Två små besvikelser och en överraskning var dagens skörd på filmfestivalen.
Började med den georgiska Brides som hade ett av de bästa sluten jag sett på länge. Lite sådär tjock i halsen, vilket jag väldigt sällan blir. Visade på filmens inneboende empati givet att jag är så långt från den verklighet som skildras. Formmässigt och skådismässigt högklassig dessutom. En fyra är helt klart.
Sedan blev det mishmashet The Disappearance of Eleanor Rigby i den ihopklippta Themversionen. Visst att den levde på sin fenomenala cast lite grann, men sammansättningen av historien är riktigt undermålig. En av de där filmerna där varje scen, karaktär, ögonblick känns hastigt, men som totalt är seg och relativt trist. Bjöd också på ett par klyschor. Kanske dock klarar sig till en svag trea, men den väger mellan två och tre. Är ändå sugen på att se de två enskilda versionerna.
Avslutade med den omtalade och superhyllade Birdman. Maps to the Stars var ju ett magplask av stora magnituder. Denna kommer kanske inte riktigt nära, men man fick lite samma vibbar från den här filmen. Ganska meningslös, misslyckas helt med att ställa intressanta frågor, humor som hade negativ avkastning hos mig. Karaktärerna är dåligt definierade - särskilt de tre stereotypa kvinnorna och den usla kritikerkaraktären. Manuset är uselt på de flesta plan med andra ord. Ensemblen räddar det kanske från en etta ändå. Fotot och musiken är väl kanske innovativa, men mest irriterande och det är som att titta på någon oskön snubbe köra samma skateboardtrick om och om igen.
Och denna benämns som en utav årets bästa filmer. AGI är så jävla nöjd och självgod och det bara förstör filmen. Typ knäpp grej att göra en jättelång diss av andra filmer i en film som är dålig liksom.
Började med den georgiska Brides som hade ett av de bästa sluten jag sett på länge. Lite sådär tjock i halsen, vilket jag väldigt sällan blir. Visade på filmens inneboende empati givet att jag är så långt från den verklighet som skildras. Formmässigt och skådismässigt högklassig dessutom. En fyra är helt klart.
Sedan blev det mishmashet The Disappearance of Eleanor Rigby i den ihopklippta Themversionen. Visst att den levde på sin fenomenala cast lite grann, men sammansättningen av historien är riktigt undermålig. En av de där filmerna där varje scen, karaktär, ögonblick känns hastigt, men som totalt är seg och relativt trist. Bjöd också på ett par klyschor. Kanske dock klarar sig till en svag trea, men den väger mellan två och tre. Är ändå sugen på att se de två enskilda versionerna.
Avslutade med den omtalade och superhyllade Birdman. Maps to the Stars var ju ett magplask av stora magnituder. Denna kommer kanske inte riktigt nära, men man fick lite samma vibbar från den här filmen. Ganska meningslös, misslyckas helt med att ställa intressanta frågor, humor som hade negativ avkastning hos mig. Karaktärerna är dåligt definierade - särskilt de tre stereotypa kvinnorna och den usla kritikerkaraktären. Manuset är uselt på de flesta plan med andra ord. Ensemblen räddar det kanske från en etta ändå. Fotot och musiken är väl kanske innovativa, men mest irriterande och det är som att titta på någon oskön snubbe köra samma skateboardtrick om och om igen.
Och denna benämns som en utav årets bästa filmer. AGI är så jävla nöjd och självgod och det bara förstör filmen. Typ knäpp grej att göra en jättelång diss av andra filmer i en film som är dålig liksom.
) eller den nutida filmindustrin.
