Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Jag har ju skrivit det. Fler verbformer som används i olika sociala sammanhang, väldigt viktigt med rätt ändelse beroende på vem man tilltalar, vilket kan leda till att många blir förbannade, är svårt. Svårare än engelska och framförallt svenska, där man inte ens säger "ni" till självaste statsministern.

Ja och redan där är det ju konstigt. Det enda diagram jag sett från undersökningen visar ju att det inte finns någon skillnad alls mellan danska och engelska barn.

http://sprogmuseet.dk/udtale/er-dansk-sv%C3%A6rere-at-tilegne-sig-end-svensk/

När den sen dessutom visar att amerikanska barn har dubbelt så stort ordförråd som brittiska så kan man ju såklart börja ifrågasätta vad den egentligen mäter.

Brittisk engelska är kanske sluddrigare?

Det är väl inget svar på frågan.

Hur kommer du fram till att den totala formrikedomen i japanska överstiger den i svenska eller engelska.

Med en faktor två? Då kan man nog få vilket resutlat man vill bara genom att välja den sluddrigaste (eller tydligaste) dialekten inom respektive språk.

Man får göra en översikt helt enkelt. Om japanska verb har 150 olika former, men substantiven är formlösa, så klår det svenska och engelska med hästlängder. Om det däremot kanske bara är 25-30 verbformer och formlösa substantiv, så kan man kanske börja undra om det verkligen slår svenskans 12 verbformer och 8 substantivformer + genus och bestämdhet.

Och du har gjort denna beräkning då?

Sen fattar jag inte heller varför det helt plötsligt bara är formrikedomen i råa tal som räknas. Om det ett språk har ett stort antal fullständigt glasklara och förutsägbara former så blir det alltså automatiskt "svårt"?

Nej, då jag inte är särskilt insatt i japanska, som sagt.

Ja, formrikedom = svårighet, något som jag poängterat flera gånger här i tråden, och gett exempel på.

OK. Då fattar jag väl egentligen mindre än jag någonsin fattat tidigare i denna tråd.

• Ett språks objektiva "svårighet" beror (numera) enbart på det totala antalet (unika?) "former".
• Sättet man räknar ut den relevanta totalsumman av antalet "former" för ett helt språk utgörs av nån slags överslagsformel som ännu är okänd för andra än dig.
• "Form" är på något diffust sätt definierat som "modifierad variant av ett ord där mellanslag inte får ingå".
• Det finns inte (längre) någon självklar koppling mellan "svårighet" och "oförutsägbarhet". Världens svåraste språk kan tekniskt sett vara ett 100 % regelbundet och förutsägbart artificiellt språk. Det enda som krävs är att man gör "formrikedomen" tillräckligt hög.
• Alla varianter av kinesiska är definitionsmässigt alltid "lätta".

Alltså många av de s.k. böjningarna i det ryska exemplet med "читать" ovan skulle översättas till andra ord på svenska. Alltså är exemplet en smula överdrivet även om det absolut är baserat på sanningen. I verkligheten är det kanske 30 av dem som används i vardagsspråk och och då är det inte alls alla som betyder bara "läsa" utan har en mer komplicerad eller en annan användning även om det är baserat på det verbet.

Men visst har ryska betydligt mer komplex grammatik än svenska, det går inte att förneka.

Polska och tjeckiska lär vara svårare än ryska dock.

*Inte enbart, men till stor del
*Nej, det är inte svårare än att räkna ägg i en äggkartong.
*Ja, är det konstigt?
*Ja, är det konstigt?

OK.
Jo, "ägg" är snäppet mer väldefinierat än "form". Du har ju inte heller lyckats förklara hur man gör rent praktiskt.
Ja, det är ju väldigt problematiskt i alla fall? Det innebär ju att ett språks svårighetsgrad påverkas av rena skriftkonventioner. Hur ska analfabeter då veta om språket de lär sig är lätt eller svårt?

Om vi skriver japanska 本で som "hon de" så blir japanska lätt eftersom "de" blir en simpel postposition och substantiven förblir oböjliga. Skriver vi det däremot som"honde" så har vi ett sånt där läskigt kasus och japanska blir plötsligt mycket formrikare och därmed svårare.

Ja, det känns ju extremt ointiutivt. Bara genom att switcha alla svenska prepositioner till enklitiska postpositioner så blir svenskan omedelbart tiopotenser svårare.

Kolla bara på alla 1000-tals former av ordet "bil":

bil, bili, bilen, bileni, bilar, bilari, bilarna, bilarnai, bilvid, bilenvid, bilarvid, bilarnavid ....