Citat:
Ursprungligen postat av
Willow1
Har funderat på JH's relation till sin mamma och syster. Mamman som helt utan eftertanke låter ett barn agera mamma till ett barn. Kan det tyda på att mamman eller Jonna var avvikande efter vad som ses som en beteende norm tidigt. Jag menar om Jonna och hon har samma knepiga sätt och att det kolliderarmed stora propotioner. Nån som har erfarenhet?
Jag vet inte om jag tolkar det som att mamman lämnat över ansvaret till systern som är äldre, jag tror att JH självmant sökt sig mer till sin syster. Det verkar inte som att mamman och hennes nya man inte tagit ansvar för JH, det verkar mer som att JH inte talar med sin mamma om relationer på samma sätt som med sin syster. Att de har ett komplicerat förhållande till varandra behöver inte vara värre än att de inte kunde prata med varandra om vissa saker. Det verkar inte som att mamman är avvikande direkt, kan vara så att hon anser att man ska "spara sina tårar" eftersom hon i sin tur är uppfostrad så. JH verkar ha varit mer emotionell och då blir det svårt för JH att visa svaghet och prata med sin mamma, och mamman kan i sin tur ha haft svårt att hantera ett känslosamt barn. Därför blev den äldre systern den som JH tog upp dessa saker med.
Relationer mellan barn och föräldrar kan vara svåra utan att betyda att de är avvikande. JH:s syster har inget ont att säga om sin mamma så jag tror inte att det är en avvikande mamma vi har att göra med. Skilsmässor där båda parter blir osams kan dessutom lätt spegla hur barnen uppfattar sina föräldrar, och mamman säger att JH:s pappa säger till barnen att det är hon som vill skiljas trots att de enligt henne är överens. Pappan pratar uppenbarligen om en känslomässig aspekt gällande skilsmässan, mamman som "sparar sina tårar" visar kanske inga känslor. Detta gör att JH håller inne med känslor mot sin mamma och talar med sin syster. Hon har ju kontakt med sin mamma gällande praktiska saker, och jag tror inte att mamman inte gick på föräldramöten eller inte tog JH till doktorn då hon var sjuk utan överlät sådant till systern. Om JH är väldigt känslig kan hennes mammas sätt ha präglat henne på ett helt annat sätt än hennes syskon, och JH kan ha upplevt att hennes uppväxt varit svår utan att det för en utomstående verkar så, eller har innehållit vanvård på något sätt.
Har både JH och hennes mamma sjukliga personligheter så är det klart att de kan krocka med varandra på grund av det, men jag tycker inte att det verkar vara så alls. JH anses inte uppseendeväckande avvikande av någon och det gör inte hennes mamma heller, då hade JH:s pappa velat ha vårdnaden av JH och samtliga syskon hade sagt att mamman varit olämplig. Inget tyder på att mamman varit "störd" på något sätt i det som framkommit i FUP. Anser jag. Tror att JH mer har mått dåligt i triangeln, och att detta till slut utlöst något hos henne som hon inte hanterat. Hade JA inte spelat ut henne mot LL på det sätt som skett så tror jag inte att JH mördat någon alls, oavsett om hennes mamma bett henne spara tårar eller inte.
Det är dessutom otroligt svårt att vara förälder, och alla föräldrar har sina svaga punkter och svårigheter. Man blir inte perfekt för att man föder ett barn och alla svagheter man har påverkar barnet man uppfostrar, oavsett vad ens intention är. Inget pekar på att JH;s mamma har någon personlighetsstörning. Anser jag. Att JH inte talar med sin mamma om känslomässiga aspekter blir inte normgivande eftersom hennes syskon verkar ha en annan relation till sin mamma. Hennes mamma har heller inte lämnat bort något ansvar till andra syskon gällande andra barn så det är inte en norm för henne att agera på det sättet. Om så vore sant.
