Klubbarnas ekonomi

Men värt att tänka på är att i andra städer investerar komunen kanske 4 , 5 eller flera arenor.
De har kanske många andra idrottslag som skall dela på kakan.
Det är inte så svart eller vitt som i Skellefteå.
Så just det är ju lite missvisande.

Ja, skulle man anordna en kusinträff varje vecka så...

Huddinge har två hallar, en tränings och en för matcher som ligger bredvid varandra. Ganska fin hall faktiskt. Det är väl en av de mer aktiva hallarna i Stockholm området så det skulle vara intressant att jämföra.

edit; Man har 3 hallar om jag nu minns rätt. Vet dock inte om den gamla utomhusbanan hallen används nu när man gjorde klart b hallen?

Det är ändå lite roligt att det är så svårt för vissa att acceptera att det går bra för Skellefteå AIK att de måste leta bortförklaringar en gång i månaden.

Den frågan har såklart jag också funderat över, och jag hoppas på några klargöranden från Skellefteå kommun. Hyran sägs vara marknadsmässig för Skellefteås kommersiella verksamhet, och gott så. Är hyran däremot inte "marknadsmässig" i bemärkelsen att man försöker nå i alla fall break even för övriga icke-kommersiella hyresgäster, kommer man ju gå back en viss summa årligen. Den summan, dvs vad kommunens ev. kostnad är efter hyresintäkter, vill jag gärna veta och nödvändig för att kunna precisera mitt resonemang.

Tilläggas bör kanske, så är det ur vägen, att det här inte handlar om något jag håller unikt mot Skellefteå. Jag har samma invändning mot hur kommunala Stockholm Globe Arena Fastigheter AB här i Stockholm blöder mångmiljonbelopp årligen för de olika arenorna. De är förvisso inte vår hyresvärd, det är Anschütz-ägda Stockholm Globe Arenas som å sin sida gör vinst. Någonstans försvinner pengar olämpligt - om det är rakt ner i AEGs fickor, Stockholmsklubbarnas fickor eller båda och är inte helt lätt att säga, men fel är det.

Sen är det såklart en form av service kommunen erbjuder sina medborgare. Om det är en service som är lämplig för kommuner att handhålla är ju en politisk fråga jag misstänker att vi har olika åsikter kring.
Ja, man kan såklart argumentera att det är en kulturgärning att investera i elitishockey till stan. Det ligger ju i tiden att att inte göra åtskillnad på finkultur och fulkultur, eller vad som är "riktig" kultur och inte. Konsekvensen av en sådan kulturrelativism blir ju ofrånkomligen att det är lika lämpligt för kommunen att satsa på teater, måleriateljéer och operaföreställningar som på elitidrott, dataspelsturneringar och ravepartyn. Drogfria ravepartyn, måhända. Den politiska frågan om vilken omfattning den kommunala kompetensen bör sträcka sig lämnar jag just till politikdiskussioner.

Björkängshallen (2500 platser) samt tillhörande träningsishall och kringlokaler ägs och driftas av kommunala fastighetsbolaget Huge Fastigheter AB, men hyrs av Huddinge för 5,1 mkr årligen för vidareuthyrning/bokning till föreningar och annat.

Jag tror inte vi kommer att komma så jättemycket längre då vi precis som du skriver förmodligen har olika åsikter om det fetade. Sen kan du ju tänka på att jag (förmodligen) betalar mer i kommunal skatt (i varje fall procentuellt) än dig, och borde därför även, i teorin, få bättre service av min kommun än vad du får av din. Eller?

Jag kan dock tillägga att jag tycker det t o m är mer rimligt att kommunen "satsar" på t.ex. elitidrott och dataspelsturneringar, som ju faktiskt lockar folk ur alla samhällsklasser och dessutom i mycket större omfattning än "finkultur" som teater, måleriateljéer m.m.

Ja, alltså, jag har inget emot om Skellefteå kommun eller någon annan kommun vill satsa på sin idrott, inklusive den kommersiella elitidrotten. Jag skulle gladeligen slopa kommunallagen, som begränsar vad kommunerna får lägga sina pengar på. Er kommun, ert val, era politiska beslut. (om jag lägger åt sidan min anarkistiska ståndpunkt att all stat bör upplösas, och ser till dagens situation istället.).

Min ingång är mer från andra hållet, ska vi från idrottens sida uppmuntra att föreningarna tar emot det stöd som en del kommuner och kommuninvånare vill erbjuda? Mitt svar är föga förvånande nej. Till viss del är det såklart egoism, allt annat vore att ljuga. Jag som Stockholmare vill inte att Stockholm Stad går in i vår elitverksamhet, och då skulle jag såklart tycka det vore trist att få en nackdel mot andra lag där man har en mer accepterande inställning. Noblare än så är det inte.

Men, även bortom oss Stockholmares perspektiv tycker jag det kan finnas anledning för ett förbund att fundera över det kloka i att våra föreningar idkar samkväm med kommunerna. Blir föreningarna beroende av direkt eller indirekt kommunalt stöd för att kunna konkurrera riskerar vi att förlora föreningsrörelsens autonomi och självständighet. Politiker har såklart vissa syften och mål att verka för, vissa bättre än andra, som lätt blir en del av ett implicit eller explicit villkor för stödet. Och även om det oftast är positiva saker, som tolerans och mångfald, så är det en maktförskjutning från föreningsdemokratin och medlemmarna i föreningen till en extern part. För att det inte bara ska bli helt abstrakt kan ju nämnas våra läktare t.ex., där det redan idag uppstår en del konfliktlinjer ibland mellan politiker och mer organiserade supportrar. Hanterandet av dessa frågor tycker jag är viktigt att de får hanteras av föreningens medlemmar relativt självständigt politiker. (men ändå inom lagens ramar, såklart).

Politiker är ju dessutom inte heller de mest stabila att samarbeta med. Ibland blåser vänstervindar, ibland blåser högervindar, och när det blåser vissa vindar kan snabbt ryggen vändas. Jag tycker det vore synd om gamla, anrika föreningars existens ska vara beroende av politikers åsikt för dagen. Ekonomiskt bör man kanske dessutom se upp, när det flödar in pengar i föreningen som inte är kopplade till ens marknadsefterfrågan är det ju lätt att man missar vad som funkar bra eller mindre bra i styrningen av föreningen och på sikt skapar ineffektiva, destruktiva organisationer. Liksom det finns risker behäftade med att föreningar inte växer långsamt, stabilt och organiskt - medlemmar/publik strömmar till i takt med att man klättrar i tabellen, diton försvinner i takt med att man sjunker - utan istället att man plötsligt blir en (ekonomisk) storförening över en natt när en politiker kluddar sin signatur på ett avtal. Att sportsliga och organisatoriska framsteg driver den ekonomiska biten framåt är sundare än att det sker i omvänd ordning. Lätt fånget, lätt förgånget, och den risken för instabilitet tror jag inte gynnar svensk hockeys bredd- och ungdomsverksamhet i längden. Idag ackumuleras dessutom väldigt mycket kunskap och erfarenheter i de ideella leden när en förening gör den långa resan från botten till toppen vilket kommer övriga föreningens bredd- och barnverksamhet till nytta. Något jag tror lätt missas om man gör kometkarriär modell Växjö, oavsett om man har kommunen eller privata finansiärer i ryggen.

Du glömmer att Frölunda bekostade bygget av Marconihallen själva (ca: 40 miljoner)

Nu börjar det här vara mer politik än hockey och ekonomi och jag har inte särskilt mycket att tillägga. Visst, det finns risker med att låta yttre intressenter lägga sig i föreningsverksamheten, men den risken kan ju alla föreningsmedlemmar själv påverka genom att rösta fram en styrelse med samma värderingar som en själv i den frågan. Sen kommer glesbygdskommuner och dess invånare av logiska skäl som har med grundläggande förutsättningar för olika regioner att göra, ha en annan syn på kommunal och statlig inblandning i olika frågor gentemot t.ex. en Stockholmare.

Dessutom vill jag påpeka att det du säger om Växjös resa till toppen har ungefär 0 likheter till Skellefteås resa till toppen. Skellefteå AIK har tagit ett steg i taget både sportsligt och ekonomiskt sen konkurshotet för snart 20 år sedan. Om nu andra kommuner/lag vill göra på ett annat sätt och blåsa upp en ballong med kompressor (vilket jag förövrigt håller med dig om är osunt ur många perspektiv) så är det upp till dom. Sen får dom ansvariga stå till svars inför väljare och finansiärer, men det rör inte mig. Synd att tjänstemannaansvaret är avskaffat dock, så hur mycket någon ställs till svars i slutändan är väl även det en annan fråga, som inte handlar om hockey.

Ja alltså, frågan är inte så mycket hur jag önskar att enskilda föreningar ska agera som hur förbundet bör agera. Medlemmarna kan alltid rösta fram en styrelse som säger nej till kommunal inblandning, men de ska inte behöva hamna i en situation där de tvingas välja mellan att vara fria och självständiga eller att ha praktisk möjlighet till sportslig framgång. Det ansvaret vilar på förbundet att administrera sin idrott så att det dilemmat inte uppstår, om vi faktiskt värdesätter en självständig idrottsrörelse. Tyvärr tycker ju Englund att det är viktigare att pengarna strömmar in i sporten - kommunalt eller från privata finansiärer.

Och nejdå, självklart har Skellefteå inte gjort samma resa som Växjö. Jag pekar bara på faran i att framöver skapa en idrottsrörele där det kommunala stödet får en allt mer avgörande roll, då öppnas också portarna för kommuner som vill göra en Växjö-resa. I längden tror jag de flesta skulle tycka idrotten blir mindre intressant om den en dag slutar i en kommunernas kamp om vem som kan blåsa upp sitt flaggskepp högst. Det är mil dit, men det kan vara sunt att ändå fundera över vår riktning.

En aspekt som vi helt glömt bort i den här tråden är ju de pengar som SHL-lagen faktiskt genererar.

Om vi tar Luleå Hockey som exempel.
http://cdn1.shl.se/files/LHF/Ekonomi/LHF_verksamhetsb_201314.pdf

Förra säsongen hade man 83 anställda och personalkostnader på 77 miljoner kronor. Det blir i runda slängar 17 miljoner i kommunalskatt till kommunen.

Jämför med en situation där Luleå Hockey inte funnits. Luleå kommun hade fortfarande haft en ishall med driftskostnader på flera miljoner. Det krävs energi för att driva ispisterna, du har driftspersonal och underhållskostnader du inte kommer ifrån. Nettokostnaderna i det där läget skulle vara högre än de är nu.

DIF hockey drar in 100 millar per år och sysselsätter 200 pers till/i stockholms stad:
http://difhockey.se/artikel/5169/
http://difhockey.se/artikel/4348/
Tacken?
Ett långfinger i ansiktet ifrån politikerna.

Ert lokala problem - inte vårt.

"Vårt direkta bidrag enbart till Stockholms Stad och närliggande kommuner är 22-25 miljoner kronor årligen i skatteintäkter."

Där kan momsen vara inräknad vilket är realistiskt. DIF som har en mindre organisation och lägre lönekostnader än Luleå Hockey lär ju knappast generera mer inkomstskatt. Det säger ju sig själv.