Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har inga vänner alls, ingen kontakt med familjen heller - och saknar egentligen inte detta då jag inte umgås bra med någon och den kontakt jag hade fyllde sin funktion då den varade.

Men jag saknar de två personer som jag varit förälskade i under mitt liv och fortfarande är. Dessa står förstås inte ut med mig och jag har lämnat dem i fred. Sånt är livet.

Är fortfarande kär i en tjej jag gick i samma skola med för fjorton år sedan, knappt pratat med henne då vi gick i olika klasser och numera bor hon utomlands då jag googlat på henne. Känns så där lagom patetiskt och löjligt att man fortfarande är kär i samma person, men sådan är jag...

Jag är precis likadan. Har alltid "trivts" som eremit och det är svårt att förändra det. Egentligen gillar jag att umgås med folk, men är för lat för att motivera mig till det. Dock är jag uppvuxen bland arbetarklass och många av mina gamla vänner skulle förmodligen ändå ha brutit för att de fått barn redan eller gått in i förhållanden.

Jag har så med NÄSTAN , dock gäller det bara en person. Kommer nog alltid att känslorna finns där.Jag lider inte direkt av det, Men det känns lite tungt då man saknar personen.
Hon vet att jag har känslor för henne och hon har sagt att vi bara skall vara vänner.
Saknar henne lite då och då. Träffar henne dock lite då och då.


Sedan så finns det en person som jag var vän med som senare fick känslor för mig.
hon måde dåligt pga det och sade upp bekantskapen. (Hon visste att jag hade en flickvän).

På vilket sätt är det patetiskt ??
Det är väl härligt att känslan finns där. fattar inte riktigt ditt resonemang.
Eller är det jag som tänkter galet.

Tänkte mest på att man lever kvar i det förflutna och inte går vidare i livet, utan ältar gammal skit.

Själv tycker jag det är på något sätt lite vackert.
Vet inte varför men man vill väl inte ha några förändringar.

Jag tycker att jag har inlärningssvårigheter rörande vissa saker..

Jag kan inte lära mig definitionen av vad som är ett adjektiv tex,
det fastnar inte trots att jag omgooglar det 50 tal gånger genom livet.

Beskrivningen är fruktansvärt vag i mitt huvud..
Kan det här vara ett case av att jag är för ointresserad i grunden? så att man kan applicera detta?
http://www.imagebam.com/image/0e9a53366377034
Saxat från autism, överlevnadsguiden

Någon som känner igen sig i att inte kunna MINNAS...för det är väl var det handlar
om när man inte lär sig trots plugg..

Sedan uppfattar jag inte ord rätt i lyriken när jag lyssnar på musik, det går långsamt
innan jag får ett förslag på det logiska ordet

Har också svårt att lära mig saker jag inte är intresserad utav. Körkortsteorin t.ex. Och så var det ju en hel ämnen i skolan. Men om jag är intresserad av nånting så kan jag läsa hur mycket som helst inom det området och komma ihåg.

Känner igen detta. När man lyssnar på musik, så är det väldigt ofta att jag antingen inte hör vad för ord som sjungs eller så uppfattar jag det som ett annat ord, eller ett påhittat ord iom. hur det låter. För att veta måste jag kolla lyriken och då kan jag alltid veta vad som sjungs.

Det känner jag väldigt mycket igen på mig själv.
Hade väldigt svårt för Matematik i skolan.
Dock när det kom till Historia så gick det väldigt bra.
samtidigt så kom väl intresset fram mer och mer.

Jag med men å andra sidan är jag dyskalkyliker, alltså sifferblind i samma form som dyslektiker är ordblinda.