Gammelmedias annalkande död

Vilket i sig är så verklighetsfrämmande att man häpnar. Varför i hela friden skulle Google och Facebook behöva betala propagandaskatt i Sverige? Vad händer om de startar en egen tidning elektroniskt? Ska de då behöva föda sina konkurrenter?

Jag funderar på att starta en bokcirkel, jag anser att den bör finansierar av Expressen. En miljon i månaden vore rimligt. Elgiganten ska även ge ett bidrag till min biltvätt och Tele2 för min nya e-butik.

Det hela handlar givetvis om att vänstern vill lura med de nyttiga idioterna till journalister på sitt tåg ytterligare en (sista) gång genom att lova (någon annans) guld och gröna skogar.

I verkligheten finns inte de pengar som skulle behövas för att rädda MSM i statskassan. Omsättningen i branschen är runt 20 miljarder, och nu viker marknaden med 10% om året, och då har tv-döden precis börjat.

Alltså behöver Kuhnke skaka fram 2 miljarder i år (ej finansiaera eftersom alliansens budget gäller 2015), 4 miljarder 2016, osv, pengar som alltså inte finns. Troligtvis accelererar MSM-döden nu också, tidningarna faller redan med 20% om året som exempel. När tablå-tv är hamnar i det läget så kommer hela MSM falla i rask takt.

En kort rapport från bönemöte med journalisterna på Publicistklubben 8/12
För att se i efterhand, gå till: http://www.publicistklubben.se/2014/11/27/pk-debatt-812-klickad-eller-kickad/

På programmet: Utdelning av guldpennan till Erik Blix
Debatt med Henrik Eriksson, Nyheter 24, Cecilia Djurberg, SR Medieormen och Jack Werner, Metro/Viralgranskaren om klickjakt. Moderator: Viktor Barth-Kron.
Debatt om framtiden för media, deltagare Alice Bah-Kuhnke, kultur- och demokratiminister, Thomas Peterssohn, Vd Mittmedia, Helena Giertta, chefred Journalisten och nån medieprofessor.

Erik Blix talade lite om sitt satirprogram och nämnde att satir var viktigt ”i många länder läser folk satirtidningar för att få en bild av vad som händer”.


I diskussionen om klickjakt så påpekade Werner att hans uppdrag om källkritik riktade sig mot användarna, de som delade klipp och länkar med enligt honom tveksam bakgrund. Eriksson som ersatte inbjudna Ehsan Fadakhar skröt med att han hade speciellt fokus på att kritisera Sverigedemokraterna hårt.
Frågan kom upp om gamla klipp som kom upp, t ex ett från 2003 om någon som inte fick ha Sverigetröja på skolfotograferingen. (finns många sådana exempel i särskild tråd om varningstexter på icke politiskt korrekta nyheter) Djurberg föreslog att man skulle ta bort dem medan Eriksson tyckte att man skulle skriva om dem.
I övrigt mest en pajkastning om vem som var bäst på att dela artiklar på twitter.

Kvällens huvudnummer var diskussionen om medias framtid. Alice Bah Kuhnke tog tillfället i akt att starta sin valrörelse genom att göra ett utspel om a) att lägga fram en presstödsproposition som byggde på de delar av presstödsutredningen som det fanns enighet om samt att till de församlade miljöpartisternas hänförelse leverera floskler om hur viktigt det var med demokrati och pressen och lokalredaktioner. En särskild pressutredning utlovades som skulle utreda pressens betydelse för demokratin, alltså de delar som den sittande demokratiutredningen som Olle Wästberg håller i inte tar upp. Dessutom funderade hon på att sänka tidningsmomsen även på internet.
Nöjdheten var påfallande och hennes besked om att hon nu skulle utveckla miljöpartiets kulturpolitik och nu laddade om för fyra nya år drog ner applåder i det supporterfyllda rummet.

Mittmedias Tomas Peterssohn gav inte en så ljus bild av framtiden. Medelåldern hos prenumeranterna var 67 år, andelen prenumeranter under 40 var endast 5% och kommande generationer kommer alltså inte att ha vanan med sig att ha morgontidning. Gamlingarna var dock beredda att betala bra för sin tidning och Peterssohn antydde att det skulle gå att höja prenumerationspriset ännu mer för att finansiera satsningar inom andra områden.
Digital annonsförsäljning gick bra eftersom man knappt hade satsat på det förut så var det lätt få höga ökningstal. Men någon digital strategi som skulle hålla in på 2020-talet fanns inte idag utan den skulle man få hitta på under tiden.

Mitt i alla floskler om demokratin så berättade Peterssohn att ungefär varannan tidning i Mittmediakoncernen, ca 10 stycken antal tidningar , skulle neka Sverigedemokraterna annonsplats inför valet. Helena Giertta smilade förtjust och meddelade att det var många fler tidningar som skulle neka Sverigedemokraterna nu än vid valet i höstas. Det är alltså det media kallar demokrati och vill ha statligt stöd för. Djävla hycklare.

Erik Blix hade rätt, endast satiren kan beskriva tillståndet i Sverige.

Man mår illa ärligt talat över tillståndet i svensk media. Hur fan kan man ha presstöd samtidigt som man bojkottar riksdagspartier? Och dessutom försöker inleda någon slags bojkott över hela branschen i någon slags kartellförfarande.

Om man inte vill ha Sverigedemokraternas pengar, så kanske man inte ska ha skattebetalarnas pengar heller.


Det mest komiska är ju att det hela är fullständigt tandlöst. Google är inte ett svenskt företag, och inte Facebook heller, så hur ska man beskatta dem? Eller ska man börja blockera Googles webbplats om de inte gör som man säger? Det lär ju fungera jättebra!

Efter mer än 10 000 inlägg i denna tråd - har vi kommit fram till ett vettigt svar på varför så många journalister som ställs inför valet mellan att rapportera det läsarna vill ha och att bli arbetslösa väljer arbetslösheten?

Därför att det inte finns något val. En journalist har diktat uppifrån; rapportera om detta med denna vinkeln. Även om det inte är formellt och uttalat så vet journalisterna mycket väl vad man ska skriva för att bli befordrad eller få fortsatt anställning. Avvikar man från detta så vet man att man får sparken, det händer titt som tätt; senast Marcus Birro. Och ingen vågar stå upp för Birro eftersom det bara finns fega journalister kvar och skulle det mot förmodan finnas någon journalist med karaktär som står upp för Birro så kommer även han att vara avskedad inom 1 dygn.

Därefter är journalistkåren helt rensad från starka personligheter och kvar finns bara svaga viljelösa hjon som skriver exakt det som cheferna vill.

Journalister är inte så mycket annorlunda än vanligt folk, när högtidstalen om demokrati, yttrandefrihet och åsiktsmångfald är avklarade återstår den bistra verkligheten. Antingen skriver du som cheferna på tidningen vill eller så får du sparken. Välj! Då väljer de flesta journalister att böja sig för grupptrycket och skriva vad man blir tillsagd. Svårare än så är det inte.

Man skriver det cheferna vill tills läsarna tröttnar och slutar köpa tidningen och då får man sparken och kan göra annat.

En glädjande punkt var dock att Cecilia Djurberg, SR Medieormen, sade att olika grupper alltmer håller på att sluta sig inom bubblor, och att journalister lever i en sådan, och krympande, bubbla.

Jo, den förklaringen har varit uppe förr men den räcker inte. När den siste journalisten är uppsagd ryker man ju själv som chef och tidningsägaren förlorar massa pengar. Hur kan man som chef eller tidningsägare inte vilja undvika detta?

Det är teknikskiftet som dödar tidningarna, inte innehållet. Det bristande innehållet gör inte saken bättre, men är ej avgörande.

Att journalister gjort sig hatvärda är bara en tillfällighet som gör en annars sorglig undergång till en fröjd.

Tidningarna skulle kunna börja propagera för koncentrationsläger (eller vad nu de mer flitiga skribenterna i detta forum önskar) och det skulle ändå inte vända trenden. Tidningar är helt enkelt omoderna.

Om du är PK så har du ännu inte fattat att omskolningsläger och koncentrationsläger med gaskamrar hör till det totalitära. PK är det farliga totalitära, inte motståndet mot det. Vi är rebellerna, den goda sidan.