Citat:
Ursprungligen postat av
mikromjuk
Kan man inte ifrågasätta allt så är man en fånge under sina egna principer. Varför är det fånigt att ifrågasätta saker? Är det inte bra mycket fånigare att blint tro på saker?
Det finns många saker som visar sig tydligt för människor. Optiska illusioner. Hallucinationer. Drömmar. Falska minnen. Hur mycket falskt far inte runt i folks sinnen, utan att någon märker nåt? Är det verkligen ok, med det i baktanke, att acceptera saker bara för att sinnet tycker det är "uppenbart"?
Det kan vara ett bra första steg. Ibland lyfter jag mitt perspektiv men jag ska sluta med det, ingen har någon nytta av det. Nåt som alla kan ha användning för är just ifrågasättande. Var man sätter gränsen är upp till var och en i slutändan.
Jag menar på vilket sätt man använder sitt ifrågasättande kan utmärka sig fånig. Ex när man säger att fri vilja inte existerar när man hittar evidens för begränsad fri vilja.
två skilda ting och det finns inget som säger att de utesluter varandra.
Argumenten tar dock ut varandra.
-fri vilja existerar inte för att bevis för begränsad vilja finns.
-Begränsad vilja existerar ej för bevis av fri vilja finns.
Det är som att påstå att godhet inte existera eftersom jag kan bevisa hat existerar.
Så enkelt kommer man inte undan.
Men du tror dig funnit något av vikt så ska du fortsätta kämpa och ifrågasätta givetvis.
Glöm bara inte att vi acceptera illusioner först när vi kunde mäta och observera dom.