Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Det hon säger är i alla fall att:

Ja, rent subjektiv svammel, alltså.
Precis. Du byter kriterier för precis varje jämförelse. I slutändan är språk A svårare än språk B för att du har bestämt att det är så.
Och du tror på fullt allvar att "sammanhängande och begripligt" är tillräckligt väldefinierat för att det ska gå att svara på? Talar en genomsnitslig svensk treåring "sammanhängande och begripligt"? Gör en fyraåring det? Gör Tony Irving det?

Jo, jag vet och vi har ju redan diskuterat det i otaliga trådar innan. Tittar man sen på den enda kurvan som finns tillgänglig på nätet så visar den ju att danska barn har exakt samma ordförråd som brittiska.

Ok och diskussionen leder alltså till att hennes forskning inte är vederhäftig? Hon säger ju något som uppenbarligen, i så fall, inte är signifikant.

Är du vrång nu eller förstår du inte vad jag menar? Om ett språk har som regel att alla verb böjs med -it i preterium, och ett annat språk har som regel att verb av första konjugationen böjs -it, verb av andra -ut, verb av tredje -ot UTOM verb av tredje konjugationen som slutar på betonad vokal, och verb av fjärde konjugationen böjs med -at? Du tycker inte att sistnämnda språk har lite mer detaljerade regler än förstnämnda?
Jag har aldrig bytt kriterier. Jag har hela tiden hållit fast vid att formrikedom innebär svårighet.
Varför skulle det inte vara tillräckligt? Hur exakt definition kräver du innan du är nöjd? Jag vet inte hur tidigt svenska barn talar, som du säkert såg så var det det jag frågade... Tony Irving är varken svensk eller barn så han gills inte.

OK. Beskriv då exakt hur du går till väga för att komma fram till att japanska är svårare än engelska. Hur ser formeln ut?
För att det är alldeles för vagt, naturligtvis. Man kan tala "sammanhängande och begripligt" med ett ordförråd på 50 ord så länge man håller sig till väldigt få och begränsade områden. Vilket ju barn tenderar att göra.

Jag vet inte. Vad tycker du själv? Kan du länka till nån kurva eller tabell som du tycker ser rimlig ut?

Fler verbformer, som används beroende på vem man talar till. Större risk att göra folk förbannade om man säger fel.

Antalet former är direkt proportionellt mot hur svårt språket är.
Man fattar ju om barnet kan mycket eller lite om man pratar om olika saker med barnet.

OK. Helt subjektivt höftande med andra ord. Bara för att det passar så fokuserar vi nu helt på just verb.
OK. Då har du alltså bytt kriterier. Svenska skulle omedelbart bli tiopotenser svårare om vi övergick till postpositioner och skippade mellanslag.

huseti, husettill, husetpå ...

Du är helt otrolig. Du får väl en forskningsavhandling till "subjektivt höftande" också?
Tänk, jag tyckte precis att du skrev att vi skulle övergå till verb. Det höll inte ens i en mening.

Nej, jag har bara haft tillgång till citerat textmaterial. Det är svårt att hitta studien.

Hon har givit ut en lärobok 2009 som heter "Når børn lærer sprog". I den står bland annat att undersökningar via PISA placerar danska barn och unga långt ner beträffande läsförmåga, trots att Danmark ligger bland de främst när det gäller nedlagda utgifter på språkundervisning. Det säger ju egentligen ingenting annat än att det danska skolsystemet i det avseendet är mindre effektivt.

I övrigt hittar jag bara artiklar med följande sammanfattning:

Nej, jag skrev att du fokuserade på verb helt plötsligt. Men kan du inte bara svara på frågan?

Hur exakt gör du för att komma fram till att den totala formrikedomen i japanska är större än i svenska eller engelska. Hur ser formeln ut?