St. Vincent (2014)
En ung pojke vars föräldrar just skilt sig finner en osannolik vän och mentor i den människofientliga krigsveteranen som bor granne till familjen.
St. Vincent är troligtvis för mig detta årets Pacific Rim, och nu undrar ni säkert vad fan jag menar med det egentligen. Båda filmerna är väldigt olika varandra, men det delar en viss sak gemensamt som jag fick efter att ha sett båda.
Jag är medveten om att detta är en film där vi har sett en liknande handling förr, karaktärerna är igenkända och strukturen i handlingen och dess utförande och hur den är uppbyggd är väldigt förutsägbart, precis som med Pacific Rim. Men båda två lyckas i att kännas originella i det dem gör ändå. Jag gillade verkligen denna filmen för vad den var, och jag kände lite samma känsla efter jag hade sett The Secret Life of Walter Mitty (även ifall jag gillar den lite mer än denna).
Bill Murray är helt fantastisk åter igen. Har vi sett honom spela denna rollen förr? Ja, men det är inte poängen. Poängen är att Bill Murray gör dessa rollerna så fantastiskt bra och han säljer vartenda roll han är i. Han gör det så charmigt, övertygande och bra att jag vill bara se mer av honom. Han behärskar både de komiska och dramatiska rollerna, och här bjuds det på både och. För mig en av årets bättre insatser utav de manliga huvudrollerna, men inte lär han bli nominerad för en Oscar.
Melissa McCarthy som jag annars inte gillar gör här sin bästa insats jag sett henne i. Hon är inte den skrikande eller komiska kvinnan med sex, tjock skämt utan är en jordnära mamma som bryr sig om hennes son och blivit sårad över vad hennes man gjorde åt henne. Hon spelar det otroligt övertygande och hon ger en av filmens starkaste insatser. När jag tänker efter har hon knappt några komiska scener, och det visar även att Melissa McCarthy kan spela i dramatiska filmer och göra det bra. Jag ser hellre henne i sådana filmer hädanefter än den komiska Melissa McCarthy som jag inte klarar av.
Jaeden Lieberher som spelar i sin första långfilm gör även han ett bra jobb. Brukar också ha svårt när barnskådisar ska spela i huvudrollerna, men jag är glad att de valde rätt unge här. Han är inte irriterande eller jobbig, utan känns som en helt vanlig pojke i den åldern känns som. visst har han någon scen där han spelar "smart-ass", men det var bara roligt i mitt tycke.
St. Vincent är dock en film som för mig har mycket hjärta och stjäl. Det känns som alla involverade i filmen ville få ut denna filmen och berätta den. Jag satt med ett leende under hela filmen och filmen hade den där "feel good" känslan rakt igenom.
Kemin mellan Bill Murray och Jaeden Lieberher var också filmens höjdpunkt. Dem spelade av varandra helt perfekt, och det var verkligen filmens höjdpunkt. Hade inte kemin mellan dessa två funkat, hade filmen fallit otroligt hårt. Men jag är glad att så var inte fallet. Styrkan i filmen är dessa två skådespelarnas skådespel mot och med varandra.
Jag måste även erkänna att framåt slutet kom där en liten tår i ögat hos mig.
Där är dock två saker som filmen inte klargör eller avslutar som jag tyckte var filmens största svaghet.
Till en början så är Vincent skyldig Terrence Howard's karaktär i filmen pengar. Terrence Howard kommer till Vincents hus och begär pengarna och om han inte får dem där och nu lär de skjuta honom. Men mitt i allt får Vincent en stroke, och Terrence Howard och hans kompanjon lämnar stället. Men vi får aldrig se Terrence Howard mer i filmen efter den scenen och filmen förklara aldrig hur Vincents skulder egentligen är. Visst kan vi tro att när Terrence Howard såg Vincent få en stroke att han dog eller inte skulle överleva, men någonstans måste han väl ändå se eller veta att Vincent överlevde, och då måste han ju komma tillbaka och begära pengarna igen. Det hela kändes som om det inte blev klargjort innan filmens slut och hade gärna sett någon form av resonemang på det hela.
Det andra är att Vincent och Oliver (Jaeden Lieberher) vinner på hästlöpning och vinner stort. Där av sätter Vincent in 26.000 dollar in på ett college sparkonto åt Oliver. Men senare i filmen när Vincents skulder blir lite värre, tar han ut dessa pengarna. Problemet här är inte att han gjorde det, utan att han aldrig nämner det till Oliver. Inte ens nära slutet när något sådant kanske tas upp eller i slutet mot andra akten. Det nämns aldrig, och jag känner att med tanke på hur mycket de båda gått igenom så borde det vara något Vincent borde tagit upp. Men det nämns aldrig heller och ännu en ska som inte klargörs.
Dessa två sakerna är inte saker som förstör filmen och inget jag satt och tyckte drog ner filmen, men det var två saker som jag tyckte filmen kanske ändå kunde avslutat eller klargjort bättre än att bara lämna det öppet, det hade räckt med 3 minuter extra på varje och det hade inte skadat.
I sin helhet är St. Vincent en av årets större överraskningar för mig. Vi är bekanta i handlingen, karaktärerna och hur det hela är uppbyggt. Men det är ändå gjort på ett så pass bra sätt att det känns originellt på något sätt.
Filmen har en perfekt "feel good" känsla igenom sig hela vägen, skådespelarna gör fantastiska insatser speciellt Bill Murray, Melissa McCarthy och Jaeden Lieberher. Humorn är bra och jag skrattade en hel del. Men även de dramatiska scenerna var bra hanterade och kändes inte som det kom i vägen utan var balanserad perfekt och regissören lyckades väl.
Det är en film som jag satt med ett leende på läpparna hela tiden och när eftertexterna väl börjar rulla igenom och vi ser Bill Murray hålla på med en vattenslang och sjunga på låten "Shelter From the Storm" kan man bara sitta där och småle och småkratta och njuta över vilken härlig film detta är.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2170593/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=9dP5lJnJHXg
