Citat:
Jag skrev detta, som en indirekt replik till en annan debattör i tråden. Som drev frågan närmast kompromisslöst, ang IP-koll, och rekommenderade ansökande att åka till Danmark, Finland, Norge, m fl närländer, för att undgår kriteriet "icke-ansöka-från-Sverige".Och vad skulle problemet med det vara då menar du? I frågeformuläret i själva ansökningen så fanns det en speciell kolumn där det stod "Har du haft/tagit hjälp av någon för att fylla i formuläret" och då tolkar jag det som att det är tillåtet.
Att ha ett krav på att partnern måste fylla i allting självständigt faller ju på sin egen orimlighet när partnern enbart har tillgång till en knaglig wifi på hotspots via en liten smartphone om ens det, plus språksvårigheter iom att nästan all information på migrationsverkets hemsida finns på svenska.
Personligen så förstår jag inte ens varför man ska tvingas åka tillbaka till hemlandet,ansöka därifrån och sedan sitta och vänta ett helt helt år på att få återförenas.
Att ha ett krav på att partnern måste fylla i allting självständigt faller ju på sin egen orimlighet när partnern enbart har tillgång till en knaglig wifi på hotspots via en liten smartphone om ens det, plus språksvårigheter iom att nästan all information på migrationsverkets hemsida finns på svenska.
Personligen så förstår jag inte ens varför man ska tvingas åka tillbaka till hemlandet,ansöka därifrån och sedan sitta och vänta ett helt helt år på att få återförenas.
Håller med dig fullt ut, att det normala - vilket IP-statistiken visar - är att den svenska parten, den som är medhjälpen, besitter kunskap och handlingar, som i princip är helt avgörande för ärendets utgång. Och dessa - ofta - originalhandlingar är inget som skickas per post till en asien-fästmö, givetvis. Scannade dokument kan givetvis mailas, men det är ändå en stor osäkerhetsfaktor inbyggd. Och ansökan, med alla former av detaljifyllande, tar t o m för en förstagångsansökare, inkl bilagor-hanteringen, minst en dryg halvdag, oftast mer.
Om intervjun går bra för den sökande, på konsulat eller ambassad i sitt hemland, så kommer nästa pilsner, efter ett MigV-godkännande, var skall bitopsy och fingeravtrycka göras? Då säger MigV, "i närmsta grannland", (om ambassad saknas... som i t ex Filippinerna, då¨kommer Thailand/Bangkok som första alternativ). Samma här, systemet förutsätter att sökanden sitter i sin bostad i hemlandet, och kan 'slinka över'. Men alla sitter inte hemma och väntar, dom kan legalt leva ihop med sin partner i ett tredje-land, där visum/UPT erhållits legalt. Man kan i ansökan lägga till ett önskemål att intervjun görs i svensk ambassad i ett dylikt tredje-land, men det är helt upp till MigV, om ett sådant förfarande godkännes. Jag har ringt upp en sådan ambassad, i ett fall jag var inblandad i, och den ambassaden vred sig som en hal ål, kollade med Sverige (UD), och svarade sedan avvisande, dom hade ingen "rutin för ett så speciellt ärende", blev i princip deras svar. Vilket får direkta följder, som skyhöga reskostnader för denna "ID-säkring", att flyga runt halva jordklotetet, för en procedur som tar kanske max nån timma. Och sen ut igen, detta kan lätt landa runt eller över 10-15k SEK, för t-o-r, inkl hotell, marktransporter mm. Ingen "Syrien-rea-prislapp", för hederligt anhöriga att förenas i Sverige.
__________________
Senast redigerad av Ådärkomdenja 2014-11-28 kl. 14:51.
Senast redigerad av Ådärkomdenja 2014-11-28 kl. 14:51.