Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Tycker ni är sköna. Det är mycket kravlöst och avslappnat att umgås med en aspergare ska ni veta!

Ja matte fick jag IG i, även i idrott då det gav mig panikångest, så jag skolkade för det mesta. Historia, religion och svenska var mina starka ämnen.

Var knappt på någon idrottslektion under hela gymnasiet.

Försökte prata med läraren om mina problem rörande idrotten. Men gubbjäveln förstod inte, så då sket jag i att ens försöka klara det.

Känner igen det, lärarna var helt oförstående för problematiken som man hade med idrottslektionerna och hålla muntliga föredrag inför klassen.

Oerhört dåligt att skolan bara är anpassad för neurotypiska ungdomar.

Okay, det betyder att sådana här inlärningssvårigheter är inte att likställa med lägre teoretisk? intelligens utan detta är vad vi kallar funktionsnedsättningen?, men kapaciteten är i grunden inte inskränkt, om du förstår vad jag menar..

Min brorsa har också atypisk autism, han kan förvisso inte gå ut eller flytta hemifrån, men jag tycker han
är till viss del kognitivt överlägsen, och självklart har han överjävligt långtidsminne, och han lär sig allting han ser och hör automatiskt

Är detta vad som kallas för arbetsminne?, är det en del av arbetsminnet eller själva definitionen av arbetsminne?


Som ni hör så gillar jag att vara självkritisk och problematiserande, jag kan inte inte intala mig själv eller lura mig med själv att jag är något som som skulle få mig att må så bra som möjligt.

Trevligt och veta, fast jag har för mig att det var du som svarade förra gången jag ställde frågan ochså i den här tråden, vi vill att det ska finnas fler än bara oss två som inte hör lyriken intessant!?




Vad innefattar bristande socialt samspel, jag tänker på konversationsdelen
främst inte en massa sociala beslut.

Håller med. På min skola fanns det en mindre klass för såna med diverse svårigheter, men där fick jag inte gå eftersom jag inte hade problem nog, trots att jag inte hade godkänt i ett enda ämne. Det var väldigt svårt att bli förstådd av lärarna. Gick ju inte på lektionerna när man inte brydde sig eller kunde koncentrera sig på grund av alla distraktioner.

Samma klass fanns på min skola i Linköping.
Det var på gott och ont att den fanns.
Det gick bra när man kunde gå där och göra sina uppgifter.
Dock blev mobbningen värre pga av att man hamnade i en "CP -klass"
(Den kallades för det av dom andra klasskamraterna trots att det inte gick några elever med CP skador.)

Folk är rädda för det som dom inte förstår eller vet om, därför kallade dom i din skola klassen för det mest på grund av oförståelse och så, gammal försvarsmekanism som funnits för det "okända" i alla tidsåldrar.

Det skulle inte förvåna mig.
Dock blev det mycket bättre när jag bytte skola och klass.
Var med i den första asperger klassen i Linköping. På Berga skolan
Härlig tid

När vi ändå pratar om skoltiden.
Hur det med mobbningen.
Blev ni utsatt för det eller klarade ni er ifrån det.