Den enorma Whiskytråden

Nu menar jag att jämföra när du väl är Japan, men det kanske var lite otydligt av mig. Jag har ingenting att säga om smak och så vidare eftersom jag aldrig druckit någon japansk whiskey, men rent generellt borde man väl kunna göra som jag sade att hittar man någon som kostar bra mycket mindre i Japan så köp den.

Tack, men jag skall inte till Japan, en kompis skall, och jag vill inte köpa en godtycklig whisky som råkar vara billigare.

Jag är ute efter rekommendationer på trevlig japanska whisky. Favoritskottar är Lagavulin 16 och Aberlour 15. Tar tacksamt emot tips.

Någon som köpte The Challenger Early Days Collection och redan smakat lite på den?

Problemet är just att du drar ut väldigt mycket taniner så du kan inte lagra så himla länge på ett nytt ekfat. Deanston verkar ha en förkärlek till att släppa ung whisky så för dom verkar det fungera utmärkt.

Annars har jag sett att många kör finish några år på nya ekfat vilket inte är helt dumt. Har man väldigt trötta fat och spriten inte utvecklas som den bör så kan det vara en bra idé att piffa upp den några år på nya ekfat.

Tar man bourbon som exempel så håller dom vanligtvis en ålder på 2-4 år. Det finns bourbon som närmar sig 20 år och mer men dom är väldigt bittra.
Jag har inte fått det bekräftat men jag gissar att den bourbon som lagrats länge har legat svalt, typ bergrum eller liknande. Jag har smakat bourbon/whiskey som lagrats mellan två till tre år i värme och är så sjukt ekiga och bittra.

De svenska destillerierna kör iofs en del nya ekfat gjorda på svensk, ungersk och fransk ek.

Den godaste Mackmyran jag smakat var en 4,5 åring av deras rökrecept som legat på svensk virgin oak, dessutom minifat. Vet inte var den hade legat, men jag misstänker att det kan ha varit deras bergrum. Den var förvånansvärt balanserad och hade inte alls för mycket fatinfluens. Sen finns det ju bourbons som legat kortare tid än så i 180-litersfat som är alldeles för ekbeska. Men det beror nog på dels lagringsklimatet som du säger, men även rostningsgraden av faten, typ av ekstavar och styrkan i destillatet. En av mina favoritbourbons just nu är Knob Creek som ju är en nioåring, lagrat i varma lagringshus i Kentucky på fat av den allra hårdaste rostningsgraden. Den har knappt ett uns bitterhet. Hade en mjuk och feminin Bourbon som Woodford Reserve eller Maker's Mark legat så länge på den typen av fat så hade det nog varit en annan historia.

Någon som provat Bowmore Tempest V förresten? Jag kanske kan jaga tag på en flaska genom ombud. Tänkte försöka beställa Devils Cask då den släpps nästa vecka och det vore lite kul att ha dess bourbonfatslagrade motpart hemma. Är den värd att försöka jaga rätt på? Eller är det troligt att det kommer fler batchar av den under närmsta året?

Smakade den på destilleriet och gillade den inte alls. De tidigare har jag tyckt varit allt från kanon till helt okej, men den nya smakade väldigt ungt och spretigt.
Kan iofs ha varit lite för färgad efter att ha smakat alldeles för god bourbonlagrad Bowmore i lagerhusen just innan?! Men just där och då kändes nya Tempest som ett rejält bottennapp!
Jag antar att om jag smakade den idag på en blindprovning så kanske jag skulle ge den lite bättre betyg.

Någon som känner till något whiskey som liknar Crown Royal? i och med att systemet inte kan göra rätt för sig får man kompromissa..

Har samlat och druckit whiskey nu i ca 10 år. Det är skotsk single malt som gäller, men jag har blivit kräsen även där. Nu dricker jag enbart whiskys som smakar riktigt mkt, rökiga, torftiga och starka ska det va å inget annat. Alla lowland och highland går bort för mig. De smakar ingenting. Speysiade har ett par fina. Islands har några bra, men det är Islay som gäller. Har ca 20 flaskor hemma, men det är bara 4-5 stk som jag dricker. Resten bjuder jag bort när jag får besök.

Blendet kan jag inte dricka, det är som dåligt hembränt för mig.

Bourbon kan vara helt ok ibland, sött och gott. Ser det lite som Congac.

Mackmyran har några fina. De är friska och goda.

Favoriter:

Adberg's 10 åriga, Mest torftiga och rökiga whiskeyn med mkt god smak, Stark 47 %. River bra.
Lagavulin 16 åriga, Klassiker. Otroligt god.
Laphroaig tripple wood, Sanslöst balanserad och välsmakande.
Laphroaig PX Cask. Väldigt rivig och rökig. Gillar 10 annars, men den är för svag nu. Denna fyller ut.
Hiland Park's Thor. Som en käftsmäll och riktigt god.

Har du testat Kilchoman och Longrow? Dom tror jag skulle falla dig i smaken!
Ardbeg Corryvreckan och Uigeadail är två du också borde testa.
Annars gillar jag Port Charlotte. Ibland hittar man någon oberoende buteljerare som buteljerat ett udda fat som kan vara ganska häftigt!

Är det någon som har något att tycka till om Benromach 10 yr?

Jag har köpt den till min syrras snubbe i julklapp och han har lite koll, medan jag själv har mindre koll. Taskig ekonomi gör att en inte kan köpa det dyraste, och säkert det godaste, på hyllan.

Sjukt besviken blev jag när jag fick hem flaskan från systemet och inte fick nyreleasen, spelar sådant roll? Han är väl inte hardcore samlare, men jag själv är samlare av annat och jag skulle bli sjukt besviken om jag inte fick den nya designen, mitt samlarhjärta gråter blod. Men... Det är samma gamla wirre i flaskan oavsett om det är en röd eller blå etikett på den?

Basically, kommer jag få ett "Oj...Tack..." eller kommer jag stiga i status som en rätt trevlig svägerska?

den gamla skulle mycket väl kunna vara godare än den nya vet du.
sen visst finns det risk att det är åt andra hållet också, men när det handlar om whisky så är utseende på flaskan i stort sett irrelevant, det är innehållet som räknas.