Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Det skulle kunna tyckas att det ovan nämnda är tillräckligt upprörande, men det som bland ett antal kategoriska påståenden fick mig att lyfta lite extra i tevesoffan var Göran Lambertz uttalande om teknisk bevisning i form av så kallade likhundar. Hans påstående att en markering i detta fall av hunden Sampo, skulle betraktas om ett ovedersägligt bevis för att likdelar från en människa har funnits på den aktuella platsen, får inte gå oemotsagt förbi. Försök från övriga deltagare att argumentera mot detta påstående tystades ned ganska bryskt.

Om detta uttalande ska tas på allvar från ett justitieråd i Högsta domstolen, har rättsväsendet fått en helt ny praxis för det arbete hundarna gör i samband med platsundersökning i brottsutredningar. Och i så fall kommer vi att på allvar skada förtroendet för teknisk bevisning. Det som nu sagts ska inte tolkas som att hundar inte gör ett viktigt arbete i den forensiska processen. Tvärtom, rätt tränade och använda hundar har stor potential genom att använda deras välutvecklade luktsinne för att hitta sådant som man inte lyckats få fram med andra metoder. Men vi ska nogsamt särskilja den förmågan och verkligen visa med validerade vetenskapliga metoder vad det är för något som hunden har markerat för.

Hunden har markerat liklukt i bagageutrymmet. Detta visar att Vatchareeya Bangsuan legat i bagageutrymmet på [KJ:s] bil när hon var död.

Förhållandena att hennes blod påträffats på flera ställen i [KJ:s] bil och att hunden där markerat för liklukt, är i stället sådana att det får anses visat att Vatchareeya Bangsuan döda kropp legat i bagageutrymmet i hans bil och att kroppen transporterats med denna bil.