Sagan om ringen

Ringen värld tror jag är Appendixet till Sagan om ringen. Av outgrundlig anledning valde svenska utgivarna att inte inkludera detta i böckerna själva.

Sagor från midgård innehåller lite ofärdiga berättelser från olika tidsåldrar av Midgård. En del av dem nära förknippade med Bilbo och Sagan om ringen. Vill du veta mer om Gollums, eller Sarumans, eller Grimas rörelser och motiv kan du finna det här.

Silmarillion är legenderna från första tidsåldern.

Finns egentligen ingen speciell ordning man behöver läsa dem i. Ringens värld passar förstås bäst att läsa just efter man läst Sagan om Ringen. Om man är intresserad av vad som finns däri. Bortsett från något enstaka undantag är det inte berättelser i sig.

Silmarillion kan du läsa när du vill det är en helt annan bok i alla fall.

Sagor från Midgård är typiskt en bok man inte läser igenom vid ett tillfälle utan läser delar av då och då, beroende vad man just läst eller sett och är intresserad av för tillfället.

Måste dock tvivla på att de svenska översättningarna är värda någon större tid att lägga på. Läs Tolkien på engelska, det funkar bättre då. Sagor från Midgård heter Unifinished Tales i original utgåva.

Rent allmänt blev Gollum, efter att han hittat Ringen, dödat sin kusin och blivit utstött från sin hobbit-klan, tvungen att bli mycket skicklig i att smyga, hålla sig gömd och upptäcka faror - något som hober redan från första början har talang för. Minns att dvärgarna i Bilbo ville ha en inbrottstjuv som kunde smyga sig förbi en drake. Så att Gollum kunde leda Frodo och Sam förbi faror eller överleva i ödemarken var inte det mest förvånande.

Rörande Gollums förmåga att navigera genom Aemon Mull och Döda Träsken (öde platser utan vägar, stigar eller särskilt mycket till landmärken), kände till så mycket om Svarta Portarna eller Morgulpasset (akut livsfarliga ställen) eller Hornmonstrets håla (ännu värre, i kubik) medger jag är lite svårare att förklara.

Under Elronds rådslag berättar Gandalf och Aragon (bland mycket annat) om hur de jagade Gollum för att få veta mer om ringen. Utifrån detta, och några andra bisatser i böckerna, lämnade Gollum det grottsystem där han träffade Bilbo för att återta Ringen. Det var inte Moria, utan det mer nordligt belägna Gunderbad (nordöst om Vattnadal), som också verkar ha varit ett dvärgfäste orcerna tagit över. Gollum gick österut från Dimmiga Bergen, eftersom det var riktningen Bilbo hade tagit. På något sätt (jag har för mig att Gandalf nämner att Sauron drar till sig schlemma typer av Gollums karaktär) söker sig Gollum sydväst, ner mor Mordor. Och det är samma väg som Frodo och Sam tar, så när Gollum är deras vägvisare har han redan gjort samma resa tidigare.

Vi vet inte hur lång tid Gollumägnade åt varje ställe - jag har fått intrycket att han tog det långsamt, jagade i brist på lembas och inte hade någon deadline.

Någon gång greps han av Saurons trupper och släpades tydligen i väg till huvudfästningen Barad-Dur. Han kan ha sett Svarta Portarna, insett att de var ogenomträngbara och sedan ägnat åratal åt att urforska Skuggbergen tills han hittade passet vid Minas Morgul och lyckades ta sig förbi Honmonstret varpå han senare greps inne i Mordor - eller han kan ha gripits utanför Svarta Portarna. Jag skulle gissa det förstnämnda.

Efter en rejäl vända tortyr och förhör (att bli utfrågad av Sauron torde vara grov tortyr i sig) blev Gollum utsparkad från Mordor - som agent för Sauron eller som allmän kaosspridare är oklart. Något år innan händelserna i Sagan om Ringen börjar råkar Aragon stöta på Gollums spår och fånga honom - tydligen någonstans nordväst om Svarta Portarna. Gollum kan med andra ord ha passerat genom dessa områden två gånger.

Gollum to sig åtminstone ut från Mordor via Cirith Ungol.

But Shelob was on the go. My lads saw her and her Sneak.
Her Sneak? What's that?
You must have seen him: little thin black fellow; like a spider himself, or perhaps more like a starved frog. He's been here before.
Came out of Lugburz the first time years ago, and we had word from High Up to let him pass.
He's been up the Stairs once or twice since then, but we've left him alone: seems to have some understanding with Her Ladyship.
I suppose he's no good to eat:

På väg dit kan ha ha blivit tillfångatagen antingen nära Svarta portarna eller i närheten av Imlad Morgul.

Oavsett så hade Gollum rört sig länge i områdena runt Mordor de senaste åren innan Frodo och Sam kom dit. Var bland annat därför Frodo tog honom som guide.

We are going to Mordor, of course. And you know the way there, I believe.

Vill inte på nåt sätt slänga grus i ditt maskineri men enligt källan nedåt så blev den äldste dvärgen Durin Dödlöse (Durin the deathless) 2395 år gammal.

http://tolkiengateway.net/wiki/Durin

Åke Ohlmarks översättning slår helt klart den nya, men då är det den konservativa delen i mig som talar. "Mörkveden", "Secker" och "Hobbinge" låter helt förskräcklig i mina öron.

Nja. "Secker" klarar jag inte heller av, men Ohlmarks översättning är inte särskilt imponerande; han hittade ju på en massa detaljer.

Var fick han det fetstilta ifrån?

Finns otaliga exempel på hur bristfällig Ohlmarks översättning faktiskt är. Klarar man av det så läses böckerna bäst på originalspråket.

Absolut, vi står på samma sida här. Ohlmarks översättning är egentligen inget att hänga i julgranen, men imo så är den betydligt mer behaglig att läsa än Erik Anderssons.

om man skulle vilja lyssna på böckerna i ljudbok, vilken ordning ska man köra igenom och har någon nån hemsida man kan lyssna på ?

Handen på hjärtat; vad tycker ni om alla sångerna? Om jag ska vara ärlig känns många av dem malplacé och överflödiga.

Vad tycker ni om att förläggaren tog bort epilogen med Sam typ 10 år senare eller vad det var? Jag tycker nästan den skulle varit med på originalet =)

När Tolkien skrev LotR hade han sin egen "skapelsemyt" (vilken senare blev Silmarillion och utspelade sig tusentals år innan LotR) som mental bakgrund för vad ringsällskapet upplevde - men det var en skapelsemyt som ingen annan än han själv kände till. Sångerna är nästan det enda som avslöjar vad som hände under tidsåldrarna före LotR.

Vid en paus i Morias gruvor sjunger Gimli om hur Khazad-Dum var under sin höjdpunkt, då Durin styrde, mithril smeds och dvärgarna fortfarande hade sina gigantiska bergsfästnngar. Visst, han hade kunnat säga det (även om skryt inte är något dvärgar ägnar sig åt), eller berättaren hade kunnat berätta det - men sången är så mycket bättre på att väcka känslor, förundran om lust efter mera.

Tolkien hade ägnat 30 år åt att studera myter, legender och sagor. Han visste vad som fungerade och inte fungerade när det gällde att berätta en story. Sånger fungerar.

Om någon utgåva inte har med epilogen där Frodo reser över havet och Sam återvänder till fru och barn borde förläggaren åtalas för grovt litterärt brott.

Har jag missat något eller slutar verkligen ettan med Frodo's och Sam's fortsatta vandring, t om på en version som ska vara förlängd? Det Känns bara så ofullständigt att efter så jävla lång tid så har knappt något egentligen hänt.

Nej jag tänker på epilogen där Sam svarar på frågor från sin dotter. Frodo reser givetvis över havet i alla versioner!

Ok förstår vad du menar men skulle nog hellre vilja att han skrev om det istället för sånger. Men men...