Nu kommer jag in litet på efterkälken, så risken finns att jag upprepar tidigare kommentarer.
Beträffande överklass som koncept får man nog se sig till (lokal-)samhället och dess anor. Jag vågar nog påstå att överklassen i de allra flesta fall bara lever kvar som idé. För några sekel sedan var adeln långt mer förknippad med en funktion i samhället. Man kunde inte hitta en enkel torpare med en titel bland Bourgéois eller Wallenbergare. Eftersom allmänbildningen vidare var reserverad för den skara som kunde tänkas “förvalta den väl” bestod den heterogenitet som livnärde normen — för på
något sätt måste man ju utmärka sig från enklare folk.
Nu för tiden handlar allting om pengar, och om någon vill visa kutym behöver det inte handla om klass — men gör troligtvis. Ser det som “Hipsterkulturen;” en ideell pojkdröm (svärmorsdröm när det gäller adlighet, I guess) som är fin att känna och ta på men aldrig riktigt kan nås.
Mer insatt än så är jag dock inte.