Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Lite lustigt det här med hur pressen förhåller sig till namn- och bildpublicering av gärningsmän.
Aftonbladet verkar inte direkt iaktta någon konsekvent linje i denna sak ty i går valde man
att lägga ut både namn och bild på den 28-årige man som begått ett annat brutalt styckmord
i Gävle medan man beträffande det här fallet avstår från båda delarna.
I fallet med mannen så är han inte ens dömd ännu och ändå publiceras namn och bild alltså.
Tjejen här är DÖMD och trots det låter man bli att hänga ut henne.

Jag tycker för min del att man gott kan hänga ut precis varenda mördare med både
namn och bild och ha det som policy i varenda blaska landet håller sig med.
Det kan till och med ha en viss avskräckande effekt kanske: mördar jag nu och åker fast
så kommer snart hela folket att se hur jag ser ut och veta vad jag heter.

. Jag tycker för min del att man gott kan hänga ut precis varenda mördare med både
namn och bild och ha det som policy i varenda blaska landet håller sig med.
Det kan till och med ha en viss avskräckande effekt kanske: mördar jag nu och åker fast
så kommer snart hela folket att se hur jag ser ut och veta vad jag heter.

Ljudfiler från förhör med vittnen, något man kan få tag i? Nyfiken på Jonathans vittnesmål.. samt grannens.

Jo, psykologen har visst fått info. Men inte all info, om man får tro honom själv:

"Webbsökningarna som J*nn* hade genomfört i tiden före gärningen var till vissa delar kända för utredningsteamet men den fulla omfattningen av sökningarna har han inte tagit del av. J*nn* beskrev att webbsökningarna utgjorde ett flyktartat beteende. J*nn* är en tidigare ostraffad person som genom webbsökningarna gjorde naiva försök att skaffa sig en uppfattning om hur hon skulle kunna skrämma sitt offer. Man skulle kunna säga att J*nn* i fantasin försökte lösa det problem som hon stod inför. I fantasin föreställde hon sig att rivalen skulle försvinna. Det var en form av verklighetsflykt. Termen ”verklighetsflykt” är formulerad av utredningsteamet och inte något som J*nn* uppgett."

Jag undrar om han ställt en enda kritisk fråga till JH. Bara en sådan sak som att JH tidigare erkänt för polisen att hon planerade mordet och att tanken var att hon skulle dölja det genom att få det att se ut som ett självmord (vilket är exakt vad hennes googlesökningar pekar på). Har psykologen frågat henne om det? Varför hon svarade så till poliserna?

Lite lustigt det här med hur pressen förhåller sig till namn- och bildpublicering av gärningsmän.
Aftonbladet verkar inte direkt iaktta någon konsekvent linje i denna sak ty i går valde man
att lägga ut både namn och bild på den 28-årige man som begått ett annat brutalt styckmord
i Gävle medan man beträffande det här fallet avstår från båda delarna.
I fallet med mannen så är han inte ens dömd ännu och ändå publiceras namn och bild alltså.
Tjejen här är DÖMD och trots det låter man bli att hänga ut henne.

När Nerikes Allehanda idag väljer att gå ut med namn och bild så ser man sig nödsakade
att ha en liten spalt om just den saken där man uttrycker sig i närmast ursäktande ordalag
över "tilltaget".

Om jag inte missminner mig alldeles nu så har jag för mig att man förr i Sverige, i
kvällstidningarna så sent som på 60-talet, regelmässigt hade med åtminstone namn på
förövare av våldsdåd.
Där det längre fram i tiden väljs att ta med namn och bild så är det närmast bara när
det handlar om ytterst brutala gärningar som begåtts. Exempelvis de inblandade i Malexander-
fallet, de som begick flickmorden i Hörby och Stjärnsund.
I staterna är man inte räddhågsna, där velas det inte, ut hängs de allihop, mördare som rånare.

Jag tycker för min del att man gott kan hänga ut precis varenda mördare med både
namn och bild och ha det som policy i varenda blaska landet håller sig med.
Det kan till och med ha en viss avskräckande effekt kanske: mördar jag nu och åker fast
så kommer snart hela folket att se hur jag ser ut och veta vad jag heter.

edit: Fast i dessa internettider så får man ju reda på det hela ändå förstås.
Det är ju bara att kika in på detta forum så har man snart den kunskap man efterfrågar...

Jag kan inte sluta tänka på hur Jonnas tankar går sedan hon häktades, och framförallt NU. Har hon verkligen fattat vad hon gjort? Hon måste känna värsta paniken över vetskapen att inte se "dagens ljus" på 16 år! SEXTON ÅR! Vet ni hur jävla lång tid det är?! Bara 1 år är sjukt lång tid. Bakom lås och bom är 1 dag i min värld för lång tid. Från ett helt "normalt" liv i frihet och tusen valmöjligheter, är hon inlåst på vad som måste kännas som "forever". Jag skulle ta mitt liv vid första möjliga tillfälle kan jag säga.
Jag tycker inte synd om henne, men någonstans på ett jävligt oförklarligt sätt så kan jag inte sluta tänka på hur jävla ensam och rädd hon måste vara.
Med all rätt så sitter hon där hon sitter, men det måste ändå vara jävligt skrämmande.
Jag undrar dessutom hur hennes anhöriga har reagerat, hur fan bemöter man sin unge som gjort en sån här sak?
Jag har 4 barn och har ställt mig frågan tusen gånger om- hur FAAAN mår man som förälder efter en sån här sak?
Tänk er all denna tid utan att ens få prata med sitt barn, alla frågor man inte kan få svar på, alla tankar om hur ens barn mår och vad fan som hände.
Inte gan slutar man bara älska sitt eget barn? Jag skulle få fullständig panik om det varit min dotter som gjort något sånt här, men självklart kan man inte ens spekulera i sin reaktion- det är beyond all fantasi.

Alltså jag vet inte, den här händelsen har påverkat mig oerhört mycket och jag ska ärligt säga att jag lider med alla inblandade, även Jonna på ett märkligt oförklarligt sätt.

/ Julia

CALLED IT


Annars väldigt väntat, och att JH inte kommer sitta en dag över 10 år är jag än mer övertygad om nu. Hovrätten lär droppa det till 14 år.

Hur funkar det i hovrätten? Har för mig jag läste någonstans att om endast Jonna överklagar så kan hr antingen fastslå tingsrättens dom eller sänka den men inte höja utan det kan endast göras ifall även åklagaren överklagar.

Är det verkligen så illa?

Jag tycker inte synd om henne, men någonstans på ett jävligt oförklarligt sätt så kan jag inte sluta tänka på hur jävla ensam och rädd hon måste vara.