Tydligen har denna tråd uppmärksammats på socialism.nu https://www.socialism.nu/showthread.php?t=10269
varför jag skriver lite om en uteslutning för över tjugo år sedan ur SAC:
Klasskrig
Mitt namn är alltså NN, fd lärare, numera permanent arbetslös, och självutnämnd övervintrad populist. Det är helt sant att jag blev utesluten ur SAC för över tjugo år sedan. Orsakerna och förklaring till mitt agerande sedan dess har jag för avsikt att klargöra här.
Det gör jag, liksom Jesus från Nazareth, med en liknelse: Vi var tio medlemmar i SAC som skulle gräva ett tio meter långt dike. En hoppar av, förklarar att han är trött eller helt enkelt inte vill arbeta för det är tråkigt, och han vill ha förskott på lönen för att köpa sig ett sexpack och lägga sig i Slottsskogen.
Samtliga andra, utom jag, nickar instämmande att det är klart att han skall göra. Vi andra får helt enkelt jobba övertid för att gräva hans andel, medans han ligger och latar sig. Per skulle egentligen besöka sin sjuke farfar som snart skall dö, men det besöket får han hoppa över. Pål skulle hämta sin dotter på förskolan, men hon får sitta utanför efter att skolan stängt, för vi måste gräva latmaskens del. Sven skulle gå till sitt extrajobb på McDonalds för han vill spara ihop till en ny dator, men av det blir intet, för han måste stanna kvar och gräva övertid.
Hur motiveras denna situation? Jo, ”Vi har en plikt!” Detta är de exakta orden från anarkisten Carl Johan Mård. Mannen som 1992 startade och ledde uteslutningsprocessen mot mig (och dessutom utsatt mig för hotelser och trakasserier). Då en fanatisk skelögd aktivist som gärna hade järnrör under kavajen, numera en fet gammal gubbe med cancer och flera skilsmässor bakom sig (jag har träffat honom långt senare). Den här Calle Mård har alltså ett start socialt patos. Jag antar att han arbetat med socialfall och knarkare, och han känner starkt för deras ”rätt” till allt på alla andras bekostnad. Han hävdar alltså att figuren i exemplet ovan har ”rätt” och att vi andra har en ”plikt”.
Själv är jag inte rädd för att berätta var Car Johan Mård kan stoppa upp sin ”plikt”, eller latmaskars ”rätt” till att leva gott på de produktiva.
Så jag blev utesluten!
varför jag skriver lite om en uteslutning för över tjugo år sedan ur SAC:
Klasskrig
Citat:
Det finns en viss användare på ett välbesökt forum i Sverige som sprider mycket trams om SAC. Jag har hört mycket om denne TH... IRL från äldre insatta som var med då det var aktuellt, eller mest rykten och sånt. Men hur lyder historien? Är det sant som det sägs att han kastades ut, blev bitter och nu är helt besatt av att demonisera syndikalisterma? Varför kastades han ut? Vad var anledningen? Gick han och blev bitter sdare sen?
Mitt namn är alltså NN, fd lärare, numera permanent arbetslös, och självutnämnd övervintrad populist. Det är helt sant att jag blev utesluten ur SAC för över tjugo år sedan. Orsakerna och förklaring till mitt agerande sedan dess har jag för avsikt att klargöra här.
Det gör jag, liksom Jesus från Nazareth, med en liknelse: Vi var tio medlemmar i SAC som skulle gräva ett tio meter långt dike. En hoppar av, förklarar att han är trött eller helt enkelt inte vill arbeta för det är tråkigt, och han vill ha förskott på lönen för att köpa sig ett sexpack och lägga sig i Slottsskogen.
Samtliga andra, utom jag, nickar instämmande att det är klart att han skall göra. Vi andra får helt enkelt jobba övertid för att gräva hans andel, medans han ligger och latar sig. Per skulle egentligen besöka sin sjuke farfar som snart skall dö, men det besöket får han hoppa över. Pål skulle hämta sin dotter på förskolan, men hon får sitta utanför efter att skolan stängt, för vi måste gräva latmaskens del. Sven skulle gå till sitt extrajobb på McDonalds för han vill spara ihop till en ny dator, men av det blir intet, för han måste stanna kvar och gräva övertid.
Hur motiveras denna situation? Jo, ”Vi har en plikt!” Detta är de exakta orden från anarkisten Carl Johan Mård. Mannen som 1992 startade och ledde uteslutningsprocessen mot mig (och dessutom utsatt mig för hotelser och trakasserier). Då en fanatisk skelögd aktivist som gärna hade järnrör under kavajen, numera en fet gammal gubbe med cancer och flera skilsmässor bakom sig (jag har träffat honom långt senare). Den här Calle Mård har alltså ett start socialt patos. Jag antar att han arbetat med socialfall och knarkare, och han känner starkt för deras ”rätt” till allt på alla andras bekostnad. Han hävdar alltså att figuren i exemplet ovan har ”rätt” och att vi andra har en ”plikt”.
Själv är jag inte rädd för att berätta var Car Johan Mård kan stoppa upp sin ”plikt”, eller latmaskars ”rätt” till att leva gott på de produktiva.
Så jag blev utesluten!
