Om gamla Klarakvarteren fått stå kvar?

Ja, eller i England och Tyskland eller som man gjorde förr i Sverige.

Betongghettona ledde till att man fick ett nytt proletariat, en ny generation av socialt beroende och ett nytt valboskap.

Det du förespråkar är det som de flesta stadsplanerare i hela västvärlden idag erkänner va det stora misslyckandet under 1900-talet. Alltså att separera bostäder och jobb. USA får väl anses vara värst när det kommer till detta då man la ut mil efter mil med villamattor där stora motorvägar (med gigantiska köer) sedan ledde in till ett gäng skyskrapor som efter deras stängningstid utgör en tämligen död stadsdel. Det är förmodligen priset man får betala när alla jagar "the American dream" där samtliga naturligtvis ska ha en egen villa. Lyckligtvis börjar stadsplaneringen (även i USA) se något annorlunda ut nu på 2000-talet där allt mer blandstad byggs.
Med det sagt ska och måste självklart valfrihet i boendeform få finnas och då är det oundvikligt att det inte finns hus utanför städerna. Det Stockholm dock gjorde (och många andra städer) är rent häpnadsväckande då man i princip kastade ut hundratals punkthus i spenaten, hus som med fördel hade kunnat anläggas dikt mot befintlig stad istället. Det får nog anses vara det största miljöbrottet som någonsin drabbat landet, tacka modernisterna för det.

Vi skulle troligen haft innerstadsghetton om betongghettona inte byggts. Man flyttade bara på proletariatet.
Se vilka som bosatte sig i de nya förstäderna.
Skillnaden var bättre boendekvalitet i lägenheterna och att ungarna kunde springa fritt.

Sant. Situationen hade blivit totalt ohållbar mot slutet av 1960-talet.
Men det sorgliga var att centrala Stockholm bara blev butiker och kontor.

Det finns med några få undantag inga bostäder i det område man rev.
Problemet var inte att man rev utan vad man byggde upp och var!

Exakt, man -avsiktligt eller oavsiktligt- missade frågan om huruvida folktomma stadsdelar har en negativ konsekvens för stadsdelen ifråga.
Jag antar att det var enklare för ägare av byggnader att endast ha att göra med kommersiella hyresgäster än en blandning och därför fanns det inget incitament att bygga annat. Politikerna kunde varit strängare med att kräva en blandning, men de satt antagligen i en rävsax; allt eller inget. Eller också förstod de inte konsekvenserna.

Tycker personligen att ''American Dream'' är mycket eftersträvsamt. Har bott i lägenhet i stan, lägenhet lite utanför stan och nu hus utanför stan.

Jag tycker att hus är det allra bästa då du får eget hus med eget utrymme, för mig är det mycket viktigt med egen tomt där endast min familj har tillträde ''Territoriell känsla''.
Jag vill absolut inte bo i någon ''blandstad'' där det är fullt med folk överallt och svårt med parkering.

Man bör bygga fler småhus så att fler människor i Sverige kan ta del utav den här friheten.

Du får naturligtvis bo i ett hus med din familj hur mycket du vill. Liksom folk får bo i lägenhet inne i stan för ett mer urbant liv.

Men om vi nu lägger personliga preferenser åt sidan ett slag måste väl även du förstå att lägga villamattor dikt mot en storstad inte stadsplaneringsmässigt är särskilt lyckat?

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/f7/Chicagoland_air.jpg

''Stadsplanering'' låter som taget ur en Sovjetisk femårsplan, jag anser att man skall bygga det som folk vill bo i och i USA (Chicago, Bilden ovan) så var ''American Dream'' ett ideal för väldigt många speciellt under 1900-talet. Eftersom man uppenbarligen lyckades bygga det folk vill ha så måste också ''stadsplaneringen'' ha lyckats.

Även i Sverige idag så vill majoriteten bo i villor och då anser jag att man skall bygga ''villamattor'' för att möta efterfrågan. Idag byggs det mest bostadsrätter vilket jag anser är fel, politiker måste släppa idén om att förtäta staden eftersom de flesta uppenbarligen inte vill bo i en trång stad. Med det sagt tycker jag dock att de som vill bo i stan skall få göra det men det är inte upp till politikerna att sätta agendan.

http://www.svd.se/naringsliv/svenskarna-sa-ser-vart-dromboende-ut_6845567.svd

Sett till efterfrågan på mindre lägenheter i kvartersstad så kan vi nog konstatera att det inte finns en brist på efterfrågan, snarare tvärt om!

Alla som har åkt bil på USAs östkust vet hur ohållbara de bilberoende villasamhällena är.

Det finns alla typer av människor. Äldre som sålt radhuset eller villan och som vill bo i en bostadsrätt i stan. De sålde kanske till en ung familj som tidigare bodde i en tvåa (br eller hr) i en närförort.

Det finns yngre vars förmögna föräldrar som har råd att ge dem en liten lägenhet inne i stan.

Och medelålders som har tröttnat på stan och längtar efter naturen och att ha bil eller som vill ha nära till kultur och nöje inne i stan och som har tröttnat på att ha bil.

Det finns invandrare utan några som helst tillgångar och svensk arbetarklass utan pengar.

Osv osv i all oändlighet.

Som alltid är det väl mest en fråga om intressen och om vad man har råd med.

Grejen är att idealet med "the american dream" också är skapat.
Dessa villastäder kunde byggas endast med bidrag i form av billiga lån och förutsättningen var billiga transporter i form av egen bil.
Resultatet syns tydligt; det ör trevligt att bo där men ett helvete att ta sig till jobbet i stan.

Ja, urrk. Plus att det inte finns några allmänna kommunikationer att tala om i många städer.