlägsna galax vi känner till.
Den ligger över 13 miljarder ljusår från jorden


Hur kan den vara med i stjärnbilden Ungen, när galaxen inte lär vara synlig från jorden?

Det låter helt klart kusligt att inte ingå i en galax, ensamt om inte annat

Galaxen befinner sig så klart i stjärnbilden sett från Jorden.
Den galaxen är inte alls 13 miljarder ljus år från oss, utan det ljus som idag når oss har färdats i 13 miljarder år. Ljuset har tillryggalagt 13 miljarder ljusår. MEN, idag är faktiskt galaxen MYCKET längre bort än så. Nästan 33 miljarder ljusår bort.
Detta beror på att under tiden ljuset färdats mot oss har avståndet till galaxen ökat pga expansionen.

Edit. En annan intressant sak vad det gäller just den galaxen är att vårt observerbara universum endast var omkring 8% av sin nuvarande storlek, då ljuset lämnade denna.

Men det är väl inte så man ska formulera sig. Universum ser ut att alltid ha varit oändligt, och oändligt är inte en storlek, kan inte ökas med någon procent. Det som hänt med rummets expansion är snarare att universum blivit glesare. Materian i stor skala är/var cirka 12 gånger (1/8%) tätare där man ser den där galaxen idag.

Jag tänkte undvika att använda skalfaktorn, därför drog jag till med den formuleringen.
Där vi jämför med volymen för vårt synliga universum idag.
Skalfaktorn var 1/13 vid z=12.

Hur lång tid tar det för våra radio- och TV-sändningar att ta sig till den närmaste planet som vi (alltså modern vetenskap) tror kan vara lik jorden.... ???

Eftersom universum inte går att begripa förnuftigt, man måste acceptera observationerna, tillämpa logiken, och blint acceptera precis vad som helst som kommer av det (reductio ad absurdum är inte tillämpbart inom kosmologi), så tycker jag att man borde framhäva det. Inte förenkla till något slags intuitivt trädgårds-universum. Din förklaring är mycket pedagogisk, jag har själv ingen vettig förståelse av vad det innebär att rum expanderar i ett oändligt universum. Men det är ju det orimliga som är den stora poängen med kosmologi så den bör inte missas i onödan, om jag får vara irriterande petig här.

De närmaste vi fått bekräftade befinner sig ~20 ljusår bort. Så 20 år.

Proxima Centauri är 4.243 ljusår bort, och så gott som alla stjärnor tros ha jordliknande planeter, så det skulle ta 4 år och 3 månader. Man har inte sett någon planet just där, de råkar väl gå i banor som inte korsar precis mellan oss och Proxima Centauri och då har man små chanser att detektera deras existens.

Bekräftade planeter, eller åtminstone ännu ej avfärdade kandidater, listas här:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_nearest_terrestrial_exoplanet_candidates
Leta upp den närmaste i listan som har en temperatur på cirka 300 kelvin och en massa någorlunda nära 1. Kanske "GJ180b" 12.12 ljusår härifrån? Lite drygt 12 år tar det för en radiosignal att nå dit.

EDIT: Förresten, listan har ju ett "Earth similarity Index ESI" som du kan sortera efter.

Alla radiosignaler når dock inte hur långt som helst. Kraftiga fokuserade militära radar är väl de som når längst. TV-sändningar inte så jättelångt. Det finns någon fysisk gräns bortom vilken radiosändningarna inte längre kan urskiljas från slumpmässigt brus, jag vet inte hur långt det är, men på de närmaste stjärnorna skulle man nog märka att jordklotet avger en massa onaturliga radiovågor. Fast de kan nog inte pussla ihop det till något TV-program.

Nya teleskop på marken och i rymden under kommande 5-10 år kommer att titta efter exoplaneter kring våra närmaste grannstjärnor. De som Kepler studerat ligger flera hundra ljusår bort. Avsikten var bara att samla genomsnittsstatistik, inte riktigt att lokalisera någon specifik planet. den viktiga slutsatsen är att så gott som alla stjärnor har planeter, även sådana av jordklotets storlek och många av dem med en temperatur någorlunda liknande den vi har. Därför tror jag att den närmaste stjärnan har den närmaste någorlunda jordliknande planeten.

Jo, och det kan man väl få vara. Dock förhåller vi oss till det observerbara universum, just för att få en vettig bild av hur stort något var i det förflutna.

Har man en oändligt stor stad som växer, är det vettigt att se hur de kvarter vi kan se växer. Trots att det kanske finns ett oändligt antal av dom.

Ju längre bort man tittar desto tätare blir universum. Det blir inte "mindre". Det har inte växt sedan dess, det har bara glesats ut av allt det där rummet som uppstår ur ingenting hela tiden överallt. Det är i vart fall så det ser ut och det håller rent logiskt, så vad ska man säga. Att Edwin Hubble hade ett konstigt sinne för humor kanske? (Hmm, han fick aldrig nobelpriset, astronomi räknades tydligen inte som fysik på hans tid)

Hur kan vi känna till galaxer som ligger flera miljontals ljusår bort? Hur kan vi veta att dom existerar?