Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Nu var jag iofs inte arbetslös.

Nu tar jag inte hand om min mormor, det var ett exempel.

På vilket sätt är en medborgarlön kommunistisk, och varför var Milton Friedman & Thomas Paine isåfall för den? Hade den däremot varit förbunden med arbetsplikt hade den varit kommunistisk.

Det här är inte bra, inte nog med att du tar delar ur sitt sammanhang, du svarar på saker som inte ens finns med i stycket? Eller ens texten, jag har inte pratat något om medborgarlön i inlägget? Att jag förutsätter att du är kommunist är väl inte så svårt att begripa med tanke på tidigare inlägg. Men jag har gärna fel på den punkten om det nu visar sig vara så.

Jag förlåter dig för din okunnighet den här gången, men måste med vänlig bestämdhet ombe dig att bättra på din kunskap om politiska ideologier och studera mina inlägg noggrannare nästa gång vi möts i debatt, annars blir det hela lätt slöseri med tid. Svammel och käbbel undanbedes också med vänlig men ytterst bestämd ton. Tack, och godnatt.

Stämmer.


Om man redan har erfarenhet är det mycket enklare, och om man bor i en ort där man faktiskt kan få jobb utan utbildning. Detta skiljer sig väldigt mycket. Dessutom känner du antagligen "folk som känner folk", det hjälper.

Att vara 25, bor hos sina föräldrar, sakna utbildning, inte är bevisligt duktig på något (utom kanske WoW), och antagligen ha taskig självkänsla med kanske depressioner eller andra psykiska problem, gör en ganska oanställningsbar.
Sådana CV kommer inte långt i processen.
Tyvärr. Sådan är verkligheten.
Anledningen att dessa människor inte kommer in är pga att de har en tendens att:
* inte komma upp på morgonen
* inte kan tåla att bli tillsagda
* går hem om de mår dåligt
* osv.

Om man verkligen accepterar vilket skitjobb som helst så håller jag med. Det "finns" jobb för den som verkligen accepterar att bli behandlad som bajs.

Det lustiga är de välutbildade i medelklassen som själva ständigt gnäller över vikten av högre lön, mer semester och förmåner, tycker att resterande befolkning ska ta vad de kan få...
Tänk er själva att försöka motivera sig själv att söka ett jobb man i hela sin kropp och själ hatar redan man kommer innanför dörren, såsom telefonförsäljare.

Står man ut med att gå upp klockan 1 på natten och jobba till 7 helt ensam kan man kanske få jobb som tidningsutdelare annars.

Men ok, nog om klassklyftor...

Man kan för övrigt sällan jobba inom vården utan nån som helst utbildning eller erfarenhet. Den typen av jobb har man undersköterskor till.

TS: det finns ganska många olika utbildningar inom VÄLDIGT många olika områden som man ofta kan komma in på! T.ex. yrkeshögskolor och folkhögskolor. Där behöver man inte ha tidigare erfarenhet eller toppbetyg för att komma in heller. Leta efter sådana.

Vad kan man annars göra i svenska samhället i din sits?
Ni är föraktade av de driftiga resterande delen samhället, av politiker, av arbetsgivare, får konkurrera med nyinkomna flyktingar, och har ingen chans förbättra er situation heller.
Man får nog acceptera att man tillhör de som ratats. Man är som maten någon annan tuggat och spottat ut. Otur! Leva i misär tills man dör.
Skolan var skit och resten av livet blev skit också... Samhället och skolan ljuger... De säger man kan bli vad som helst men de säger inte hur och ger en inte verktygen.
Bli alkoholist eller heroinist, så får du något att leva för... Tills du dör...
Dör man av en överdos så är man åtminstone lycklig en stund.

Tack för ditt svar.

Problemet är att jag finner det svårt att fortsätta med studierna efter fiaskot, jag vill inte behöva förklara mig för studiekamrater, då det inte finns en giltig förklaring. Så istället för att konfrontera det så sitter jag här och funderar på att hoppa av trots att jag gillar utbildningen.

Angående körkortet – ska försöka ta det så snabbt som möjligt, har lite pengar undansparat för det.
Jag har slutat spela förut, i 8 månader var rekordet men även utan spel som distraherar mig är jag ganska oproduktiv. Avinstallerade igår.

Jag är 22 och har ett helt liv framför mig, men även om jag tar mig igenom dessa personliga svårigheter så väntar inte nödvändigtvis ett lyckligt liv, det beror på andra faktorer och problem jag inte ens grubblat över ännu, relationer, familj o.s.v.

Det är också svårt att inte jämföra med vänner, släktingar, föräldrar o.s.v. vars liv jag inte ens kommer i närheten av, de har levt rika liv, medan jag endast har levt.

Dessa pengar som du gör anspråk på, varifrån kommer dom? Hur uppkommer moraliskt Din rätt till dessa pengar?

Flytta utomlands, finns massor av jobb i världen.

Det finns en annan vinkling. Få personer ser helheten i dagens pengaflöden. Politikerna har heller inget intresse att förklara var pengarna kommer ifrån. Det skapar problem. Många förefaller tro att det är staten som skapar pengarna. Så är det givetvis inte. Inte heller sjuksköterskan, domaren, polismannen eller kommunalarbetaren genererar pengar till staten. Det är folk som satsat sina egna pengar och en djävla massa tid som skapar nya pengar. Kanske skulle dessa människor röna lite mer uppskattning? Man kan heller inte beskatta den här gruppen, som dessutom lever utan stora delar av det skydd den andra delen av befolkningen har, hur hårt som helst. Konung Honung tror att dessa personer, just av anledningen att de äger ett företag, vältrar sig i pengar. Av den anledningen anser han sig ha rätt att leva på bidrag trots han han är fullt arbetsför. Han kan inte föreställa sig att företagaren kanske levt på under existensminimum i många år för att kunna förverkliga sin dröm om företaget. Konung Honung i sin förvirrade "ska ha värld" fattar inte hur riktiga pengar skapas. Därmed kan han, p.g.a. dumhet kläcka ur sig fantasin om medborgarelön.

Han menar att medborgarelön är en liberal tankemiss. Att det är länder som Spanien och Grekland som mest ivrar för tankegångarna talar snarare för att du har rätt. Dessa länder har ju som bekant också gott om pengar att genomföra frikostiga reformer

Myten om den strävsamma, hårt arbetande företagaren lever tydligen vidare...
Det är förstås en förutsättning att alla lågavlönade stackare tror på detta, så att de accepterar att slita för en struntsumma så att de stackars företagaren kan få bli ännu rikare. Istället för att de anställda kräver sin rättmätiga del av företagets vinst, som de arbetar ihop åt företagaren.

"Sjuksköterskan, domaren, polismannen och kommunalarbetaren" är också skattebetalare och bidrar till statskassan som alla andra.

De som inte har turen att få ett jobb ska naturligtvis också ha rätt till en god levnadsstandard i ett modernt, humant samhälle. Tanken om medborgarlön eller en "ekonomisk grundtrygghet" kan ju vara ett alternativ till socialbidrag eller a-kassa.

Är du helt jävla dum i huvudet? Samhället bryr sig inte ett piss om varken dig eller någon annan. Du har blivit hjärntvättat om du tror något annat och varför skulle samhället ordna jobb åt dig? Är det något företag eller någon firma som behöver din arbetskraft och kunnande så hör de av sig men det hela måste vara lönsamt för dem annars the dont give a fuck.

Sluta klaga på andra och försök själv.

Jag tror att samhället måste ta över ansvaret för jobbskapandet. Marknaden/Näringslivet klarar inte längre av att ge medborgarna en möjlighet att försörja sig. Det blir snart bara en liten högproducerande elit som hittar jobb, alla vi vanliga ratas av en alltmer krävande marknadsekonomi.
Det är helt enkelt en politisk fråga, där socialdemokraternas tankar om kommunala beredskapsjobb ställs mot Alliansens sköt-dig-själv-politik.