Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Det har väl ingen större relevans? Enligt alla dina tidigare resonemang så ligger ju svårigheten i a.) böjningen sker med en ändelse b.) ändelsen förändras beroende på ordet (deklinationer).

Men kan du inte bara svara på frågan? Är det rimligt att säga att japanska är objektivt lättare än svenska?

I annat fall kan man ju få för sig att dina resonemang bara stämmer när de ger det resultat man på förhand bestämt att man vill ha. Så fort det inte gäller svenska eller engelska så finns det plötsligt en hel massa andra faktorer än morfologi och antal deklinationer att ta hänsyn till.

Ta en person med språk 1 som modersmål, ta en person med språk 2 som modersmål. Låt de lära sig den andres språk. Se vem som lär sig snabbast och tycker det är enklast. Med fördel tar man ett par personer så att det inte är så att den ene har bättre språkförståelse än den andre.

Jo det har det väl? Det är väl om något jävligt noga att man får till rätt, om man inte vill orsaka pinsam stämning.

Nej, det är inte nödvändigtvis rimligt, då japanska verb är svårare än svenska. Ser man bara till substantiven är japanska rena lekskolan.
Fast tyskarna använder ju "doch" som "dock" och "men" också Jävla bred betydelse på ordet.

Det gör man väl indirekt via barn hela tiden. Om det fanns konkreta och uppenbara skillnader i svårighetsgrad så hade det väl märkts där. Det är ju t.ex. inte så att polska 3-åringar blir ständigt missförstådda av sina föräldrar.

Danska barn talar senast i Europa. Portugisiska först. Någon som vet när svenska barn talar? Danska är jävligheten själv när det kommer till vokaler, med sina 38 (!) vokaler, vilket är det dubbla av svenskans.

Jo, men när engelskan har 16 verbformer att välja mellan så tycker du ju att det är ointressant så länge inte formerna är olika för olika ord. Ändras t.ex. ändelsen "masu" beroende på ordet?

Och det är de för att du bestämt att de är det? Räknar vi nu helt plötsligt regelbundenheter som svårigheter?

Då formulerar vi om frågan: Är japanska objektivt lättare än engelska?

Det är en myt och du kommer inte att kunna belägga det mer än du belägger något annat. Det har diskuterats i många olika trådar.

Jag kan inte japanska särskilt bra, men jag tror att antalet verbändelser i japanskan överstiger 16 ganska ordentligt (btw för din talan kan jag säga att du bara räknade tempusformer, finns modusformer du glömde). Nej, regelbundenhet är snarare en lätthet, men är det som i finskan, att regelbundenheten är väldigt detaljerad, så är det svårt. Som sagt, jag har nära noll kunskaper i japanska så du får gärna upplysa mig om du har en annan uppfattning/kunskap.

Nej, japanska är inte objektivt lättare än engelska enligt mig. Svenska är objektivt svårare än engelska, och japanska är objektivt svårare än svenska.
Vilka talar senast då? 31 vokaler var det i danska visst, kontra svenskans 19. Vi förlorar mycket på att vi saknar diftonger.

Så den forskning som skett under ledning av Dorthe Bleses vid Syddansk universitet i Odense är bara rappakalja då?

Nu svamlar du. Vad betyder "detaljerad regelbundenhet"?

OK. Då är min enda slutsats att vi kan slänga ut samtliga tidigare resonemang genom fönstret. Språk A är svårare än språk B för att du påstår att språk A är svårare än språk B. That's it.

Jag trodde faktiskt du skulle skriva nåt i stil med: Men tänk så svårt japanska hade varit om det varit ett slaviskt språk..

Ingen aning? Vad betyder "talar senast" till att börja med?

Vet inte. Den säger ju i alla fall definitivt inget i stil med "danska barn talar senast i europa".

Att reglerna är detaljerade förstås. Att de är många och fina, inte få och övergripande.
Jag har ju sagt varför jag tror att japanska är svårare än svenska och engelska. Ser man till det stora hela, är japanska svårast. Ser man till substantiven är både engelska och svenska svårare.
Vad tycker du att det låter som? De barn som är äldst när de börjar tala sammanhängande och begripligt.