Kristna = Mentalt störda?

Du reformulerar ju endast: "Det bara är så".

Och svaret är fortfarande: "Nej, det är INTE bara så".


Om "man" tänkte till skulle "det bara är så" inte förekomma i en seriös debatt. Men det är såklart annorlunda i ditt pådyvlande såpbox-predikande.

Jesus är sanningen.

Så jo, det är visst så. Eller föredrar du lögnen och mörkret?

Det är INTE "bara så" även om du papegojelikt upprepar det konstant från din såpbox.


Falsk dikotomi (~TRAMS).

Du kan ju hoppas att han är lögnen om du vill men en dag kommer Gud öppna dina ögon, det tror jag.

Gissa dig inte till vad jag "vill" eller inte vill.


Vad du tror är din sak; bara du inte försökar stoppa din tro ner i halsen på mig (vilket du ofta har svårt för att hålla dig från).

Jag är kristen och tror att Jesus är Gud.

Do what you like with that...

DU har faktisk också själv ett ansvar för hur du presenterar din tro; vilket kan göras på olika sätt i huvudkatogorierna:

1/ Mentalt störd pådyvlande teism.

2/ "Vettig" teism.

Står i bibeln att vi ska förvänta oss att människorna spottar och pratar skit om oss. Vi som håller oss till sanningen.

http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/bergpred.htm

28 sidor utan att detta nämns verkar det som.

Surpriiiise. Som om profetior om kritik av pådyvlande galenskap skulle ge legitimitet för napkinism.


Visst; "sanningen" om att ni är napkinister. Och ...?

det var inte till dig, kära Bogo.

Eftersom ditt substanslösa predikande är allmänt och generaliserande kvittar det vem du addresserar.

Det är faktiskt sant.

Förväntade mig i ärlighetens namn mest påhopp när jag gjorde inlägget, därav min nonchalanta stil.

Jag skall inte säga att jag är vettig, för det är jag nog inte, men att ses som mentalt störd vore ju väldigt missvisande kan jag tycka.

Att jag har valt att ha en tro har många orsaker som sträcker sig tillbaka igenom mitt liv och mina upplevelser. Det finns där djupt förankrat så att säga. Det finns mått utav arv, tradition och andras övertygelse, det skall jag inte sticka under stolen med, men det som faktiskt fick mig att ge mig än åt Jesus beror mycket på min personliga upplevelse.

Samtidigt så har jag ju faktiskt mått psykiskt dåligt under en stor del utav mitt liv, och när man då anklagar sådana som mig för att vara mindre reflekterande eller eftertänksamma så tar jag ju åt mig i viss mån.

Sen skall man komma ihåg att detta är flashback, och det är en viss jargong som gäller här, och skall man kunna passa in så bör man följa den på gott och (mest) ont.