Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Det är rätt uppfattat. Hon kan dömas för brott som ligger inom gärningsbeskrivningen.

Och oavsett hur snävt åklagaren lägger gärningsbeskrivningen i det här fallet, kommer rätten alltid att kunna välja mellan att döma för mord och dråp, eftersom de båda brotten täcks av varje gärningsbeskrivning som innefattar uppsåtligt dödande.

RPU:n kom i alla fall fram till att det inte rådde någon APS. Omgivningen har inte tydligt märkt någon förändring. Någon enstaka uppfattade ett möjlig sämre allmänt mående, men inget konkret; någon uppfattade istället "tillbakadragenhet" (ett förvisso möjligt depressivt tecken), men också som du påpekar förlorade intresset för husdjuren.

Vad det gäller hennes tidigare mående och fungerande, postar jag ytterligare en passage som pekar i riktningen normalitet, under JH:s utveckling; styvfar Roland (FUP s179, andra delen):


JH har själv i förhör medgivit svartsjuka. Svårare än så är det nog inte. Hon är/var förälskad i JA och fick inte ha honom för sig själv. Men utan några vittnesmål om antisocialitet eller annan abnormitet, missbruk etc, så ter sig onekligen mord och styckning som väldigt dramatiska gärningar. Jag undrar om hon inte begrep att ett hammarslag mot huvudet är potentiellt dödligt. Det mest sannolika utfallet är att brottsoffret drösar i backen. Sen då? Släpa in den slocknade, eventuellt döde i lägenheten. Sen då? Allt detta måste hon ha tänkt på, allehanda utfall. Ska hon bara lämna liket eller hur ska hon smussla ut kroppen? Allt det måste hon rimligtvis ha tänkt på. Ändå får efterarbetet en improviserad framtoning, men jag vet inte.

Sant , men under RPU:n visste inte den som utförde den under vilka omständigheter JH befunnit sig. Det framkom ju under rättegången när denne vittnade om att han inte fått alla papper.
Så det blir ju lite missvisande pga det.

Sedan så är som sagt en psykos inget som går att påvisa OM gärningen ligger för lång tid ifrån RPU:n. Sedan så beror det på hur hon hamnat där och hur stark den är.

Det är ju som sagt inget tillstånd som går att diagnostisera om man inte gör undersökningen när personen är inne i den.

Och som sagt så skrev jag att det inte är nån diagnos , utan mer iaktagande.
Han själv haft precis samma situation , samma ingredienser och samma stressuppbyggnad.
Man hamnar i en annan dimension men utåt sett är man nästan gladare.
Inombords är det kaos , stress upp över öronen och depression.
Sedan när det släpper fattar man inte hur man tänkte.

Så har man inte varit där har man ingen aning.
Medicin hjälper , utan medicin blir det problem.
Jag mördade ingen , JH mördade någon.

Jag förstår att hon googlat på mediciner och tänkt tanken på antidepressiva mediciner.
Hon tog bara inte steget att ta hjälp , hon ville vara stark , där är problemet.

Det är samma förutsättningar som vanligt vid genomförande av en RPU. Genom inneliggande observation och införskaffandet av digert material som ska ligga till grund för bedömningen. Utan hållpunkter på missbruk eller psykisk abnormitet, och om inget abnormt visar sig under observationen, får teamet sluta sig till det mest sannolika.

För övrigt gjordes, som brukligt vid allvarliga våldsbrott, en rättsmedicinsk kroppsundersökning, enligt FUP s403, första delen, så tidigt som morgonen 140619; ett tillfälle att inte bara kroppsbesiktiga men prata med den misstänkte. Pratintresset är dock förmodligen begränsat bland rättsläkare.

Jaja , jag är inte ute efter bråk.
Men ditt svar är ju ett ikkesvar.

Ickesvar, hur så?
Min uppfattning är att RPU i allmänhet utförs kompetent och ambitiöst.

Av det som jag hunnit läsa i FUP i fallet JH har jag mycket svårt att se något potentiellt talande för någon klinisk psykisk störning, t ex depression av klinisk valör. Kanske en stressreaktion. Men vem är inte stressad i dagens uppiskade arbetstempo eller i vardagens kollision med ofta överdrivna förväntningar. Sömnstörningar är legio. Så vitt jag uppfattat det är fallet JH ett svartsjukedrama; intressant dock att försöka förstå hur en tillsynes normalt funtad person tar steget till mördare och sedan styckar kroppen i något slags senkommen insikt eller överraskning (?). Hade hon satt sitt hopp fullt ut till sambon Jonathan att städa upp efter henne?

Stress? Ja vadå, stress är livets mest förutsägbara ledsagare. Det gör en inte till mördare.
Någon gång får man skilja ut egoistiskt betingade motiv från galenskap och ansvar från ansvarsfrihet.

Ja svaret är generellt.
RPU genomförs på samma sätt alltid.
Men personerna som gör den är olika.
Förutsättningarna är också olika.

Därav hjälper det ju ingen att man skriver ett generellt svar.
Som jag skrev.....då blir ju just detta svar ganska ikkerelevant.

Och som jag skrev , jag tycker detta tjafsande om diagnoser är konstigt när ingen av oss har träffat patienten. Då kan ju ingen annan avskriva hur folk tror och tycker.

Så därav att jag skrev att min åsikt inte var en diagnos.
Om folk då vill "veta bäst" så lurar man sig bara själv.

Och av samma orsak menar jag inget illa.

Jag tror inte hon ''tänkt'' överhuvudtaget, och istället bara ''reagerat''

Vid handlandet JA , då har hon nog bara spårat ur och handlat!

Men någon form av plan har hon haft.
Troligen inte så omfattande men troligen iaf en plan.

Inte då i stunden, inte mer än att hon skall söka upp LL och göra ''något'' vad något är just då har hon nog antagligen dock inte alls klart för sig, därav att när hon väl skall ''agera'' efteråt så smälter allt ihop i en enda röra där bitar av det hon ''fantiserat'' om smälter ihop med verkligheten osv.

Mycket känslor, om det är svartsjukemotiv. Men också förberedelser, inte en gärning i stundens hetta. Möjligt att våldet eskalerade i "panik", för att få tyst på LL. Fortfarande oklart hur hon tänkte sig fortsättningen, att få bort kroppen.