Citat:
Ursprungligen postat av
goran744
Antagligen är det du som har stannat i en fix ide om Gud och omvärlden.
Eller också har omvärlden omhuldat dig.
Tycker du att jag är en ordningspolis? Vem vet? Jobbigt för dig att inte ha kontroll eller?
Tro som du vill!( det enda du faktiskt kan göra, vad gäller mig) Själv tror jag ingenting om dig annat än det du visar upp här inne helt öppet och tydligt.
Och är fortfarande inne på religionsforumet och diskuterar tro med både troende och ateister och en massa olika individer.
Vad diskuterar du då?
Undrar om du ens är klaar över hur gud etablerades... och att det förvaltats i religionspaket med MYCKET FIX regelverk (om så man kallar det för *förandligat) , så utgår gudstron omedelbart ur de kretsar som förhandlat fram VAD gud är.. och så utväxlas med tidens tand nya tolkningar om hur det är tänkt att förhållas till gud.
Du är barn av din tid och sväljer betet om att idag.. och här... är gud allt o inget, jag-guden / i egocentrisak tiden där du kan konsumera dig gud precis som det faller.. och deet blir klämkäcke gud med din egen touch på hur du vill ha hnom - du verkar faktiskt inte se detta själv.
Det är ju du själv, som formar gud och därmed kan jag så gott som klassa dig som inte gudstroende, däremot sumpatiserande och vill .. men något hindrar dig.
Rätt vanligt bland dem som tar avstånd från den religion de blivit infödda i, men vill ändå inte släppa utan kokar ihop något ... verkligen NÅGOT.
Det är = inget. Att inte vilja ingå i religionspaketet.. men ändå vara lite förälskad i tanken på att följa troslinje men ändå upptäcka hur inskränkt hela begreppet gud, i sin konstruktion är.
Att du fnyser så hårt åt vetenskap, är väldigt märkligt... liksom du har en slags primitiv tro om att vetenskap ännu består av vandrande gudar där som allihopa tror sig "veta allt" , mycket gammeldags tro om vetenskap , som kom och konkurrerade med de alltigenom goda... som de utmålade sig som, det är det du verkar förälskad i , idealbilden av "sanntrogna gudstrogna.
Men världen igår.. är helt olik värld idag... ett barn är samma person... men som äldre ändå inte samma naiva barn där allting var nytt - det r naturligt att vidareutveckla sig ifrån "gud" då gud var och ännu hålls som ett prefix, som försäkring.... men man vet inte ens varför.. man bara myser på gamla meriter och har det som en lyxattiralj , ungefär spirituell materialism... ordandet..
..mässandet... "vi har något.. andra inte har.. förädlandet in absurdum" men paradoxalt nog, svårt att förverkliga det sanna andlighetsarbetet, inte så konstigt : när det ju är en mental utopi
(likväl inte förbjudet, varför skulle det vara?)
för de mer nervösa kan det funka som placebo, i bästa fall.