Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Hon lät inte ångerfull när jag igår hörde på den lilla snutten av hennes berättelse som var länkad här igår. Hon lät snarare nöjd. Hon sa att Lovi*a hade en kniv som hon tog av Lovi*a. Och sedan fick hon "tokpanik".
Jag kan förklara varför hon självmant ringde polisen trots att hon hade försökt att röja undan spåren. Enligt Aftonbladet: under dagens förhör har hon sagt att hon inte sov alls natten innan. Då fungerar inte hjärnan. Men det bör ju inte vara en förmildrande omständighet vid straffbedömningen.

Mytoman blir man inte av att ljuga om en enskiljd händelse.
Detta rör ju endast Mordet på LL.

För att betraktas som mytoman bör det ha pågått under längre tid.
Dvs inte bara under den korta period JH känt JA , LL mfl.
Hon har ju fungerat normalt i flera förhållanden.

Så du har nog fel angående mytomani.
Men har nog rätt i sak angående lögnerna.
Tror inte att hon planerat mordet i så ingående planer.
Men hon har nog i alla fall gjort det mer ingående än hon vill medge.

Jag är definitivt inte psykolog, men jag tycker att JH har tydliga psykopatiska drag.

Går man på det spåret skulle storyn klaffa på många punkter:

Mordet var bara ett sätt att få ett "problem" ut världen och JH har inte den förmåga man förväntar sig av människor att sätta sig in i vilka konsekvenser det skulle få, eftersom hon bara fokuserar på att lösa "problem" som är akuta för hennes del, till hennes fördel.
Problemet bestod, ur JH:s synvinkel, i att LL tagit JH:s pojkvän.

När hon efter mordet insåg att hon omedelbart skulle bli misstänkt för försvinnandet så försökte hon sig på ett erkännande med en historia om bråk.
Detta gick inte som planerat utan hela storyn uppdagades.
Nu försöker hon intala rätten att det var en olyckshändelse för att om möjligt minimera skadan för egen del.
Hon har ju haft ett tag på sig att fundera på vad hon ska säga, men frågan är om det håller mot all teknisk bevisning.

Egentligen kan JH inte känna empati, men hon gör sitt bästa för att det ska verka som hon kan det.
Det är därför hennes "medkänslor" för de drabbade liksom inte känns genuina och att hon så kallt kan återge händelseförloppet trots att brottsoffrets anhöriga sitter där intill.

Namnet på den tidigare bloggen "Septemberjonna - Jag, mig själv och mitt ego" pekar också åt psykopathålet tycker jag. Liksom facebook-meddelandet

Jag har faktiskt stångats med en klockren psykopat för många år sedan som hade en liknande idé om hur denne skulle kunna "justera" ett förhållande till sin egen fördel, lyckligtvis var det inga planer på våld inblandade, men tankegångarna var i princip identiska. Resonemanget byggde liksom på en logik som en dator skulle godta, men som en person som kan känna känslor och empati ser som helt absurda.

Är det förresten bara jag som tycker att hästfolk oftare än genomsnittet verkar ha personligheter som lutar åt det störda hållet vad gäller egoistiskt beteende och brist på empati?

Jag tror jag har läst cirka 50 inlägg här på flashback om hur trevligt "blattarna" har det i våra fängelser. De kan studera, de får god mat, de kan gymträna. Jon*a har ju läst på flashback tydligen, om hur man dödar människor. Hon kanske trodde att det är trevligt att sitta i fängelse då. Hon kanske rentav kommer att få det trevligt.

Talade med f.d "vänner" till J.H som påtalade art hon tvärtom gått upp rejält i vikt!
Hon var riktigt mullig!
Dom var tydliga med att dom inte längre ansåg sig vara hennes vänner efter det hon gjort...

Räcker bra sådär.

Riktiga vänner står kvar!
Även om det förmodligen är svårt att föreställa sig hur sjukt det är.
Det är ju nu hon behöver de , jo även en mördare behöver stöd.

Tror snarare att hon blivit medicinfet efter all antidepressiv medicin hon stoppat i sig i häktet.

Instämmer.
Vikttappet bör ha pågått innan brottet om hon mått dåligt.
För när medicinerna börjar verka så märks det fort på vktuppgång.
Speciellt eftersom JH anger att hon inte tagit medicin eller sökt hjälp för det.
Ofta är det så i alla fall.

Efter att jag idag varit på rättegången så kan jag sammanfatta mina intryck som följer.
Enda gången J.H darrade på rösten var när hon började sin berättelse med att be LL:s anhöriga om ursäkt. Därefter pratade hon helt obehindrat precis som om hon berättade om någon helt vardaglig händelse. Hon satt helt stilla, var till synes helt lugn och sansad. Svarade direkt på dom frågor åklagaren ställde. Tittade emellanåt bort mot dom anhöriga som stora delar av dagen mådde synligt mycket dåligt.
Hon påtalade väldigt många gånger hur fruktansvärt dåligt hon själv mått innan hon tig LL av daga.
När hon berättade om själva händelseförloppet i lägenheten säger hon sig nu ha minnesluckor. Styckningen beskriver hon som att hon inte kommer ihåg men att hon ju "vet" att hon gjort den. Hon beskrev det själv som att hon "befunnit sig bakom sin egen rygg" under själva styckningen... Hon menade att hon liksom inte "var närvarande".
Ja - det var påfrestande att se denna kallsinniga människa i rättssalen och jag led något oerhört med LL:s anhöriga.
J.H:s syster med man, hennes mamma och pappa med respektive rörde sig obehindrat bland oss andra i korridoren vid paus-uppehållen. Den enda av dom jag upplevde som påverkad/nedstämd var systern. Dom andra skrattade och pratade på typ.
Pratade även några ord med J.N:s pappa som också var på plats och han berättade lite om hur manipulativ och dominerande JH varit även mot JN. Jag visste först inte vem han var men han berättade själv efter en liten stund....

En mycket vanlig bieffekt av antidepressiva.

Det finns nog ingen plats i samhället där användandet antidepressiva och ångestdämpande är högre än på svenska häkten. Ångesten av det du gjort, paniken av vetskapen att du är körd och klaustrofobin i cellen gör att många inte klarar sig utan det. Dessutom kastar personalen i princip pillren på dig.

Du blir dessutom ett mer lätthanterligt förhörsobjekt för polisen.

Kan inte mala igenom alla sidor. Men vem är Jonas och vem är Kristian? Vem ägde lägenheten i Askersund där mordet begicks? JL bodde väl på en annan ort?