Citat:
Ursprungligen postat av
dubbeltommy
Äntligen ett avsnitt med en riktig människa.
I jämförelse med de andra gråtmupparna och självömkarna är Harriet Andersson en frisk fläkt.
Kanske är det åldern som gör att hon kan säga vad hon vill.
Istället för att ägna ett avsnitt åt krokodiltårarnas drottning och hennes stjärtälskande bihang, hade de kunnat döpa om serien till "Harriet på Slottet" och låtit henne få fem avsnitt.
Trots allt hann hennes berättelse bara fram till 60-talet.
Inte helt oväntat det bästa avsnittet den här säsongen. Styrkan med Stjärnorna på slottet har just varit att deltagarna har mesta delen av (eller hela) sin kärriär bakom sig och därmed kan kosta på sig att inte vara alla till lags; personer som kommit en bit upp i ålder och inte behöver marknadsföra sitt senaste projekt. Jag tycker tyvärr att konceptet har blivit urvattnat senaste säsongerna.
Tycka vad man vill om Özz, men han hör inte alls hemma i min uppfattning om programiden då han i sammanhanget är ganska färsk inom sitt skrå. Harriet Anderssons medverkan var en stark anledning till att jag överhuvudtaget valde att följa den här säsongen.