Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Nu byter du samtalsämne från hur man mäter och avgör bostadsbrist till en behovsprognos som Boverket gjort.
Och den är just en prognos som säger att om befolkningsmängden ökar enligt antagandena så får man lov att se till att det byggs fler kvm boyta, om inte folk ska tränga ihop sig så att snittet minskar från 42 kvm per person till kanske 41.5 kvm per person.

Men hur man mäter bostadsbrist säger Boverket ingenting.

Personerna som det angår givetvis: hyresgästen och hyresvärden. Vem sätter priset när du köper bil, mat, osv.? Frågan är retorisk, du behöver inte svara.

Verkar som att Migrationsverket letar efter bostäder med...

2010-11-15
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/tvarsnytt/akut-platsbrist-hos-migrationsverket

2012-??-??
http://expo.se/2012/invandringen-vacker-kanslor_5569.html

2012-08-24
http://www.expressen.se/nyheter/dokument/de-flyr-kriget---for-att-bussas-in-i-ovissheten/

2012-10-17
http://markbladet.se/?artikel=201210170901137577

2012-11-07
http://www.ystadsallehanda.se/ystad/100-flyktingar-far-plats-i-nya-boenden/

2012-12-02
https://www.youtube.com/watch?v=F0NFOCHmMmI

2013-04-13
http://affarer.cc/start/1.5753745--ni-har-dem-bara-till-lans-?m=print

2013-04-19
http://www.skanskan.se/article/20130419/SVALOVLANDSKRONA/130419523/-/hotellet-gar-i-graven--gors-om-till-hvb-hem

2014-01-03
http://www.sydsvenskan.se/sverige/sverige-soker-plats-at-flyktingar-utomlands/

2014-02-01
http://www.skanskan.se/article/20140201/SKURUP/140139850/-/soker-familjer-med-ljus-och-lykta

2014-07-03
http://www.helahalsingland.se/halsingland/soderhamn/migrationsverket-forvarnar-kommuner

2014-07-14
http://www.kristianstadsbladet.se/ostra-goinge/asylsokande-ger-topplacering/

2014-08-22
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/asylsokande-till-gesunda

2014-08-31
http://www.vf.se/nyheter/torsby/det-har-bara-exploderat%E2%80%9D

2014-10-20
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=6024063

Nu är jag inte helt säker, men jag har för mig att migränverket eller kommun tvingade en fastighetsägare att sälja så att asylsökande skulle få bo där, någonstans i västernorrland. Jag tror att han drev någon form av verksamhet där, ska kolla upp den storyn. Han va fly förbannad iallafall. Och vem skulle inte vara det? Det säger ju ganska mycket när det har gått så långt, men som sagt jag ska se om jag hittar artikeln.

Det finns ju närliggande områden som Vårby Gård, som är miljonprogramsområden (faktum är att Flempan egentligen var tänkt för de anställda vid Huddinge sjukhus och inte som ett miljonprogramsområde för vanliga boende). I Vårby Gård finns en del villor och förvisso många hyreshus, men många av husen är lägre hyreshus istället för enorma komplex och de som är gjorda av tegel är snarare mysiga än har auran av deprimerande betongghetto. Området kompletteras med trevliga parkliknande grönområden, skog, höga berg (med bl.a. utsikt över Mälaren), samt badstrand och klippor att bada från. I mitt tycke rent geografiskt och även byggnadsmässigt ett av de trevligaste ställena i hela Stockholmsområdet (om vi nu bortser från vissa rikemansområden som kräver en budget på några tiotals miljoner). Att Sverige byggde en massa misslyckade områden utifrån samma ideologiska övertygelse på trosgrundad socialingenjörsskap, som även ligger som grund till de flesta andra misslyckanden i Sverige (skolan, narkotikapolitiken, invandringspolitiken o.s.v.) innebär inte att alla bostadsområden som byggs på mer rationella och kunskapsgrundade uppfattningar blir katastrofer. Och till och med i Sverige finns det mindre misslyckade miljonprogramsområden (vilket jag vill hävda att t.ex. Vårby Gård är).

Att stället har förslummats och har de sociala problem det har (speciellt sedan den nya sortens invandring från runt 1990 och framåt) är en annan sak, då de är direkta konsekvenser av makthavarnas politik, inte något som har växt ur själva området i sig. Till skillnad från den politiska propagandan, inte minst producerad av alliansdelen av enpartistaten, så är det givetvis inte "arkitekturen" som har skapat horder av folk från Afrika och Mellanöstern som våldtar, rånar och misshandlar andra, inte minst gamlingar, handikappade m.fl., något som inte brukade hända för 30 år sedan, oavsett vilka sociala problem det nu fanns. "Sociala problem" på den tiden innebar några alkoholister som söp på bänkar vid centrum och kännetecknades av att de var alltid vänliga och beredda på att lyssna på barnen, till skillnad från många andra arbetande och stressade vuxna. Samt att några ungdomar rökta cannabis och ett par även hamnade i heroinmissbruk. Det framställdes som ett enormt socialt problem, medan det är relativt tyst om de nutida våldtäkterna, rånen, våldet, bränderna, skadegörelsen o.s.v. Men rimligtvis är det en tyckesfråga om man nu verkligen håller med regimen om att det tidigare var ett enormt större problem.

Edit: Jag råkade för övrigt se en del av en intressant intervju på Axess TV med en känd arkitekt vars namn jag inte längre minns (de har en serie om arkitektur, men tyvärr har Axess nuförtiden betaltjänst när det gäller programmen på nätet). Jag höll med om dennes slutsatser om att arkitekturen har tagit en trist inriktning efter att man hade byggt en massa bostadsområden som ingen vill bo i. Det har blivit en trist utveckling att arkitekter nu ska bete sig som konstnärer som bygger hus med "sin stil", istället för att man börjar försöka bygga bostadsområden som faktiskt uppfyller de verkliga behov och önskemål som man faktiskt vet att många människor har på boende. Kort sagt, föga tilltalande bostadskomplex utifrån felaktiga slutsatser om funktionalitet igår, någon enstaka Turning torso idag.

Men det är likadant som med många andra misslyckanden som Sverige har gjort tillsammans med andra västländer eller på egen hand (i Sveriges fall går det knappast att hitta värst mycket som har lyckats åtminstone det senaste halva århundradet). Vi som har bott i typiska miljonprogramsförorter med t.ex. en del grönt, som gräsmattor, känner väl till ett fenomen (vars benämning jag har glömt) där de boende själva rationaliserar det som inte fungerar. Ett typiskt exempel är att man har lagt en fyrkantig gräsmatta med gångvägar på sidorna av det. Problemet med den är att alla som kommer från en riktning kommer utan tvekan vilja röra sig mot en viss riktning (t.ex. mot centrum och/eller där lokaltrafiken åker ifrån) och den kortaste vägen är att korsa den fyrkantiga gräsmattan diagonalt, vilket skapar en tydlig stig diagonalt tvärs över. Ett typiskt försök att försöka förhindra konsekvenserna av att folk handlar rationellt är t.ex. att försöka förbjuda människor att gå över gräsmattan och istället ta en meningslös omväg runt den. Att reparera det man har gjort fel är däremot aldrig ett val.

Det är förresten alltid de svenska makthavarnas första reaktion på konsekvenserna av deras egen politik. När allt fler svenskar reagerar på konsekvenserna av Sveriges världsunika asylpolitik, så blir den första reaktionen att lagstifta gummiparagrafer av typen "hets mot folkgrupp" och starta kampanjer mot "islamofobi", så att folk inte tar sig friheten att öppet ha en helt egen uppfattning. Regimens förlängning, de statligt finansierade politrukerna i offentligheten, brukar till och med regelmässigt stifta nya begrepp för alla som kritiserar enpartistatens gemensamma politik, eller påpekar att påståenden i propagandan är lögner, att konsekvenserna av den inte är det man påstår o.s.v. De som t.ex. har utsatts för övergrepp av det politiserade rättssystemet utan att ha rätt till någon form av prövning kallas "rättshaverister" när de inte fogar sig (trots att begreppet i andra länder brukar normalt hänsyfta till processglada personer). De som offentligt framförde minsta tvivel eller ifrågasatte den svenska narkotikapolitiken eller de bevisligen falska påståendena i statspropagandan blev kallade "knarkliberaler", inte sällan med insinuationer om att de skulle vara narkotikamissbrukare. De som ifrågasatte den svenska sexköpslagen och/eller de statligt finansierade feministiska trosdogmer, pseudovetenskap och konspirationsteorier som låg till grund för den, blev kallade "kvinnohatare", "torskar" eller "patriarkatet" (med hänvisning till den statliga konspirationsteorin). Den svenska asylpolitiken har slagit rekord både ifråga om statspropaganda och internationell unikhet, så där har det till och med utvecklats en mer detaljerad vokabulär, där de som ifrågasätter politiken och/eller påståendena i statspropagandan är "främlingsfientliga", "islamofober", "rasister" om de inte ingår i regimen eller etablissemanget, kompletterat med uttryck för varierande skuldgrad beroende på ställning utöver vanligt ofrälse, som "fiska i grumliga vatten" till "riskera ge främlingsfientliga krafter vatten på kvarn".

Den andra grundmetoden för den svenska regimen är att helt enkelt försöka osynliggöra verkligheten. Vi känner till det från t.ex. de spektakulära med att man låter ofta kriminella härja fritt i de fattigare bostadsområdena för att inte "skapa konfrontation", eftersom dessa upplopp i så fall riskerar att uppmärksammas utomlands på samma sätt som de s.k. "Husby-kravallerna" som från första början fick nyhetsplats i svensk - och därmed utländsk - massmedia. Inget skrämmer svenska regimen mer än tanken att de verkliga konsekvenserna av deras politik ska bli allmänt känt. Hur tror ni att t.ex. lokalpolitikerna valde att lösa det "sociala problemet" med att några åldersstigna alkoholister brukade sitta i Vårby Gårds centrum på bänkarna vid en fontän, där de inte gjorde någon något förnär? Jo, man tog bort bänkarna! Out of sight, out of mind, borde vara ett passande ordstäv för den svenska enpartistaten.

Jag kan ju bidra till trådens huvudfråga med min personliga erfarenhet i kombination med mina önskemål om den bostad jag vill bo i:

• Jag skulle återvända till Stockholm efter att ha arbetat ett antal år i finansbranschen i London
• Jag har inga släktingar i Stockholmsområdet som jag skulle kunna bo hos tillfälligt
• Jag fick tag på ett attraktivt jobb innanför tullarna
• Jag vill bo på gångavstånd från arbetet (precis som jag gjorde i London)
• Jag vill inte köpa en BR på distans utan vill i alla fall inledningsvis hyra så att jag redan är på plats i Stockholm när/om jag får för mig att köpa en BR
• Jag är både beredd och kapabel att betala en marknadsanpassad hyra (i London betalade jag motsvarande ca SEK 18 000 i månaden för att bo på gångavstånd från min arbetsplats, i Stockholm är boendeprisnivåerna överlag lägre så jag är inte beredd att betala fullt så mycket men definitivt mer än de reglerade hyresnivåer som finns)
• Jag är inte beredd att betala en "kontantinsats" för att få förstahandskontrakt på en HR-lägenhet (dock naturligtvis en månads hyra i förskott plus en rimlig deposition på kanske 1,5-2 månadshyror som återbetalas till mig om/när jag flyttar)

Utifrån den kravlistan (som naturligtvis nästan garanterat inte är ett dugg representativ för den genomsnittlige bostadssökaren i Stockholm) så kan jag konstatera att vad gäller rena HR-lägenheter så råder det de facto en betydande brist i Stockholm (om någon inte håller med, länka gärna till en enda bostadsannons för en HR-lägenhet som uppfyller alla punkterna ovan). Som tur var för mig så är det nu för tiden möjligt att hyra BR-lägenheter i andra hand till en hyra liknande marknadsanpassade hyror (självklart ett helt nödvändigt villkor för att det skall kunna finnas något meningsfullt utbud), och detta är därför min nuvarande lösning på boendefrågan. Det krävde dock att jag personligen mötte lägenhetsägaren (som i mitt specifika fall förvisso är en mycket trevlig person) för att skriva ett ad hoc-kontrakt om hyrande på sex månader i taget.

Detta står i bjärt kontrast med exempelvis London där det finns små agenturer i de flesta kvarter (inklusive i hela centrala London) som ständigt har annonser för tillgängliga hyreslägenheter dels i sina skyltfönster, dels på diverse internetsidor. Dessa agenturer är alltså specialiserade på att hantera uthyrning av lägenheter (och i vissa fall även försäljning) och borgar därför för vettiga, standardiserade hyreskontrakt utan konstigheter. Det går i allmänhet att gå på visning av en viss lägenhet valfri vardag och flytta in i princip nästa dag så länge som man har tillräcklig inkomst för att betala den efterfrågade hyran. Denna ordning är dessutom standard i de flesta utvecklade länder förutom Sverige.

Det jag mest syftade på är att det tenderar att bli problem när man tränger ihop människor. Det är helt enkelt mindre irriterande när grannen sitter i sitt eget hus och röker i farstun och vandaliserar sin egen byggnad än när du har honom på andra sidan väggen och han gör det i ditt trapphus.

Det räcker med att det finns några som inte kan bete sig som folk för att det ska bli otrevligt. Primärt handlar det om känslostyrda, känsloutlevande, egoistiska människor. Och sådana finns i en ansenlig andel i populationen. Mest hittar man de i lägre avlönad arbeten, och därmed i högre frekvens i hyresrätter i hyreskaserner.

Min mening är att det är mindre störande att ha en sådan idiot i varannan trappuppgång än fem i varje trappuppgång. Sedan får väl någon förklara varför det senare är bättre.

Därmed inte sagt att det skulle vara problemfritt om man tar en hög hyra vilket det skulle bli i mer populära områden med högre markkostnad. (Så som Stockholms innerstad). Det blir bråk där också men rimligen mindre omfattning.

Jag skulle nog säga att det var mer problem än några snälla alkisar. Jag är uppvuxen intill ett av gamla tidens no-go ställen. Det var gott om rån, våld, bränder, skadegörelse. Och på den tiden hade vi inte mer immigranter än de från Finland. Och jag ser inte riktigt att vi kan skylla allt på dom.

Men visst är det så att då var de från Finland dagens mena-invandring.

Det är nog inte specifikt makthavarnas metoder. Det handlar om gruppegoistiska intressegrupper som lyckas få gehör för sina föreställningar och idéer. Makthavarna mest administrerar de högljuddas önskan. (Det är väl inte alltid sant, men ganska ofta. Speciellt hos (S) finns uppfattningen att lynchmobben alltid har rätt).

Notabelt är att intressegrupperna nästan alltid driver känslomässiga föreställningar. Man ser sällan att de ställs till svars, baserat på något rationellt resonemang. Politikerna/makthavarna har då huvudverken att hantera dessa emotionellt styrda särintressen/intressegrupper. Och det är ingen lätt uppgift, speciellt inte om man samtidigt har en egen vilja man skulle vilja driva.

Så det landade i att du fick en bostad billigare än i London och kollar man på utbudet på blocket bostad så ser man snabbt att det är fler än du som kan fixa samma sak.

Brist?

Visst kunde jag fixa boende, tack vare reformerna som Alliansregeringen införde för andrahandsuthyrning av bostadsrättslägenheter.

Om jag preciserar utmaningen lite mer: länka till en enda hyresrättslägenhet som jag kan få förstahandskontrakt på och flytta in i nästa vecka, på gångavstånd från min arbetsplats innanför tullarna? Jag var som sagt både beredd och kapabel att betala en marknadsanpassad hyra, men absolut inte en "kontantinsats" på flera hundra tusen SEK för en hyresrätt. Du behöver inte ens veta exakt var min arbetsplats ligger, det räcker med ett enda förstahandskontrakt på en hyresrätt på gångavstånd (5-10 minuters gång i normal hastighet) från valfri plats innanför tullarna.

Saken är den att de hyresrätter som finns där bor folk i. Rådde marknadshyror skulle du troligen få tag i en. Men så är det inte. Marknadshyror råder som du skriver på att hyra en bostadsrätt och det har du gjort.

En bostadsrätt är en lägenhet. En hyresrätt är en lägenhet. Är själva ägandeformen så viktig? Och om du är ute efter ett mer permanent boende nära jobbet så kan du köpa bostadsrätt.

Det enda jag klagar på är att i nästan alla andra utvecklade länders största städer så kan jag få ett förstahandskontrakt på en hyresrättslägenhet och flytta in på kort varsel, bara jag har tillräcklig inkomst för att betala den marknadsanpassade hyran. Den huvudsakliga skillnaden då är att jag i allmänhet inte behöver vara beroende av en privatperson som äger lägenheten jag hyr och som kan begära att jag skall flytta ut ifall exempelvis ägaren själv tänkt flytta in i lägenheten igen. Därmed så har man större möjlighet att hyra så länge man själv vill och bara köpa bostad om man kan köpa till ett bra pris.

Jag tillhör alltså den gruppen som anser att den existerande hyresregleringen i Sverige bör tas bort och att de som i så fall inte har råd med sin nuvarande hyreslägenhet med den nya, marknadsanpassade hyran flyttar till en lägenhet som de har råd att hyra. Är man låginkomsttagare så är det relativt osannolikt att ens arbetsplats ligger centralt ändå, så jag kan inte begripa varför man skulle föredra att bo centralt om man har en så pass låg inkomst att man inte skulle ha råd med en marknadsanpassad hyra där man bor.

Jag har, som du antyder, möjlighet att köpa en egen BR (faktum är att jag har råd att köpa en större än den jag för tillfället hyr, lika nära min arbetsplats, i princip utan någon skuldsättning alls och dessutom utan någon medköpare). Det är dock som jag ser det viktigt att aldrig någonsin ha bråttom när man skall köpa bostad, för då hamnar man alldeles för lätt i situationen att man får för sig att lägga onödigt höga bud bara för att få tag i en bostad inom ett visst tidsintervall. Den fördelen vill jag inte ge säljaren/säljarna.

Det är något som jag försökt få folk i tråden att begripa. Det är inget konstigt eller svårt men av någon anledning verkar en del ha något fysiologiskt hinder som gör att den typen av information inte kan tas emot.

Inför man fri prissättning på hyresrätter kommer man att kunna få sig en omgående om man betalar för sig. Och får man det är det iaf diskutabelt om man kan tala om en brist.
Skulle hyran raka i höjden kan man kanske tala om brist. Men samtidigt har jag lite svårt att se att den som vill bo i HR skulle vilja betala så fantastiskt mycket mer än man gör i en BR. Och då skulle hyrorna stanna strax ovanför boendekostnaden i en BR. Vilket inte är så högt. Idag iaf.