Citat:
Ursprungligen postat av
Sixt
Jag läste trilogin för många år sedan och såg om filmerna för någon månad sen. Någonting jag alltid har stört mig på är den fantasilösa geografin i Midgård. Mordor ligger vägg i vägg med Gondor och är praktiskt inringat i en fyrkantig bergskedja med en officiell ingång. Seriöst...
Något annat som är märkligt är varför det finns så många krigare i Midgård innan Sauron börjar bygga upp Mordor igen. Vilka krigade Gondor och Rohan med innan orcherna kom tillbaka som motiverar att de i praktiken har stående arméer på flera tusen man? Territorial expansion verkar det enbart vara Sauron som är intresserad och han försvann i praktiken under ca 3000 år. Jag minns inte att boken beskriver några storkrig mellan människor, alver och dvärgar som förklarar den militarism som verkar finnas.
Efter den sista alliansen (slutet på andra åldern då Gil-Galad och Elendil stupade och Isildur tog härskarringen från Sauron) såg Gondor det som sin uppgift att bevaka Mordor och förhindra att Sauron någonsin skulle kunna återvända. Således byggde man vakttorn och befästa städer längs Mordors västra gräns och bemannade dem med soldater, men allteftersom årtusendena gick och Gondor försvagades förföll dessa befästningar. Så när Saurons styrka åter började växa under den tredje åldern var det ingen svår sak för honom att övermanna de få vakter och utposter som fanns kvar.
Sen låg ju Gondor sedan gammalt i krig med österlänningar och sydlänningar, dvs folk från Rhûn och Harad med rötter i de "vilda folk" som levde i Midgård under andra åldern, samt med svarta Númenorianer, alltså ättlingar till de västerlänningar som lät sig korrumperas av Sauron under andra åldern och sedermera blev mäktiga herrefolk i Midgård. Alla dessa tjänade Sauron och var fiender till Gondor och västerns folk. Dessutom fanns det alltid Orcher och annat otyg kvar i berg och skogar, och i norr förföll Arnor (det nordliga "systerkungadömet" till Gondor) under Häxmästarens onda inflytande, så det fanns goda skäl för både Gondor och Rohan att ha arméer redo.
Ang. geografin kan den ju tyckas fantasilös vid ett första påseende, men om man gräver ned sig lite i Midgårds och Ardas rika historia märker man att den egentligen är väldigt genomarbetad - de flesta platser och regioner har en historia och en betydelse, och även om världen är rätt kondenserad med moderna mått mätt så får man inte heller glömma att Tolkien baserade sitt legendarium på västeuropas tidiga kulturer och inte var särskilt intresserad av resten av världen - i hans mytologi är Öst och Syd i princip vilda länder utan högtstående kulturer, där Morgoths skugga vilar tung. Dessutom var ju västra Midgård betydligt större från början, men hela Beleriand, som låg väster om det som nu är Grå Hamnarna, sjönk i havet vid den första ålderns slut.