Citat:
Ursprungligen postat av
Knugen-Skuk
Språk består sällan av en handfull ord. Substantiv delas in i deklinationer, var och en med eget böjningsmönster. Så även latin. Därav svårigheten.
Även svenskan har flera deklinationer för substantiv. I min jämförande modell ovan förekommer alltså samma moment vid valet inom parametrarna.
Citat:
Det finns varken bevis för eller mot motsatsen. Vad ska man göra då, om inte förlita sig på sin egen erfarenhet?
Och då är vi i princip tillbaka på ruta 1 igen.
Citat:
Jag förstår hur du menar, men ser inte hur det skulle kunna påvisa att "tvåa" är räkneord. För mig är skillnaden mellan "tvåa" och "två" enorm.
Jag skulle personligen räkna particip som en form av verb, men det är väl godtyckligt, och som du säger så är det lite både och. Det är uppenbart att ordet "tvåa" kommer av "två", men ordklasserna är vitt skilda och så även betydelsen och böjningsmönstret.
Vi släpper det här sidospåret, vi kommer ingenvart med det. Jag vet knappt vad de syftade till att illustrera längre.
Citat:
Fonologi är inte grammatik. Grammatik är hur ord bildas och böjs, och hur de ska förhålla sig till varandra för att bilda meningar. Dit kan jag köpa att ordföljd räknas, och således får svenska liiiiite svårare grammatik.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Grammatik
Nej du, här har du fel. Inom språkvetenskapen är det vedertaget att fonologin, dvs. hur regler styr fördelning av språkljud, assimilationer, tonaccenter, ordtoner och intonation är en
grammatik. Det är samma typ av regelsystem som styr val av ändelser och ordföljd. Jag har läst fonologi på universitetsnivå, kom inte med en Wikipedialänk.
Alltså kan man säga att de principer och regler som gäller svenskans intonation och tonaccenter är ytterligare en sak som komplicerar svenskans – icke-kasusbetonade – grammatik. Men eftersom du inte vill tillskriva uttal och tonaccent någon som helst betydelse (eftersom alla fel blir begripliga utifrån kontexten, till skillnad från kasusfel i ryskan) så är väl det ett meningslöst påstående.