Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Så för att jag inte har lust att läsa ett par timmar så betyder det att det inte finns i fupen? jag gillar din logik.

Jag borde inte ha nämnt någonting, om du har läst fupen så borde du ha ett minne av det också.
Men visst eftersom jag sa det så har jag bevisbördan, men jag kommer inte läsa förhör i timmar för att ge dig en källa.

Men för dom intresserade som orkar läsa fupen, ni kommer hitta referenserna jag pratar om.

Och forumsinlägg kan självklart vara intressanta om dom kan anses vara trovärdiga, vilket kan kontrolleras på olika sätt. inte i en strikt juridisk mening men detta är heller ingen domstol?

Du är ett jävla as.

Du beskriver en mycket vanlig inställning eller beteende i dagens samhälle, men betänk följande:

Din klass definieras av hur du behandlar människor som du aldrig kommer att få någon nytta av.

Jag tycker att vi borde lägga diagnoserna på hyllan. JH har blivit bedömd och lider inte av någon allvarlig sjukdom eller störning. Lätta diagnoser gör inte folk till mördare, omständigheter gör det däremot. Det är omständigheterna runt henne, LL och JA som är det intressanta samt hur JH:s liv sett ut innan hon träffade dessa människor.

Jag vill gärna förstå hur JH tänkte när hon begick brottet. Jag tror de flesta kan göra något liknande men varför och när skiljer sig åt. Alla har olika referensramar och alla uppfattar situationer på olika sätt. Jag har sagt det förut men jag tror att JH upplevde triangeldramat som något som höll på att förstöra hennes liv. Varför kan vi ju bara spekulera i men gissningsvis så kände hon väl att hon inte kunde leva utan JA. Kanske kände hon sig älskad för första gången när de var tillsammans? Kanske trodde hon att han var hennes riddare som hade kommit för att rädda henne från ett liv av sorg? Kanske var avsaknaden av kärlek under hennes uppväxt det som gjorde henne så desperat? När hon sedan såg att LL höll på att ta detta ifrån henne så blev det på liv och död för JH.

Jag håller fast vid att JA har ett stort ansvar i vad som hände och att han inte brydde sig ett dugg om vare sig LL eller JH. Det är nog därför han mår så dåligt nu, för han vet att hans "lekar" ledde till en tragedi. Han visste säkert att JH och LL var tjejer med dåligt självförtroende som han kunde utnyttja för sex. Han ville ha sex, tjejerna ville ha kärlek, han var kåt, tjejerna var kära.... han utnyttjade. Sånt har man ju sett en hel del av. Nu blir han straffad livet ut för sin egoism samtidigt som JH straffas för sin desperation och naivitet. Jag tror inte JH är nån "psykopat", snarare väldigt känslig med dålig självkänsla, och om hon inte hade träffat JA så skulle nog hon aldrig hamnat i denna bisarra situation.

Men bara för att man kan förstå en gärning så innebär det inte att man tycker att de ska släppas fria. JH ska straffas för sitt brott. Men sen så lever vi i Sverige som har väldigt låga straff, så hon lär ju vara ute innan hon fyllt 40. Några fler mord lär hon inte begå men jag tvivlar på om hennes psyke är starkt nog för att orka bygga upp ett nytt liv när hon väl släpps ut igen. Hon har nog ett samvete, kan ju inte möta LL:s anhörigas blickar i rätten. Hon vet vad hon gjort men har nog en rustning på sig av självförnekelse bara för att inte gå under helt. Lite piller på det också och folk uppfattar henne som kall.

Ok, ska försöka sluta med psykologin nu, måste bara svara på tidigare inlägg först


Det är absolut ingen idé att du försöker förödmjuka eller håna mig, jag är helt okänslig för sådant.

Om vi skulle leka med tanken att ta det mest basala från Wikipedia om narcissister och applicera det på dips senaste inlägg, så ser vi följande:


Jag försöker inte dra upp ett krig här, men jag måste konstatera inläggen fortsätter att ha en stark tendens åt det narcissistiska hållet.

Har lite väl mycket erfarenhet av personer med narcissistiska drag själv. Hade en chef ett tag bland annat som inte bara jag noterat hade dessa drag.
Ganska påfrestande, men när man insett var det felar så kan man mer framgångsrikt hantera en sådan så länge man håller huvudet kallt och fokuserar.
Efter ett tag kan man rent av lära sig hantera situationen och utföra diverse experiment för att få utvecklingen åt rätt håll

Chefen i fråga var, precis som JH verkar ha varit, en social och vid första anblick trevlig typ med många järn i elden och ett aktivt liv. Problemet var just att har inte förstod eller tog hänsyn till känslomässiga saker. Han hade till viss del lärt sig hantera sociala sammanhang och lärt sig vad han ska säga, men andra situationer funkade bara inte. Till exempel när vi satt runt fikabordet och bara drev med varandra och spelade på känslor. Då tog det inte många sekunder förrän han var utanför samtalet och drog. Han kunde utan vidare slänga ur sig oproportionerliga hot och vara allmänt läbbig och var en sådan som folk generellt bara samarbetade med en gång. Typiska drag var just att han la saker bakom sig hela tiden, brydde sig inte det minsta om "förbrukade" personer eller folk som han inte hade nån nytta av. Spelade liksom social på ett smått överdrivet sätt som många accepterade men som avvek från normen på ett sätt som var svårt att sätta fingret på.

Jag förstår inte riktigt att folk (och dip) verkar tro att en person med psykopatiska drag är nån som inte kan funka i samhället och som sticker ut direkt man ser den. Tvärt om hittar man dessa ofta ganska högt upp i hierarkin.
Dom allra flesta människor verkar inte vara medvetna om att det är drag av personlighetsstörning dom har att göra med. Istället lägger dom oändligt med energi och tid på att försöka behandla och förstå personen på vanligt vis. I många situationer lyckas dom få ihop det, men regelbundet gör personen något som är kraftigt sårande och som strider mot allt en människa med empati skulle göra.
På så sätt bryts till exempel personal med empati ned av chefer utan empati

Men egentligen har jag bara träffat en klockren psykopat genom åren. Det vara bra många år sedan, han var en som hängde med kompisgänget ibland. Trevlig, smart och omtyckt kille.
En dag började han predika om att vi skulle frysa ut en av tjejerna i gänget för att hon betett sig olämpligt. Alla ut om jag var snabbt med och accepterade hans predikningar med hull och hår. (grupptrycket var förstås starkt)
Jag tyckte det var fråga om småsaker och satte mig på tvären in i det längsta.
Tillslut hände något ganska unikt: Han blev fullkomligt vansinnig på mig, tog in mig i enrum och berättade exakt hur han hade planerat att lösa upp tjejens förhållande, frysa ut henne, och sedan "rädda" henne och få henne själv. Han ville bara få mig att sluta ställa till det för honom och se det "självklara" i hans plan.
Jag höll fasen på att tappa öronen, men det är nog det som gjort att jag är mer på min vakt mot dessa personlighetstyper.

Försöker misslyckades såklart, men psykopaten i fråga har idag fru och ett ordnat liv och var hur trevlig och vänlig som helst sist jag träffade honom.

Jag har absolut inga som helst problem att se hur JH skulle kunna funka som hon gjorde även om hon hade en personlighetsstörning av empati-brist typ.
Det skulle tvärt om med all sannolikhet oftast inte märkas, hon skulle av dom flesta bara uppfattas som lite svår och egensinnig i vissa lägen, men störningen skulle ha potential att slå igenom just i situationer som den rättsfallet handlar om.

Ja, såvida du inte vill fortsätta göra dig själv fler björntjänster. Kan lugna dig med att jag är grundligt utredd (då menar jag multipla utredningar) av psykiatrin i detta land. I flera landsting, och där jag själv krävt att man vänt ut och in på precis allt vid åtminstone två tillfällen. Dom ''slutsatser'' du således dragit angående mig är så ute och cyklar att du lämnat vägen för längesedan och sysslat med dikeskörning från första bokstav du riktade åt mitt håll. Du ombads tom vänligt att se över poster jag gjort i psykologi och psykiatri delen här så hade du ej behövt skämma ut dig ytterligare.

Sen dom enorma mängder anekdotisk bevisföring som du sysslar med för att ''befästa'' dina sk. ''argument'' har absolut NOLL bevisvärde, peka istället på var i FUP utanför JH's relationer med just JN & JA som du finner dessa ''klara psykopatiska'' drag.

Det är _EXTREMT_ osannolikt nämligen om vi utgår från att JH lider av ASPD att det enbart skulle ta sig uttryck i hennes relation med två specifika människor. (människor som hon dessutom känt i vad som motsvarar en bråkdel av hennes liv i ena fallet, och inte ens en fjärdedel i det andra)

Din egen tilltro till den ''förträfflighet'' du besitter, och vittnesmål om dom ''psykopater'' du minsann stött på ute i verkligheten ligger väldigt fint nära gränsland för sådant du försöker peka finger på andra om. Något man får förutsätta du borde vara själv medveten om också, för du vill väl inte vara en sån där narcesisissist right?

Du vet? Som dängan går, alla som inte dansar right?

Haha, oväntad vändning, häftigt
Jag kan tyvärr inte stoltsera själv med att ha blivit utredd, eller ens att varit i närheten av psykiatrin eller rättsväsendet, men skulle vara intressant att veta hur en utredning går till.
Jag påstod väl aldrig att du som person är narcissist (?) bara att dina inlägg hade en tydlig ton av narcissism. Precis som du sa tidigare så behöver man ju inte ha exakt samma karaktärsdrag i verkliga livet som bakom tangentbordet.


Det är faktiskt en sak jag både funderat på och diskuterat med folk. Jobbar i en miljö där många är introverta på gränsen till stört beteende sedan länge och man undrar om inte annat hur det påverkar en i längden.
Sist vi hade nån djup psykologidiskussion på fyllan så kom dock kollegorna fram till att jag snarast hade ovanligt kraftig empati och det var det som gjorde att jag uppmärksammade och stred mot missförhållanden som andra missnöjt accepterade.

Jag är inte det minsta förvånad att JH:s vänner inte noterat några allvarliga störningar som sagt. Kompisen jag berättade om är precis likadan. Konstigt nog har jag inte det minsta mot att snacka med honom nu trots det där som hände för massor av år sedan. Kanske består det till viss del av en liten fascination hos mig av människor som avviker.
Hur bra en person med empatistörningar funkar i samhället skulle jag säga beror helt och hållet på hur skicklig denne är på att spela med i känslolivet. Många blir rätt slipade på det genom åren.

Jag har också funderat en del över dessa 15-20 min.

Kan någon form av tortyr ha påbörjats innan skriken slutade? Tänker på ansiktsskadorna:
"De små skadorna i nacken, i ansiktet, på den högra armen och i höger handflata har ett ospecifikt utseende och det går ej närmare att bedöma på vilket sätt de uppkommit"

Funderar även en del på "skada 14" och 15

Det står också någonstans där att det troligtvis är avvärjningsskador.

Jonna började hugga med sin förskärare enligt henne själv, "men inget hände" då sprang hon och hämta jaktkniven(fällkniven) som JA hade vid sin dator, att hon ens hade kapacitet att minnas en sådan detalj i blodkaoset är talande för hennes kyla. Det var med den hon började karva upp LL med

http://i.imgur.com/PwaOt4Y.jpg?1

Fast det är olika skador.
Avvärjningsskadorna är punkt 60, skada 26.

Det som beskrivs som skador "på den högra armen och i höger handflata har ett ospecifikt utseende och det går ej närmare att bedöma på vilket sätt de uppkommit" (s. 398) är punkt 56 och 62.

Förklarar dock ändå inte skadorna i ansiktet.
EDIT: Ursäkta om jag tänkt fel nu, börjar bli trött och dags att sova

Ja, jag håller med, det verkar som att människor går från ont till värre!
Det är bara jag som är viktig, och om någon agerar negativt, ja då ska de bort.

Det var det mest patetiska jag läst i tråden! Styckmord brukar generera extremt antal långa trådar!