Citat:
Några detaljer bara:Jag kunde ha varit mer tydlig i mitt inlägg. Jag menar att dialogerna var bra.
Tar det inom spoiler så ingen arm stackare får för sig att börja klaga
Tar det inom spoiler så ingen arm stackare får för sig att börja klaga
Slutet var otroligt dåligt. Crescendot som byggs upp i tesserakten (mycket bra, för övrigt) förstörs totalt av den larviga fortsättningen då mänskligheten lever i "rör" (?) som ska vara rymdstationer. Det kändes som en nödlösning från produktionens sida, alltså att man inte riktigt visste hur man skulle knyta ihop säcken.
Rimligtvis borde mer data ha kunnat samlas om planeterna med tanke på att mänskligheten färdas genom svarta hål.
Tidsdimensionerna i tesserakten kändes också felaktiga. När Cooper bankar på bokhyllan bör Murph vara en gammal gumma och inte i 40-årsåldern, om man ska följa filmens tidslogik. Vad skulle det kosta dr Brand och Cooper i tid att göra sin "sling shot-maneuver"? 53 år? Hur kan tiden stå stilla på jorden vid ett skede, medan tiden fortgår vid ett annat?
Vidare föreföll tidsaspekten varit modifierad när man jämför resan till och resan från dr Manns planet. Ditresan tog lång tid medan resan tillbaka mot det svarta hålet verkade gå i ett ögonblick.
Besöken vid de olika planeterna kändes också bara helt fel, enligt mig. Som om produktionen inte visste vad de skulle göra med filmen när karaktärerna väl kom fram till sina resmål. Ända fram till landstigningen vid första planeten så höll jag filmen högre än en 7a. Från besöket vid vattenplaneten så sjönk betyget, för att stiga vid dr Brand och Coopers kvalfulla avsked samt Coopers besök i tesserakten. Därefter sjönk betyget återigen.
- Sedan saknas förklaringar till förhållandena på jorden. (En förklaring hade gjort filmen djupare)
- 45-60 minuter på vattenplaneten blev till 3½ timmar (1 timma = 7 år. 23 år hade gått).
- Murphs pojkvän (var det ens hennes pojkvän? Vem var det?).
- Cooper behövde ingen rymdträning?
- NASA hade bara suttit och väntat på Cooper, annars så hade man bara väntat på att dö?
Alltså, på det stora hela tycker jag att det var en bra film, men många små saker gör upplevelsen ofullständig för mig, och ett lågintensivt slut utan förklaringar faller inte mig i smaken.
Jag bedömer en film utifrån upplevelse, underhållning samt hur tagen man blir av filmen. The Dark Knight överträffar både när det kommer till upplevelse och underhållning, medan Interstellars moraliska kval är bättre än TDK och verkligen griper tag i en.
Missförstå mig inte. Jag gillar filmen, den var bra, men jag tycker inte att den förtjänar 9.1 som den har på IMdB. Haussad och hypead, men bra, som sagt.
Rimligtvis borde mer data ha kunnat samlas om planeterna med tanke på att mänskligheten färdas genom svarta hål.
Tidsdimensionerna i tesserakten kändes också felaktiga. När Cooper bankar på bokhyllan bör Murph vara en gammal gumma och inte i 40-årsåldern, om man ska följa filmens tidslogik. Vad skulle det kosta dr Brand och Cooper i tid att göra sin "sling shot-maneuver"? 53 år? Hur kan tiden stå stilla på jorden vid ett skede, medan tiden fortgår vid ett annat?
Vidare föreföll tidsaspekten varit modifierad när man jämför resan till och resan från dr Manns planet. Ditresan tog lång tid medan resan tillbaka mot det svarta hålet verkade gå i ett ögonblick.
Besöken vid de olika planeterna kändes också bara helt fel, enligt mig. Som om produktionen inte visste vad de skulle göra med filmen när karaktärerna väl kom fram till sina resmål. Ända fram till landstigningen vid första planeten så höll jag filmen högre än en 7a. Från besöket vid vattenplaneten så sjönk betyget, för att stiga vid dr Brand och Coopers kvalfulla avsked samt Coopers besök i tesserakten. Därefter sjönk betyget återigen.
- Sedan saknas förklaringar till förhållandena på jorden. (En förklaring hade gjort filmen djupare)
- 45-60 minuter på vattenplaneten blev till 3½ timmar (1 timma = 7 år. 23 år hade gått).
- Murphs pojkvän (var det ens hennes pojkvän? Vem var det?).
- Cooper behövde ingen rymdträning?
- NASA hade bara suttit och väntat på Cooper, annars så hade man bara väntat på att dö?
Alltså, på det stora hela tycker jag att det var en bra film, men många små saker gör upplevelsen ofullständig för mig, och ett lågintensivt slut utan förklaringar faller inte mig i smaken.
Jag bedömer en film utifrån upplevelse, underhållning samt hur tagen man blir av filmen. The Dark Knight överträffar både när det kommer till upplevelse och underhållning, medan Interstellars moraliska kval är bättre än TDK och verkligen griper tag i en.
Missförstå mig inte. Jag gillar filmen, den var bra, men jag tycker inte att den förtjänar 9.1 som den har på IMdB. Haussad och hypead, men bra, som sagt.
De relativistiska effekterna var överdrivna. En planet som ligger i omloppsbana kring ett svart hål kan inte ha en så stor faktor. (1h kontra 61320h). Hade det nu varit just den faktorn hade planeten behövt befinna sig 100m från händelsehorisonten, vilket är helt omöjligt.
Sling-shot manövern är också så klart överdriven, även om tidsdilatationen blir större ju närmare horisonten du befinner dig. Scenen är överdriven eftersom han hade aldrig kommit där ifrån. Ett snabbt roterande svart hål drar med sig rumtiden intill horisonten (framedrag). Detta hade gjort att han troligtvis skulle svepas med och falla in.
Även akreationsskivan runt det svarta hålet skulle ha dödat dom. Gasen är flera miljarder grader varm när partiklarna accelereras i hastigheter nära ljusets.
Det här med att Cooper kunde manipulera tiden väl inne i det svarta hålet köper jag helt. Herregud han har precis överlevt en resa in i ett svart hål...
Ett exempel på lite matematik:
Tiden kan gå baklänges innanför händelsehorisonten (läs). I alla fall när vi applicerar samma metrik innanför som utanför horisonten. Så att han helt plötsligt kan manipulera gravitationen i en annan tid köper jag.
Slutet? Att man byggt ett enormt rymdskepp som utnyttjar centripitalkradten för simulerad gravitation känns för mig inte alls främmande. Dom hade ju lämnat Jorden...
Sling-shot manövern är också så klart överdriven, även om tidsdilatationen blir större ju närmare horisonten du befinner dig. Scenen är överdriven eftersom han hade aldrig kommit där ifrån. Ett snabbt roterande svart hål drar med sig rumtiden intill horisonten (framedrag). Detta hade gjort att han troligtvis skulle svepas med och falla in.
Även akreationsskivan runt det svarta hålet skulle ha dödat dom. Gasen är flera miljarder grader varm när partiklarna accelereras i hastigheter nära ljusets.
Det här med att Cooper kunde manipulera tiden väl inne i det svarta hålet köper jag helt. Herregud han har precis överlevt en resa in i ett svart hål...
Ett exempel på lite matematik:
Tiden kan gå baklänges innanför händelsehorisonten (läs). I alla fall när vi applicerar samma metrik innanför som utanför horisonten. Så att han helt plötsligt kan manipulera gravitationen i en annan tid köper jag.
Slutet? Att man byggt ett enormt rymdskepp som utnyttjar centripitalkradten för simulerad gravitation känns för mig inte alls främmande. Dom hade ju lämnat Jorden...
Intervju med Thorne.
Q: How much of your original treatment remains in the final film?
A: We wrote an original treatment, but it has changed so much that it’s not recognizable as the same movie except for the scientific vision and the venue, what I like to call the warped side of the universe—black holes, wormholes, higher dimensions, and so forth.
The story is essentially completely changed, except in the broadest brush sense that we had explorers leaving the Earth, traveling out to a wormhole in the outer parts of the solar system and through the wormhole, and visiting planets. Beyond that the story is truly the Nolans’ story.
The story is essentially completely changed, except in the broadest brush sense that we had explorers leaving the Earth, traveling out to a wormhole in the outer parts of the solar system and through the wormhole, and visiting planets. Beyond that the story is truly the Nolans’ story.
__________________
Senast redigerad av PuffTheDragon 2014-11-09 kl. 14:45.
Senast redigerad av PuffTheDragon 2014-11-09 kl. 14:45.
