Citat:
Ursprungligen postat av
Tillys
-Ja, Amani har gett oss en ny insyn i deras liv och oss förståelse för vilka enorma resurskrävande åtgärder familjer som Amani och Rami med noll intresse för att integreras, bidra i samhället, anpassa sig, lära sig svenska regler och normer, med brottslighet som bonus skapar?
Att lära sig språket i mitt nya land känns grundläggande, hur långt har Amani kommit här under sina år?
Det är väldigt mycket som måste ändras och kraven måste bli mycket tydligare och konsekvenser av felaktigt beteende måste kännas.
Just fallet Amani visar hur regelsystemet är felaktigt. Hon kom ju hit ensam först och medan hon
sökte asyl var det väl inte aktuellt med SFI. Jag vet inte exakt när Rami kom, men det dröjde väl inte så länge. Han hade då med sig den förste sonen, kring 1,5 år gammalt. Då hade Amani rätt att ta ut 450 föräldradagar för honom.
Det är nämligen så att antalet föräldradagar är lika många för alla, för barn födda i Sverige eller utomlands. Tanken var förstås att man skulle ta ut de flesta dagarna i samband med förlossning och barnets första år, när det som mest behöver sina föräldrar. Och så gör de flesta som får barn i Sverige. Men de som kommer hit med redan födda barn som kanske är några år får alltså sina 450 dagar per barn då. Då får de i allmänhet den lägsta ersättningsnivån eftersom de inte har haft inkomst här innan barnet föddes. Men de verkar acceptera att leva på det + andra bidrag som de får.
Anledningen till att dagarna inte är knutna till barnets födelse är att man ville att adopterade barn skulle få tid för anknytning till sina föräldrar.
Systemet har kritiserats just för att det gör att invandrarkvinnor lätt blir isolerade hemma med sin föräldrapenning, och det har också ändrats lite. Förut gällde föräldradagarna tills barnet fyllde 8 år. Nu ska de gälla tills barnet är 4 år.
En liten förbättring, men Amanis fall inträffade ju före regeländringen, och dessutom skaffade hon sig ju ett nytt barn med 450 föräldradagar omgående när Rami kom. I chatten den 30 april med Madleen pratar hon om att hon önskar sig fler barn, vilket Madleen ifrågasätter att Amani ska göra eftersom Amani inte orkar med de barn hon redan har.
Men det är inte osannolikt att, om inte tragedin med Yara hade inträffat, så hade Amani skaffat sig fler barn och levt på föräldrapenning.
Så länge Amani lever på föräldrapenning förväntas hon inte gå på SFI. SFI eller andra studier ses som likvärdigt med arbete, som man är ledig från under föräldraledigheten.
Det är inte obligatoriskt att läsa svenska på SFI, men man får ingen hjälp av arbetsförmedlingen om man inte har blivit godkänd på SFI-kursen. Det händer inget om man inte går på SFI. Det händer inget om man går på SFI i många år och inte blir godkänd. Bidragen, med olika etiketter, fortsätter att komma för vi i Sverige låter ingen lida nöd, särskilt inte om barn är inblandade. Många invandrare är inskrivna i SFI år efter år, eftersom det är mer fördelaktigt att leva på de bidragen än att behöva söka arbete.
Citat:
Ursprungligen postat av
Tillys
Utsatta människor skall vi generöst göra allt vi kan för, dock inte utan krav på motprestationer, behövs inte mycket år 2014. Begå inte brottslighet är en start. Misstänker att kraven måste och kommer att vara större om några år.
[--]
Vi andra betalar priset för misslyckandet med start från migrationsverket och framåt att stoppa dem . [--] Hela Sverige ekonomiskt i resurser och kostnader för utredningar, förhör, rättegångar, fängelse.... Följder i ev. hämndaktioner, framtida tragedier för barn, släkt...
Det kommer att krävas stora regeländringar, men jag ser inte riktigt hur. Vi kan ytterligare skärpa reglerna för att föräldrapenningen ska tas ut i samband med barnets första tid, så att problemet med barn som kommer hit när de är några år blir mindre. Men vi kan inte hindra människor från att skaffa barn på barn på barn. Eller kan vi?
Vi kan sänka golvet, garantinivån, i föräldraförsäkringen för de som inte har haft inkomst innan de får barn. Det kommer att drabba svenska kvinnor också, men det kanske måste bli priset.
Vi kan ändra socialbidraget så att det inte blir så gynnsamt för familjer med många barn som det är idag. Vi kan skärpa kraven på att socialbidragstagare verkligen aktivt ska försöka komma ut i arbete.
Såna som Rami ska vi självklart aldrig acceptera. Han missköter sin föga ansträngande utbildning till etableringslots. Han är borta påfallande mycket och anmäler sig sjuk när han inte är sjuk och åker till Holland en vecka. Här borde man ha kontrollerat att han verkligen var sjuk i hemmet, och om han inte var det borde det ha kommit ordentliga konsekvenser, både ekonomiska och att man i fortsättningen skulle övervaka hans från- och närvaro mycket noga.