Turist (2014)
En familj åker till Alperna för några dagars skidåkning och tid för varandra. Solen skiner och underlaget är perfekt, men en lavin vänder upp och ner på tillvaron när pappa Tomas överger hustru och två barn i en nära-döden-upplevelse.
Baserad på trailern tänkte jag detta inte var något särskilt imponerade. En vanlig rutin mesig svensk drama rulle i mängden som har en lavin i centrum som omfamnar resultatet.
Men även jag måste medge att Turist överträffade mig och jag fann mig själv gilla den en hel del. Filmen är i grunden en film om ett pars relation efter hur mannen agerade när lavinen väl inträffade. Varför reagerade han som han gjorde, var det naturlig instinkt eller ligger något djupare än det?
Filmen i sig svara inte dessa frågorna rakt ut, utan är mer en resa dessa människorna görs under fem dagar. Samtidigt som dem försöker hitta tillbaka till deras rätta jag.
Det låter kliché, och på många sätt har man sett det förr. Men Ruben Östlunds regi gör att det hela känns som en frisk snö av det hela. Han lyckades också få mig investerad och intresserad i karaktärerna, något de flesta misslyckas med i dessa fallen. Jag ville veta vad som skulle hända härnäst, men framför allt hur skulle det hela sluta?
Vad som gjorde delvis detta också är hur verklig filmen känns. Ruben Östlund använder sig utav långa scener utan att klippa, vilket jag älskar för övrigt. Men det skapar och livar upp miljöerna ännu mer och får det hela att kännas mer realistiskt och naturligt.
Detta hjälps också av bra skådespeleri från våra två huvudpersoner. Egentligen är alla skådespelarna i filmen väldigt bra, till och med barnen. Enda scenen som kändes lite fejk var när sonen skrek ut "jag är rädd att ni ska skilja er".
Det är också en väldigt snygg film att kolla på. Snön vid de höga bergen. Ja helt enkelt, om du tog bort människorna från filmen kändes det som man såg klipp från en naturdokumentär som lika gärna hade kunnat vara Planet Earth.
Dock var där några scener jag kändes att de artistiska kom in lite i vägen. Där är bland annat en scen där mannen är utelåst från rummet och letar efter frun och barnen. Han träffar några tonåringar och går sedan ut och festar med dessa killarna. Det hela klipps så märkligt och ljuset är extremt jobbigt väl inne i nattklubben också, sedan klipper den till mannen som sitter utanför rummet igen. Vad poängen med scenen var vet jag inte, om att mannen släpper loss sig och får bort det negativa han hatar. Men det var fortfarande ett märkligt sätt att visa det på.
Tyckte också slutet var extremt löjligt och töntigt där kvinnan bytte roll med mannen och att det var han som skulle vara räddaren i nöden. Väldigt typiskt, och väldigt töntigt för en film som annars upp vid detta tidpunkt varit ganska så realistisk i sig själv.
I sin helhet är Turist den bästa svenska filmen från 2014. Dock har jag inte sett allt för många svenska rullar från 2014, men denna tar platsen som den bästa i nuläget.
Skådespeleriet är väldigt bra och jag var intresserad och investerad i karaktärerna och handlingen och ville veta vad som hände härnäst och vad som lång och vänta i nästa hörn. Med dess långa tagningar och hur allt spelade sig kändes filmen väldigt äkta och som om jag såg en riktig familj. Samtidigt som det bara var en väldigt vacker film att kolla på.
Där fanns vissa scener jag tyckte kändes onödiga och inte tillförde någonting till filmen och jag var heller inte allt för glad över slutet som blev väldigt töntigt för filmens eget bästa.
Men Ruben Östlund har tagit något som hade kunnat bli som vilken annan svensk dramafilm om ett gift par och gjort det intressant på hans eget lilla vis, och det känns fräscht och nytt på något sätt. Första filmen jag ser av honom och lär verkligen kolla upp hans andra verk.
3.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt3630276/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=3nTJIc_e6Ns
