Hjälp mig! Ang. Läkare, Soc, LVU osv...

Hennes rakit är redan fastställd. De övriga frågorna har jag nog svarat på tidigare. ..

Var länge sedan jag skrev här.. Uppsala nya tidning, DN o Aftonbladet har börjat skriva fina artiklar. Högsta domstolen har fastställt ny praxis o läkaren i vårt fall är (av andra) anmäld för diverse övertramp. Vår dotter är fortfarande inte hemma, men planer på att hon ska kunna komma hit varannan helg finns. Vi får se hur allt utvecklas..
kram ♡

Hej Emma! Jag vet att jag följde den här tråden för längesen när det skrevs som mest i den, men sedan föll den i glömska (för mig). Kom att tänka på den idag och letade upp den nu.

Trist måste jag säga att det inte verkar ha gått så värst mycket framåt sen sist :-(. Men jag beundrade, och beundrar fortfarande, ditt kämpande, ditt konstruktiva sätt och envishet. Massor av lycka till!

Har tänkt detsamma men inte kommit mig för att skriva! Håll oss gärna uppdaterade Emma, och kämpa på!

Jag är väldigt fördomsfull mot sådana här bölanden där föräldrar envist hävdar att deras spädbarn drabbats av oförklarliga sjukdomar o försöker få läkare o socialtjänsten att framstå som illasinnade människor som konspiratoriskt bara kastar sig in i hem med perfekta föräldrar och tvångsomhändertar barn urskillningslöst.

Ni är vidriga och även om någon enstaka stackare kan ha oturen att berövas vårdnaden om sitt barn som faktiskt kan ha en dold sjukdom har majoriteten det INTE. Alltid är alla tecknen symptom på baby shaking medan föräldrarna försöker svära sig fria genom att rabbla de övriga symptomen ungefär som om misshandlade barn måste ha alla symptom för att det ska vara misshandel, och utan alla symptom är det nonchalans o konspirationer ungefär som om någon via sitt föräldraskap har ett automatiskt högre värde än ett värnlöst barn.

Normala föräldrar framställer sig inte som helgon som småbarnsföräldrar. De pratar om trötthet, utmattning, rädsla att inte kunna skydda eller tappa orken. Att inte räcka till eller vara tillräckligt bra föräldrar för sina små. En normal förälder får man närmast beordra att lägga ifrån sig sitt barn o låta det gråta när det inte går att trösta, att det inte ska få dåligt samvete för att den är mänsklig med behov av pauser o inte är en superförälder. En normal förälder berättar om stunder den känner sig som en oduglig o inkompetent förälder trots att den älskar sitt barn. Dessa oförklarliga skador med frakturer, blödningar o annat dyker mycket konstigt nog inte upp hos dessa normala föräldrar. Mycket märkligt är det sådana som beskriver dem själva som helgon som älskar sina barn över allt annat o aldrig skulle skada dem som drabbas av oförklarliga tillstånd med brutna revben. Att de sökt vård försöker de alltid lyfta fram som fördelar. Men gissa, även normala föräldrar söker vård gällande vikt, blöjeksem o mycket annat. Skillnaden? Normala föräldrar oroar sig över barnens hälsa o inte sådant som skador som gör så att spädbarn tappar aptiten o slutligen kan dö vilket skulle resultera i en obduktion där gamla frakturer skulle upptäckas.

Jag är jävligt tacksam för att samhället ingriper när det är fara för barns liv även om enstaka fall av medicinskt orsakat tillstånd slinker med. Barns liv måste gå först även om jag kan förstå traumat av att oskyldig mista vårdnaden. Men leker man helgon bryr man sig inte om alla de liv som räddas genom omhändertaganden. Omhändertaganden som inte är så vanligt förekommande som dessa"helgon" vill påskinna.Nej barn omhändertas inte hur som helst här i landet

Jag är såklart också tacksam för att samhället ingriper när barns liv står på spel, men det är ju lite skillnad på konspiratör och konspiratör. Det får ju var och en bedöma själva förstås, men i min värld så ger emma ett mycket trovärdigt intryck i alla fall. Du kan ju jämföra med en annan person i tråden (som hade tusen olika nick och nästan alla inlägg blev raderade) som också hade en egen tråd med en liknande agenda om att få tillbaka ett omhändertaget barn, men där mina misstänksamhetsreceptorer sprängdes.

Och om du tänker efter lite så inser du nog själv att om du hade ett barn som blivit omhändertaget för ett medicinskt orsakat tillstånd som "slinker med" så skulle du inte själv vara så "storsint" att du låter det hela passera för att "slippa leka helgon".

Jag tvivlar ändå. Även om modern är oskyldig kan någon annan vara förövare. Män är vanligare än kvinnor gärningsmän när det kommer till baby shaken tillstånd. Som oftast faktiskt Alla vars barn omhändertas under liknande misstankar rabblar upp symptom som faktiskt förklarar omhändertagandena. När det kommer till spädbarn är det en risk angående liv o död och folk glömmer gärna att äldre barn även de drabbas av skador upp till förskoleåldern orsakade av att ha skakats. Omhändertaganden ges större uppmärksamhet än alla de fall som passerar obemärkta med barn som växer upp med hjärnskador o neurologiska tillstånd de aldrig skulle ha behövt ha levt med om det inte vore för de egna föräldrarna.

Om det vore jag som for ut för att få mitt barn omhändertaget med anklagelser om barnmisshandel varpå jag själv skulle misstros i mitt sökande efter medicinska orsaker skulle jag sannolikt slå ordentligt i backen och bli något jag annars aldrig är, självmordsbenägen. Utöver en trolig svår psykisk påfrestning så skulle jag nog knappast komma att förändras i grunden ändå. Och i min grundnatur anser jag det samhälliga barnskyddet vara ett av samhällets absolut viktigaste hörnstenar. Barnets bästa ska alltid vara det som sätts i fokus.

Jag hoppas verkligen att jag inte försökt framställa mig själv som ett helgon! Det har aldrig varit min mening att försöka framstå som perfekt på något vis. Vårt fall och många liknande har börjat uppmärksammas och läkaren i vårt fall har varit omtalad i en rad artiklar. Det var en serie med artiklar i unt för ett tag sedan, även filter har skrivit bra artiklar! Senast idag var en bra sammanställning av läget i dagens juridik. Idag har vi även träffat en journalist i en större tidning, får se vad det blir av den artikeln 😊
Tack för att ni finns kvar! Även om tråden inte är direkt aktiv nu så har den många gånger hjälpt mig framåt i den här härvan!
Många kramar ♡

Jag läser dagens artiklar i Expressen - och jag kan inte tillräckligt uttrycka hur beundransvärt jag tycker att det är att ni och andra par orkat kämpa vidare.

Minst 35 familjer som splittrats utan grund, där socialtjänsten håller barnen som "krigsbyte" och vägrar inse att det initiala omhändertagandet var fel.

Nu talas om lagändringar .. men egentligen är det upprättelse, skadestånd och att de ansvariga ställs till svars för de förlorade åren som borde ges.

Åren ni förlorat med er dotter (och andra med sina barn) går ju inte att få igen -- men förhoppningsvis tvingas nu de ansvariga socialtjänsterna backa och ser till att alla dessa drabbade barn och föräldrar återförenas ..

Vi hoppas att nånting kan ändras iaf, så att detta inte fortsätter att hända.

Ja, något måste till som medger att barn skyddas men ökar kontrollen så att barn inte hålls omhändertagna utan skäl och som ser till att kravet på nära kontakt med föräldrar och syskon upprätthålls även för omhändertagna barn.

Det måste till en kontrollform som omöjliggör det maktmissbruk som ni och andra råkat ut för.

Jag tror inte ett skvatt på lagändringar, innan jag ser dem. Vi kan inte ta bort att läkare ska anmäla när barn blivit misstänkt utsatta för våld, socialtjänsten kan inte vänta med att agera - vad händer den dagen de väntade tre dagar med att omhänderta, och barnet dog istället?

Däremot är det inte så här enkelt att ändra på ett omhändertagande, genom att vara med i tidning. Socialtjänstens argumentation bygger aldrig enbart på en skada, för att LVU ska behållas måste det till mer argumenation.





Kontrollformen är våra förvaltningsdomstolar. Där behövs däremot mer kunskap, och framförallt - bort med alla amatörer som inte kan juridik.