Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Väck inte den björn som sover...

Här finns åtskilliga Björnar att väcka och VL är värd offentlig upprättelse.

I dåvarande JK, Göran Lamberts, Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt 2006 "Felaktigt dömda" skrev utredarna beträffande "Ansvaret för fel som begås i "rättskedjan" (sid 465) bl.a. följande:

"Kritiken avseende brottsutredningen - brister i förundersökningen och dåliga förhör - träffar till synes polisen. Men ansvaret kan inte utkrävas där. . . .
Förundersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet, se förundersökningskungörelsen 2 §. Han eller hon skall enligt denna bestämmelse se till att undersökningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas tillvara samt ge dem som arbetar med utredningen behövliga direktiv för arbetet.
Detta lämnar inte utrymme för någon annan bedömning än att ansvaret för den typ av brister som det här gällt [brister i utredningen som har bäring på rättssäkerheten och överhuvud taget på frågan om den titttalades skuld] vilar på åklagaren som förundersökningsledare i de respektive utredningarna. Att åklagaren tilldelats rollen som förundersökningsledare i ärenden av detta slag beror för övrigt just på kraven på rättssäkerhet och hög utredningskvalitet. Att det förekommit polisiära missbedömningar och att en del förhörsledare synes ha saknat erforderlig kompetens föranleder ingen annan bedömning. Tvärtom talar bristernas påtaglighet för ett än rydligare åklagaransvar."

Klara verba kan det tyckas! Varför utkrävs då inte det ansvaret?

Vadå väcka?

Att Kjell-Olof Feldt som aldrig begrep något skrev en bok som inte tillförde något väcker ingen björn. Inte ens om han får in en ren reklamartikel för boken i en tidskrift.

Att Bustopher som ändå begrep, svek så svårt mot sanningen när han i sin bok utelämnade att tingsrätten i sina domskäl gjorde en grov felslutsats angående den finska analysens tillförlitlighet är bara så sorgligt.

Den i särklass mest troliga förklaringen till den höga tiopentalhalten i barnets kropp är att läkaren vek för trycket och beslutade sig för att ända barnets liv.

Då är det naturliga steget att spruta in tiopental samtidigt som man lyssnar efter att hjärtat skall sluta slå.

Lika naturligt är i det läget att fortsätta att spruta in tiopental i upp till två minuter efter man hört något hjärtslag.

Därav det extrema värdet.

Jag tror det också, men har man den uppfattningen verkar man ju ses som någon slags bisarr konspirationsteoretiker. Ockham's rakkniv kan ibland vägleda. Det är ungefär som i tråden om Amanda Knox.

Oh my god. Kjell-Olof Feldt har baxat sig in i debatten. Har han spetskompetens om tiotpentalhalternas nedbrytning i lårvävnad, bla bla bla?

Då tar vi det igen och för enkelhets skull bortser vi från all brister hos RMV och rättskem.

1. Hur uppstod världsrekordet i tiopentalkoncentration i 3 ml lårvenblod?
2. Vilka bevis (vittnesmål) talar för att VL genomförde gärningen?

En sak som är säker är ju att åklagarsidan inte trodde sig kunna ge svar på detta men visst jag håller med om att deras utredning var under all kritik.

(Jag vill förstås med bestämdhet hävda att redan problemen med hanteringen av blodprovet är för stora för en fällande dom oavsett. Det mest troliga är någon form av kontamination av det ursprungliga provet vilket en enkel rimlighetsbedömning hade räckt för att fastställa.)

Nej, det är den minst troliga förklaringen.


Du har en väldigt udda inställning till vad som är naturligt.
Att det är helt omöjligt att spruta in den volymen det är fråga om i en stillastående cirkulation kan vi bara bortse från?

Du visar dig har förstått lika mycket som vanligt, din stackare. Vad fick du K-OF ifrån?

Rätta mig om jag har fel, men handlar inte K-OFs artikel om bristen på fungerande tjänstemannaansvar i Sverige snarare än tiopentalnedbrytning?

Med din läsförståelse kommer man nog inte så långt med Ockhams rakkniv.

Jaha... Då har Eloge, som mer än någon annan personifierar det blinda autkoritetstroendet och inställningen att man inte skall tänka själv genom sitt ältande om "evangelium enligt
Mörnland" (alltså att man skall lita på vad experten säger och inte ifrågasätta)åter hävt upp sin stämma. Problemet är att det inte är särskilt övertygande, för Ockhams rakkniv säger snarare att det provsvaret inte representerar ett riktigt värde för patienten i dödsögonblicket, andningen genom att själva provet inte var representativt (vilket jag lutar åt) eller genom att det begåtts något systematiskt fel i analysen - gissningsvis vid provberedningen. Märk väl här att det inte är något unikt att laboratorier ibland producerar märkliga värden. Det normala är att man då tar omprov, och försvinner alltsom ofta det avvikande värdet.

Åklagarens (och Eloges) teori om att läkaren skulle gjort en massiv injektion thiopental stämmer dåligt med vittnesmålen avgivna i rätten som vi flera gånger gått igenom. Hursomhelst är det klarlagt att åklagaren inte var i närheten av fullödig bevisning vilket de själva medgav genom att inte överklaga domen. Sedan är det så om en någorlunda begåvad person sätter sig in i fallet kan man värdera hur starkt åtalet är. K-O F har gjort detta och det hedrar honom. Ditt förföljande av en frikänd och förmodligen helt oskyldig läkare hedrar dig dock inte!

Del 1







I artikeln förutsätter Kjell-Olof Feldt det som skulle bevisas, nämligen att Rättsmedicinalverket (RMV) gjort fel. Det är ”klokt” av Feldt att göra så. Ju mer detaljerad kritik mot RMV man redogör för, desto tydligare blir det nämligen att den här läkaren friades med hjälp av krumbukter och saltomortaler av sällan skådat slag.

Vi kan notera att tingsrätten inte påstår att vare sig RMV, rättens/Socialstyrelsens expert Mörland som granskade och godkände RMV:s resultat eller finska RMV, som kom fram till samma värde som svenska RMV, avvikit från tidigare mätprocedurer och rutiner eller ens gjort något som är direkt fel. Det man gjort är att man tagit fasta på några synpunkter från försvarsvittnet Olof Beck som kritiserat RMV:s labbprocedurer utifrån ett perspektiv där kravnivån på labbrutinerna lagts på en nivå som motsvarar kraven för vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar etc. Tingsrätten gör dock inte gällande att kravnivån i tidigare rättsmedicinalundersökningar legat på den nivån eller att det ens finns något sådant krav enligt svensk lagtext, förarbeten, rättspraxis eller ens doktrin!

Jag noterar också att Kjell-Olof Feldt undviker att nämna att finska RMV och rättens/Socialstyrelsens oberoende expert kom fram till slutsatser som låg i linje med vad svenska RMV kom fram till. Och varför det? Jo, därför att det framstår som mindre trovärdigt att förutom RMV så skall även finska RMV och Norges mest erfarne expert inom området också ha fel. Bättre då att fokusera på bara svenska RMV och sedan låtsas som att den vetenskapliga expertisen sågar RMV i stället för ett av försvaret avlönat vittne, Olof Beck, haft litet perifera synpunkter på mätprocedurerna som man sedan haft som förevändning för att fria den åtalade läkaren.

Vad Olof Beck i korthet anfört och som tingsrätten tagit fasta på är att RMV inte tillräckligt bra dokumenterat ett spädningssteg, den s k mellanspädningen. Detta spädningssteg skall enligt RMV ha varit 10 ggr. Det tingsrätten sedan gör är att utifrån kritiken mot detta spädningssteg dra slutsatsen att det mätvärde för tiopental som svenska och finska RMV kom fram till, alltså ca 2000 mikrogram/gram, egentligen kan ha varit i princip hur litet som helst. Eller i alla fall så pass litet som de 15 mikrogram/gram som Mörland kom fram till kunde förklaras av eventuella, tidigare tiopentalinjektioner. Problemet är bara att så inte är fallet om man tänker efter litet grann. Jag skall förklara detta nedan även om jag gjort detta otaliga gånger tidigare i tråden.

Om man hade spätt för mycket så hade det mätvärde om 2000 mikrogram/gram man fick fram underdrivit den faktiska tiopentalhalten. Så det alternativet är väl inte så intressant om man vill kunna komma ner till 15 mikrogram/gram.

Det vi skall titta på är alltså eventuella spädningsfel som inneburit att man spätt för litet, vilket då skulle ha inneburit att den uppmätta halten överdrivits. Det går också enkelt att fastställa den undre gränsen för hur mycket för litet man kan ha spätt utan att detta upptäckts hos finska RMV. Fenobarbitalhalten i det outspädda provmaterialet var 19 mikrogram/gram. Det provmaterial finska RMV fick uppgavs av svenska RMV vara spätt 10 ggr (enligt den procedur som enligt Olof Beck inte var tillräckligt dokumenterad). I det utspädda provmaterial finska RMV mätte på skulle alltså fenobarbitalhalten ha varit 1,9 mikrogram/gram med korrekt spädning. Finska RMV:s apparatur hade en s k utskriftsgräns för uppmätta fenobarbitalhalterhalter på 10 mikrogram/gram. Om fenobarbitalhalten i provmaterialet hade överstigit 10 mikrogram/gram så hade detta alltså upptäckts. Vidare var det som var relevant för oss i detta sammanhang om man hade spätt för litet, inte om man hade spätt för mycket. Så faktiska spädningar ner till 10 ggr är alltså relevanta för oss, d v s spädningar ner till 19 /10 = 1,9 mikrogram/gram. Det intervall som blir intressant för oss att titta på blir alltså intervallet 1,9 mikrogram/gram upp till de 10 mikrogram/gram där upptäcktsgränsen gick för finska RMV.

Om vi tänker oss att man spätt det provmaterial som skickades till Finland så maximalt för litet som gick utan att detta upptäckts så landar vi därför på en maximal oupptäckt felspädning jämfört med den uppgivna på ca 9,99... / 1,9 ≈ 5,26 ggr.

Om spädningen var korrekt på det provmaterial för vilket finska RMV bekräftade tiopentalhalten 2000 mikrogram/gram så skulle fenobarbitalhalten ha varit 19 /10 = 1,9 mikrogram/gram. Med maximal oupptäckt felspädning skulle fenobarbitalhalten i provet finska RMV mätte på ha varit ca 5,26 ggr högre. Vi har alltså en maximal, teoretisk felspädning som kan överdriva den uppmätta tiopentalhalten på 5,26 ggr utan upptäckt. Delar vi den uppmätta tiopentalhalten 2000 mikrogram/gram med 5,26 får vi en tiopentalhalt på ca 380 mikrogram/gram (avrundar man inte finska RMV:s tiopentalvärde om 2100 mikrogram/gram nedåt till 2000 mikrogram/gram så blir siffran 399 mikrogram/gram). Det är rätt långt från 15 mikrogram/gram som enligt Mörland skulle kunna förklaras av eventuella, tidigare ej journalförda tiopentalinjektioner.

Det är alltså ren desinformation att påstå att den s k ”mellanspädningen” som Olof Beck riktade någon slags formell kritik mot skulle ha kunnat ge upphov till ett så pass missvisande mätvärde att den egentliga tiopentalhalten var 15 mikrogram/gram.

Så även om spädningen hos svenska RMV gett upphov till det maximala teoretiska spädningsfelet så kommer vi inte på långa vägar ner till de tiopentalhaltsnivåer som låg till grund för den friande domen.

Jag har f ö tidigare kommenterat Kjell-Olof Feldts synpunkter här på Flashback:

Kjell-Olof Feldt och Anna Skarhed i ”Debatt” 1 maj 2014
PCuri, 2014-05-02, 00:15
(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Kjell-Olof Feldt ingen dummerjöns, möjligen hans fru (frun Birgitta von Otter var medförfattare till boken ”Barnläkarfallet”)
PCuri, 2013-11-28, 20:24
(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Del 3 av sammanfattning (bl a länk till DN-artikel där Kjell-Olofs fru beklagar att det är dålig sprutt på hans fj*** efter prostataoperationen)
PCuri, 2014-01-08, 21:12
(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Kan väl saxa in del 1 och del 2 också från ovannämnda sammanfattning:

(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jag tycker väl att man kan säga att man får lov att lägga till den friande domen för den här läkaren till den radda med feldömda mål som svenska domstolar lyckats prestera. Jag har tidigare här på Flashback nämnt fallet med mordet på Yenon Levy där Thomas Quick fälldes trots att glasögon som var identiska med de som den tidigare huvudmisstänkte ”råkat” bli av med hittats på brottsplatsen. Jag har också tidigare nämnt fallet där en kusin fick arvsrätt utan testamente trots att det av lagtexten framgick att arvsrätt inte fanns för en kusin utan testamente (det här var en HD-dom, tror jag). Vill minnas att jag också nämnt ett fall där HD dömde till förmån för en lurad affärskompanjon i ett tvistemål som rörde ett företag som pysslade med fertilitetsbehandlingsmetoder. Ledamöterna i HD tyckte synd om den lurade affärskompanjonen och dömde därför uppenbart juridiskt felaktigt till dennes förmån.

I detta fall verkar det också vara fråga om att rättens ledamöter tyckt synd om en person som var inblandad i rättsprocessen. Man tyckte synd om den här läkaren som när det var väldigt hög belastning på avdelningen avlivade en gravt hjärnskadad bebis vars överlevnadsprognos var rätt dålig och som vid en mirakulös överlevnad sannolikt bara skulle ha blivit en ”grönsak” som suttit och dreglat i en rullstol.

Ett problem med att på det här uppenbara sättet välja att se mellan fingrarna med att den här läkaren använde den 250 mg tiopentalspruta hon erkänt att hon haft på sjuksalen (men påstått att hon destruerat oanvänd) är dock att detta ger ytterligare näring åt känslan att det är riskfritt att skarva litet för att förkorta livet på svårt sjuka patienter och gamlingar som Salme, 93:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab

Eftersom jag själv upplevt hur det gått till när en anhörig legat på en vårdavdelning med en utpräglad Salme-kultur och den skräck och ångest min anhörige upplevt p g a detta så bidrar väl detta till min skepsis till att låta personer som ”barnläkaren” helt slippa undan straff. Hade hon förlorat läkarlegitimationen och fått fotboja hade väl detta haft en viss avskräckande effekt. Då hade kanske läkarförbundet börjat lobba lika friskt för mer resurser som man på 90-talet lobbade för att skära ner läkarutbildningen (så att landstingen skulle behöva bjuda över varandra p g a läkarbristen). Med den brist på vårdplatser, sjuksköterskor och läkare vi nu har riskerar också den här typen av problem att förvärras. Folk intalar sig att problem p g a resursbristen ”aldrig drabbar mig”. Därför blir folk också rätt benägna att fria i fall som detta.


SE FORTS NEDAN