Finns det folk som anser sig hjälpta av Svensk narkotikapolitik?

Jag slutade knarka för över 14 månader sedan, jag har frivilligt bett om och fått hjälp av den svenska landstingsdrivna beroendevården men anser mig inte ha varit hjälpt av att ha varit kriminell under min tid som knarkare.

Finns nog absolut personer som tycker att den svenska narkotikapolitiken har hjälpt dem, men många känner väl antagligen inte så.

Poängen är alltså att om man kämpar med drogfrihet så är det är lite lättare att hejda sig om det är lite krångliga eller obekväma steg mellan tanken att knarka och att man faktiskt sitter där och silar.

Det är inte supersvårt eller så, men skulle jag vilja vara hög om en timme så skulle det innebära lite för mycket besvär och osäkerhet. Så lite hjälper det med begränsad tillgänglighet.

För sakens skull så har svensk narkotikapolitik skadat mig också, i andra sammanhang.

Med tanke på internet och darkweb så är det lättare att få tag på heroin än starksprit i princip.

Nu är det nog ingen här som förespråkar ett heroinstånd i den lokala ICA-butiken. LEAP gjorde en enkätundersökning där de fick fram att, givet att heroin var lagligt, skulle 99 % fortfarande inte pröva det.

Fick som 17-åring erfara att man uppenbarligen sätter in sociala åtgärder vid bruk av även oklassade substanser samt att det föreligger en smärre risk att det man får i handen inte är det som ens privata apotekare hävdar att det är (och man därmed ändå åker dit på ringa narkotikabrott).

På så sätt kan man väl säga att den auktoritärt straffande approachen i viss mån hjälpte mig ur spicemissbruket, även om det primära skälet var att jag blev en paranoid schizonisse av skiten.
Men då var det även samma system som fick mig att gå från CB till spice.
Visst kan det hända att jag ändå gått över av ekonomiska skäl, men under förutsättning att jag hållt mig till naturliga råvaror hade jag av just ekonomiska skäl aldrig heller kunnat bli missbrukare.