Finns det folk som anser sig hjälpta av Svensk narkotikapolitik?

NP har garanterat räddat nån, men skadar mer.
Även om frågan är om den har hjälpt nån eller inte, så kan man inte låta bli att diskutera att den inte hjälper vissa.
Som de som får kontakt med polis, polisen som fått den outtalade uppgiften som vårdare.
Vars enda intresse är att lagföra, tragiskt för vår folkhälsa.

Vad är nästa steg, skicka alla som har skoj och spelar boll till polisen och råkar skadar sig?
Sjukt beteende samhället har om vem som ska sköta hälsofrågor.

Jag är inte helt övertygad. Skall man sätta folk i fängelse tycker jag man bör kunna visa upp vad det gör för nytta. Som et ser ut nu kan man väl inte ens argumentera för att folk inte får tag i knark medans de sitter inne.

NP går bara inte ut på att sätta folk i fängelse, men såklart har man denna som NP.
Så blir nog ändå, att det har hjälpt någon, men nog inte många.
Konsumtion leder extremt sällan till fängelse.

Riksdagen eller regeringarna-som-suttit har inte velat att förbehållslöst utvärdera den sedan ca. 25 år förda politiken, troligen eftersom dom redan anat vad den utvärderingen skulle komma fram till.

Det är som sagt väldigt lätt att förstå bara genom att titta på våra genomusla resultat som bl.a statistik över narkotikarelaterade dödsfall visar.Sverige har vad jag vet den hårdaste narkotikalagarna i västvärlden(?) för brukarna + dom flesta döda av narkotika.

Det är ju egentligen omöjligt att veta hur många som eventuellt blivit hjälpta av vår repressiva narkotikapolitik men det går ju att spekulera och det är ju tänkbart att det finns några som blivit hjälpta med tanke på hur många i Sverige som brukar eller skulle brukat.Det har hursomhelst dugt som argument för Europas strängaste narkotikapolitik i 25 år.

Jag känner mig väldigt ohjälpt av Svensk narkotikapolitik. Varför ska jag tvingas betala för att polisen ska jaga ifatt någon figur och förhindra denne från att bruka diverse substanser?

Det kan man definitivt tycka, men och andra sidan går skattepengar till andra saker jag inte gillar heller.
Så lite svår användbart argument, då vi skulle sluta med att ingen ville betala för nått.
Men det är extrema mängder med skattepengar som vi inte får nått för.
Då tillgång är obegränsad för konsument ändå.

Ja, jag anser mig hjälpt av svensk narkotikapolitik.

Hade heroin varit mer tillgängligt, t.ex. funnits i mataffären så hade jag nog varit heroinist nu.

Hur får du tag på heroin idag? Är det verkligen så svårt?

Detta känns inte som narkotikapolitik. Det är väl andra saker du inte heller är hjälpt av som du inte vill betala för. Om du inte vill ställa upp på grejen med att vi betalar skatt till en gemensam kassa som andra bestämmer hur de skall fördelas så är det svårt att inte bli rövknullad.

Jag måste erkänna att jag skiter ganska hårt i om du vill betala eller inte. Det jag undrar över är om det finns några fördelar alls med att samhället betalar för detta.

Jag kan respektera din inställning men samhället blir för krångligt om enskilda individer skall få bestämma vad de vill och inte vill betala för. Rätt synd egentligen för vill man klara sig själv så finns det ju ingenstans att ta vägen längre.

Jag ställer mig tämligen tveksam till svenska staten som fenomen, och anser att den bör kraftigt begränsas. Jag förstår inte varför det inte är en narkotikapolitik att legalisera samtliga droger och låta människor betala för sina droger själva? Varför ska jag tvingas finansiera vissa människors privata hobby via staten, när staten inte betalar mina hobbies?


Det finns givetvis enskilda individer som vill lämpa över sina personliga kostnader och konsekvenser på andra människor, och för dem är det givetvis jättebra. Jag ställer mig dock tveksamt att det finns någon allmän nytta att subventionera missbrukare, snarare tvärtom.


Varför inte? Jag förstår inte hur man kan anse att det är helt rimligt att folk är skyldiga att förse sig pengar till mat, värme eller kläder, men att staten måste förse människor med teatrar och knark.


Jag förstår mig inte på detta resonemang. Med det resonemanget måste man vara för samtliga statliga projekt, eftersom alla invändningar kan besvaras med "vill du inte att staten betalar för detta, då kan du inte vilja att staten betalar för något".

Ingen som sagt att du måste vara för det, men man får acceptera att ibland går skattepengar till saker inte du gillar.
Sen är det förkastligt att spendera +~20 miljarder på narkotikapolitiken, då det har noll verkan på tillgång för konsument.
Dock ska man inse att det är en majoritet som vill att vi ska lägga dessa pengar fortfarande.
Då de inbillar sig att pengarna gör nytta.

Det jag menar är att för dig handlar det mer om hur staten borde förhålla sig till det mesta och inte specifikt till narkotikapolitik. Din argumentation verkar hyfsat oberoende av att et är droger som diskuteras utan handlar mer om hur staten skall förhålla sig till folks hobbies oavsett vad det är för hobbies. Det anser inte jag vara narkotikapolitik.