Jag är så JÄVLA trött på missbrukandet av ordet "han"...

---

---

Ja hur kan de vara så gammeld... jag menar hur kan de vara så nymodiga och hemska?

För vi vet ju att min egen föreställning om nuet, eller det idealiska protonuet, alltid kommer att vara bättre än de där förskräckliga tiderna som kom före och efter.

Jag har svårt för att se en åsikt som en handling, en åsikt känns mer som ett tillstånd. Men jag förstår nu, tack.

Att att bedöma och gilla (eller ogilla) är en process (ett förlopp) som beskrivs av ett verb och eventuella adverbial. Ett pågående gillande är en elektrokemisk process i hjärnan på en individ.

Ett tillstånd är en ögonblicksbild av [delar av] en process. Momentana tillstånd är rätt ointressanta både socialt och språkligt. Därför har vi tempus och modus på verb.

Som skåning och språkpolis måste jag tillrättavisa dig här. Personligen så tycker jag att användandet av "han" istället för "honom" är mycket mer förekommande i landets nordligaste delar. Jag hör var och varannan dag folk från Norrland säga "han" istället för "honom" tillsammans med andra felaktigheter som att hoppa över ändelser på en herrans massa ord ("han bryt(er) samtalet om en minut").

Som vurmare av min egen dialekt hade det dock varit hyckleri att klanka ner på folk norrut för deras dialektala egenheter.

Det är en villfarelse att det skulle vara fel att skriva ”Han är längre än jag” i stället för ”Han är längre än vad jag är”. Det är inte så att det egentligen ska följa en bisats efter ett ”än”; det går utmärkt att bara ha en nominalfras där (i det här fallet ”jag”).

Låt oss jämföra med några andra meningar med samma struktur. Jag skulle tro att de flesta svenska språkbrukare tycker att det låter mer naturligt att använda alternativ 1 i såväl tal som skrift i nedanstående fall.

Alt. 1: Sverige är större än Danmark.
Alt. 2: Sverige är större än vad Danmark är.

Alt. 1: Jag har en nyare bil än min granne.
Alt. 2: Jag har en nyare bil än vad min granne har.

Alt. 1: Karin vet mer än de flesta.
Alt. 2: Karin vet mer än vad de flesta vet.

Alternativ 2 i dessa exempel använder vi nog nästan bara i de fall där vi har behov av att förtydliga vad vi menar, annars upplevs de förmodligen mest som otympliga och redundanta.

Ordet "vart" syftar på en riktning, exempelvis "vart är bilen på väg". Jag har aldrig sett att det skulle vara korrekt att skriva "det vart bra", förutom från folk som trimmar gamla volvos och/eller röstar på SD.

Har nog aldrig varit i Norrland så jag kan varken säga bu eller bä om det. . I mitt dagliga språk så existerar honom nästan intr alls.. det fyller liksom ingen funktion när han går så mycket snabbare att säga

Man förenklar alltid saker och ting i vardagligt tal;
"jag ska ta han!" är lättare att säga än "jag ska ta honom!".
De flesta svenskar skulle dessutom gärna förenkla det ännu mer och säga typ "ja' ska ta 'an!".

Däremot så är det naturligtvis inte speciellt okej att skriva på det sättet i exempelvis böcker eller tidskrifter och dylikt.

Du menar väl: - Jag ska ta'n.

Ja, typ så.