Jag är så JÄVLA trött på missbrukandet av ordet "han"...

Det är faktiskt ingen självklart fråga från ett humanevolutionsbiologiskt perspektiv. Faktakommunikationen kan mycket väl vara emergent, och inte språkets primära funktion.

Mm. Från samma evolutionsbiologiska perspektiv är nog svaret på den frågan Den som du för tillfället vill imponera på eller ställa dig in hos.

..."missbruket av" inte "missbrukandet" av...

Du menar: inget självklart svar???



Ja, fåfängligheten är ju framgångens kvicksand.

Antecknat:

emergent förmåga = uppdykande evolutionär bieffekt

Lustigt nog kan en emergent förmåga ha legat latent i miljoner år. Tonsinnet kan vara en sådan förmåga, som med talorganet har firat triumfer.

Färgkänslighet för rött är ett annat exempel. Tre sorters tappar passade TV-industrin som hand i handske.

Instämmer.

Om någon säger "Jag ska ta han." så hör jag "Jag ska ta Han.". Och tänker det var ett synnerligen ovanligt namn, Han alltså.

Sorgligt när folk inte kan sitt eget språk. I Norrland är det betydligt mer macho än övriga delar av riket och då kan jag gå anse att det är mer acceptabelt med maskuliniserande av språket. Dock ej sagt att det är uppskattat eller vackert.

Sedan finns det alltid en massa pellejönsar som tycker det är helt ok, och till och med bra med språkförbistring. Men de talar och skriver korrekt på engelska. Jag har faktiskt aldrig hört en vuxen svensk välja fel bland personliga pronomen på engelska.

Till er som skriver "dom". Jojo, om jag uttrycker mig kort, ni jobbar i uppförsbacke.

Lägg sedan till svaga böjningar av verb och disharmonin börjar närma sig fulländning.

Gott om halmgubbar på lager. Du verkar mena att de som säger "Jag ska ta han" är inkonsekventa sexister på grund av två anklagelser som du just gör.

Antar att du drivs dels av en jämlikhetstanke, dels av en djupt rotad längtan efter att svenskar ska skaffa sig ett lika skitnödigt förhållningssätt till sitt eget språk som dom har till engelskan.

Vad är problemet med svaga verb?

Vad är skillnaden? När jag sökte på nätet så är jag subjektsformen av det personliga pronomen, mig är objektformen. Men betydelse måste väl vara den samma alltså att man hänvisar till sig själv.

Från mitt perspektiv är det ingen skillnad, men att sätta jag där borde inte stämma med svenska grammatikregler?

Man kan ju inte säga, "bordet har målats av vi" man säger ju "bordet har målats av oss"

- Johan tycker bättre om glass än mig. (Johan tycker om glass mer än han tycker om mig, glass får 5 av 5 medan jag (mig) får 4 av 5) )
- Johan tycker bättre om glass än jag. (Johan tycker om glass mer än jag gör, Johan ger glass 5 av 5 medan jag ger glass 4 av 5)

Argumentationsfel bemöts ej.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Guilt_by_association

Och ditt förhållningssätt till engelska skiter jag i

Objektsformen av personligt pronomen innebär att något utsätts eller påverka en handling, vad är handlingen i Johan tycker bättre om glass än mig.

"Det var hon som tog den"

Annars så är hon inte lika attraktivt att använda som han tydligen