Citat:
När Grecksåsar byggdes 1948-1958 fanns ingen vetskap om markstötvågens effekter. Dessa erhölls först på 60-talet. Övriga effekter var välkända. Då det är 50-65 meter till hjässan återstår ändå 30-35 m minst med bergtäckning förutsatt att man exempelvis byggt ett 5 våningshus vilket kräver 20m bergrumshöjd. Som du säger är diabasen hårdare än graniten men kan också kanske orsaka värre utstötning? I den västtyska motsvarigheten "Dienststelle Marienthal" (se länken längst ner i mina inlägg, så valdes utbyggnad i denna tågtunnel trotts att bergtäckningen bara bestod av 20-30 m diabas. Där hänvisade man till diabasens plastiska förmåga att absorbera energin genom att töja sig i olika "laminerings"-lager och fördela krafterna åt sidorna. Bättre töjningseffekt således. Man var dock tveksam till fullträffsskydd och då i så fall ej större kärnvapen än 20 kt. Så små kärnvapen var ej avsedda för bunkrar utan för dessa var 100-150 kt markdetonerande atombomber avsedda.
Kanske skyddet i Marienthal bestod i att ledningen kunde skifta plats i de två långa tunnelkomplexen som totalt innehöll nästan 20 km tunnlar.
Vad gäller stötvågsskydd så funderar jag på om Greckis byggdes ut med ytterligare en ingångstunnel som då kanske utgjorde en "hästsko" för att mildra stötvågen då ej genomblåsningstunnel fanns?