Jag tror alla som läser tråden kan avgöra vilka som är seriösa och vilka som inte är det. Varje plats där man diskuterar GS kommer bestå av ett fåtal som är utsatta på riktigt som berättar sin historia, flertalet psykotiska och schizofrena som ansluter och får utlopp för sitt sjukdomstillstånd och massor av troll som skriver galna saker eller ska förlöjliga allting. Detta gör att det blir svårt att nå ut med informationen om att detta händer på riktigt, här i Sverige.
Hittade lite information som visar att SÄPO använt rena STASI metoder mot en oskyldig person i 20 år här i vårt land:
"Säpo hade i tjugo år intresserat sig för honom. Allt intensivare men föga diskret spanat på honom. Något han själv upptäckt och flera gånger öppet konfronterat sina föga osynliga skuggor.
Misstankarna trappades upp allteftersom byborna på hemorten Morjärv retade sig på och spred illvilliga rykten om Eriksson. "
"Över medmänniskors illvilja och avund, att mobben aldrig är långt borta när man misstänker att någon försöker sätta sig över Jantelagen och tro han är något extra"
"
Wolf Biermann sa en gång: Den du minst misstänker, där har du din rapportör. "
"Morjärvmannen omgavs av välbekanta bybor som hemligen höll ett vakande öga på honom, ”sagesmän” som Säpo benämnde dem. Även konsumföreståndare och postmästare var mer än villiga hjälpa till att sätta dit Eriksson. ”Inofficiella medarbetare”, som dylika figurer kallades av Stasi."
http://www.gd.se/kultur/bocker/din-granne-ser-dig-1
Hittade en annan artikel om det med:
"Åklagaren kunde inte binda Sanfrid Eriksson vid något brott, vare sig för att ha spionerat åt främmande makt eller för att ha inhämtat försvarshemligheter för egen del, och de sönderfallande anklagelserna visade sig bottna i en smet av rysskräck, byskvaller och en god portion missriktat skämtlynne."
"Nu har Sanfrid Erikssons änka, Karin Eriksson, skrivit en bok om de trakasserier som Säpo utsatte honom för, och som fick konsekvenser för hela familjen."
- Han var ju förföljd en tredjedel av sitt vuxna liv så det var ingen trevlig historia vi gick igenom, säger hon.
Sanfrid Eriksson, bördig från Hedensbyn utanför Överkalix, bosatt i Morjärv, var en oförvitlig medborgare, anställd som intervjuare vid Statistiska centralbyrån, men han hade obegripligt många sedlar i börsen och tyckte dessutom om att se sig om i världen och
efter att ha besökt Sovjetunionen
i slutet av 50-talet fick han Säpos ögon på sig. Polismän kom till byn och förhörde sig om den misstänkte spionens förehavanden vilket startade en hämningslös rykteskarusell i bygden.
Sanfrid Eriksson märkte ju av poliserna som skuggade honom men när han konfronterade dem sprang de till skogs eller beskyllde honom för förföljelsemani.
Hämningslöst byskvaller
Karin Eriksson minns dagen då hennes make blev gripen. Hon arbetade som lärare i Råneå och när hon skulle fara hem stod hon och skrapade rutorna på bilen.
- När jag vänder mig om står där två män i rock och hatt. En av poliserna som var lång och jag har för mig att han hette Westerberg, han tog min hand och höll den rakt opp så här, jag vet inte om det var avsiktligt att han hade lärt sig pedagogiken när han skulle tala om det för mig. "Din man är anhållen för landsförräderi. Vad säger du om det", sade han väldigt skarpt. Ja, nog vill jag bara skratta åt det, sade jag.
Tidningarna föreställde sig inte ogärna att de hade med en ny Wennerström att göra och beskrev familjen Erikssons villa som en spioncentral.
Lokalbefolkningen frågades ut och hämningslöst byskvaller hamnade på nyhetsplats - till någon hade han påstått att han smugglat diamanter
i bensintanken från Moskva, andra var övertygade om att han försålde knark.
Ganska snart stod det klart att Säpo bitit sig i tummen, att det inte fanns någon grund för anklagelserna över huvud taget. Sanfrid Eriksson frikändes och efteråt prickades praktiskt taget varenda tidning som rapporterat om fallet.
- Jag grät när jag läste vissa passager, när jag insåg hur illa Sanfrid och familjen har behandlats. Nog har jag anat hur Säpo arbetade, men när jag såg det svart på vitt blev jag mycket upprörd. Materialet är mycket dissekerande och nedvärderande. Och genom att det hemliga materialet är mycket privat, och jag har svarat på detta, har boken blivit mycket självutlämnande, vilket jag har brottats med. Saker som jag helst har velat hålla för mig själv har jag tvingats gå ut med, eftersom det tas upp i det hemligstämplade materialet. Vi har helt enkelt varit tvingade att skriva en bok så att allt blir nyanserat och korrekt.
Nu hoppas hon att boken ska få folk att inse att Sverige haft en mörk historia, att Säpo använt sig av rena "Stasimetoder".
- Det är viktigt att blotta rättsövergreppen. Kanske kan då de grövsta felstegen undvikas i framtiden.
http://www.kuriren.nu/inc/print/default.aspx?name=Skriv+ut&articleid=5986152
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13624104.ab?teaser=true
Tar gärna emot tips om fler berättelser av människor som blivit övervakade av SÄPO men varit oskyldiga. Flertalet gånger har jag sett människor som påminner om agenter.