Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Nej, jag missade det inte. Jag förutsåg bara vad ditt svar skulle bli i vilket fall.

Få se nu vad ska jag svara ...? Att finnen ju måste lära sig vokaldisharmonin?

And the wheels on the bus go round and ...

Det är väl för fan självklart att det är lättare att bortse från någon grammatisk regel än att lära sig en helt ny?

OK? Jag tycker det mest påvisar hur svårt det är med långa ord på främmande språk man inte behärskar? Ungefär som att pejsta in "nordöstsjökustsartilleri ..." på ett turkiskt forum och be dem "reda ut" något?

Jo, men det är ju bara för att du om och om och om och om igen väljer att definiera vokalharmoni som en "grammatisk regel".

Om samtliga språk på jorden utom ett hade haft egenskapen vokalharmoni så är det väl för fan varit helt självklart att det hade varit det avvikande språket som hade ansetts ha svåra "regler". I detta fall den ökända "vokaldisharmoniregeln" som säger att ändelser inte får harmonisera med stammen hur gärna man än vill bortse från denna regel.

Vokalharmoni är ju en uttalslättnad. Hur kan det då vara "lätt" att bortse från den? Det kräver ju träning.

Även svenskan har flera deklinationer för substantiv. I min jämförande modell ovan förekommer alltså samma moment vid valet inom parametrarna.

Och då är vi i princip tillbaka på ruta 1 igen.
Vi släpper det här sidospåret, vi kommer ingenvart med det. Jag vet knappt vad de syftade till att illustrera längre.

Nej du, här har du fel. Inom språkvetenskapen är det vedertaget att fonologin, dvs. hur regler styr fördelning av språkljud, assimilationer, tonaccenter, ordtoner och intonation är en grammatik. Det är samma typ av regelsystem som styr val av ändelser och ordföljd. Jag har läst fonologi på universitetsnivå, kom inte med en Wikipedialänk.

Alltså kan man säga att de principer och regler som gäller svenskans intonation och tonaccenter är ytterligare en sak som komplicerar svenskans – icke-kasusbetonade – grammatik. Men eftersom du inte vill tillskriva uttal och tonaccent någon som helst betydelse (eftersom alla fel blir begripliga utifrån kontexten, till skillnad från kasusfel i ryskan) så är väl det ett meningslöst påstående.

Nej, men tänk att alla delar av ordet måste vokalharmoniseras. Så om början av ordet är annorlunda, måste hela ordet bli det. Då är vokalharmoni inte lika harmlöst (no pu intended)
Vad ser du det som då? Fonetisk regel?
Nu är du löjlig. Vokalharmoni är mindre vanligt än vokalDISharmoni som du så vackert kallar det.
Nej det är ingen lättnad, det är bara så att vokalerna stämmer överens med varandra mer. Mjuka mot mjuka, hårda mot hårda. Harmoni. Det är en vanesak helt enkelt, men att lära sig reglerna från grunden är svårare än att strunta i dem.

Jo, det är en lättnad. Det du beskriver är ju själva definitionen av en uttalslättnad.

Visst har vi det, men det gäller ju inte egennamn.
Vi kommer inte längre än så.
Låter bra
Då är alltså Wikipedialänken fel? Även engelska Wikipedia gör åtskillnad på grammatik och fonologi.

Hur kan det vara "tyngre" att skifta vokal när det ändå är ett gäng konsonanter emellan?

Fel och fel. Det är en traditionell rubriksättning, dvs. att sådant som har med ljud att göra kallas fonologi och sådana som har med ändelser och ordföljd att göra grammatik. Wikipedia följer den traditionella, skolmässiga indelningen. Den är väl inte felaktig, men det är inte heller fel att kalla fonologi för grammatik rent vetenskapligt, eftersom det är precis samma processer det handlar om. Om du nu vill ha Wikipedialänkar så kan du läsa här: http://en.wikipedia.org/wiki/Optimality_theory

Där används grammar flitigt för att beskriva det fonologiska regelsystemet. Just den teorin är för övrigt en konkurrent till Chomskys traditionella generativa grammatik som också omfattar fonologi.

Om vi nu är inne på Wikipedia ... http://sv.wikipedia.org/wiki/Vokalharmoni Där kan man läsa att det är en assimilation, och en sådan har ju syftet att få ljud att närma sig varandra för att det ska krävas mindre uttalsmässig ansträngning.

Jag har personligen mycket svårt att se hur ljudlära kan höra till grammatik. Syntax kan jag köpa, det är ju trots allt att bygga ihop meningar. Men uttal?
Ja ja, jag tror fortfarande inte att finnar upplever svenskans brist på vokalharmoni som särskilt utmanande.

Ja? Annars hade det väl inte varit vokalharmoni eller hur menar du?
Wikipedia beskriver det som en "morfofonologisk process". Men visst, "regel" låter ju bättre eftersom det implicerar att det måste vara nåt svårt som kräver att man tänker till hela tiden.

Ungefär som att man tänker på "högertrafikregeln" varje sekund man kör bil
Ja och det var väl hela min poäng? Om vokalharmoni var normen så hade ju avvikelserna från det beskrivits som "svåra".
Precis. En uttalslättnad, om man så vill.