Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Nu har min älskade syster varit borta i över nio månader. Saknaden är så fruktansvärt stor och detta är det jobbigaste som jag har fått varit med om. Både att få mista min syster men även många som man trodde var ens vänner. Jag kan verkligen inte förstå hur folk i gruvan kan tycka mer synd om honom som är en del av att jag och min familj blev drabbade av denna tragedi, och ser honom som ett offer. ÄR inte jag ett offer?? Den sanna historien är att han lurade bägge tjejerna, och smekte upp dem bägge två, jag har fått allt material som är kopierat ifrån hans telefon så jag har läst allt! Den som vill se med egna ögon är välkommen upp för att läsa. Men det som är mest oförlåtligt är att han visste om att Lovisa hade blivit knivhuggen i halsen och att hon aldrig dök upp på jobbet, både hallmattan och duschdraperi var försvunna från lägenheten, men han ringer ändå inte polisen?! Och han sa inte heller något när han stod hemma på min gård och tittade mig i ögonen. Men det som gör mig mest arg och besviken är att jag och min familj måste anpassa oss, och bli illa till mods för att folk beter sig illa, människor hälsar inte längre på mig när jag möter dem. Det vi har gått igenom önskar jag inte ens min största fiende.