Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ta det säkra för det osäkra och be om att få göra en utredning.
Tror nog att det kommer att göra nytta.

Varför skulle en utredning hjälpa?

Nej, det ska nog undvikas om det går. Ser inte vinsterna idag med att ha AS eller autism om man inte är mogen för vårdhem.
Vi vill ju genom vård göra en sjukdomsvinst eller bli friska. Just nu ser jag AS som en stor förlustaffär, inget av det som förespeglades mig har jag fått, när jag ber om ngt hamnar jag i rundgång bland samhällstantmaffian. Jo, jag fick ju tandvård gratis. Men det är mkt mkt svårt numer. Färdtjänst var no problemas. Nu när jag drabbats av flera andra sjukdomar, nepp. Och du får ingen advokat som jagar och anmäler och kräver.

Är det inte aktiviteten som är det som kan göra att man slipper umgås ”socialt”? Jag kan inte umgås socialt, men jag har kunnat delta i aktiviteter tillsammans med andra som är målinriktade, dvs. egentligen ganska osociala grejer trots att de sker i grupp.

Ta poker t ex. Är det inte ”socialt” att sitta och spela, men samtidigt helt tömt på socialt innehåll då jag förstås bara är ute efter dina pengar? Eller samma sak med fotboll. Jag deltar i ett lag, inte för att jag tycker det är roligt att socialisera med dem som finns i laget, vilket jag aldrig skulle stå ut med – men för att laget är förutsättningen för att kunna utöva en aktivitet.

Jag blev inbjuden till en AS träff och skickade en förfrågan via e-mail om hur ”socialt” det förväntas vara. Jag har inte fått något svar efter nån vecka, vilket i min värld är allt svar jag behöver för att inte gå – vilket jag nog inte hade gjort ändå – men jag kanske borde, då min sociala isolation är ganska extrem.

Man kan ju få hjälp genom LSS, vilket har underlättat för mig.

Jag har erbjudits LSS-hjälp, men jag är skeptisk för egen del. Det kan nog vara olika från kommun till kommun, men hos min kommun verkar det verkar vara en ganska fyrkantig historia - även fast lagtexten förstås är brilliant då det gäller individuell anpassning så verkar det inte finns speciellt mycket utrymme för det. Det som erbjuds mig är i dagsläget 2 saker: kontaktperson och daglig verksamhet. Jag är inte säker på att nått av det skulle hjälpa mig. Jag skulle behöva nån mellanform eftersom det inte fungerar att ha folk för nära mig, vilket jag misstänker (i princip är säker på) att både kontaktpersonen och den dagliga verksamheten skulle resultera i. Jag klarar mig hyfsat bra själv, men är oerhört isolerad vilket är både bra och dåligt. Bra då jag kan bevara en någorlunda psykisk balans genom att kontrollera mitt liv, men dåligt då jag tenderar att hamna i depressioner.

Jag tror förvisso att oavsett hjälp eller brist på hjälp så tjänar nog de flesta som misstänker att de har autism i nån form, att få det utrett därför att det kan tjäna som ett mentalt klargörande.

För egen del är det liksom en bekräftelse på vad jag har misstänkt. Utredningen och den påföljande diagnosen förklarar en hel del saker som jag förut funderat över. För min del handlar det om en massa obegripligheter i mitt liv som jag aldrig förstod varför de hände och väldigt avgörande saker som är väldigt irrationella. Diagnosen kan i det perspektivet åtminstone tjäna som ett förslag på varför det kunde hända.

Accepterar man diagnosen, vilket jag gör, så kan man därmed kanske bättre förstå och även acceptera sin egen historia som i någon mening ofrånkomlig (utan att nu snöa in på frågan om fri vilja och såna grejer).

Så den skribent ovan som beskrev att han/hon misstänkte autism/aspergers skulle jag rekommendera att få det utrett av psykiatrin. De skalor som skribenten refererade till och som finns ute på internet kan ge en indikation. Efter att jag fick min diagnos så testade jag Baron-Cohens skala för att se vad utfallet blev. Jag scorade 44 av 50 på denna skala. Över 32 visar (om jag minns rätt) på indikation.

http://www.aspergerstestsite.com/75/autism-spectrum-quotient-aq-test/

En kanske lite konstig fråga men jag ställer den ändå

Det finns verkligen en skiva som får mig att må bra trots att jag är depprimerad vissa perioder.
Det är Pink Floyd - The Darkside Of The Moon. Vet inte varför.

Köpte den då jag var vädigt depprimerad och hade faktiskt självmordstankar.
Var inne på åhlens och såg omslaget och tänkte att. jag behöver den skivan.
Den kommer att ändra ditt liv. så jag köpte den och så var det bara hem att lyssna i CD-Spelaren
och när jag lyssnade på den efteråt så mådde jag bra.
Den får mig att starta om mig själv på något sätt.

Har ni någon musik eller skiva som får er att känna er bättre.
Alla tips mottages


Ps efter den skivan så började jag konstig nog samla på den skivan

Pink Floyd ‎– The Dark Side Of The Moon Discovery Edition 1 CD
Pink Floyd ‎– The Dark Side Of The Moon • Experience Edition 2CD
Pink Floyd ‎– The Dark Side Of The Moon 18g LP
Pink Floyd ‎– P.u.l.s.e 2 DVD
Pink Floyd ‎– The Dark Side Of The Moon - Immersion Box Set
Dream Theater ‎– Official Bootleg: Dark Side Of The Moon
DS

Det här kan låta äckligt tant-psykologiserande och något förmätet, men jag tror faktiskt inte att det är något speciellt med just Darkside of the Moon som hjälper dig att må bättre. Förutom då det faktum att den är bra, och mångbottnad - man kan hitta nya saker, den tål många lyssningar.
(Om jag nu minns rätt - har inte lyssnat på dylik musik aktivt på ~20 år, och då också mest för att jag hade en pojkvän som var förtjust i Pink Floyd m.m. Nåväl, bara det faktum att jag distinkt kommer ihåg just den skivan säger kanske något)

Så jag tänker inte komma med några specifika musikrekommendationer. När jag är deppig orkar jag inte ta in något som är helt nytt. Så då blir det mest sånt jag "kan utantill", vilket för mig är Mozart operor, några enstaka symfonier (Mendelssohn, Schubert, Beethoven) eller litet lättare musik, operetter, musicals, äldre (ca 1910-1950) schlagers.

Däremot så tror jag att en stor del av varför just den skivan funkar för dig ligger här:
Du insåg att du behövde vara snäll mot dig själv, och du tog dig _tid_ att sköta om dig själv.

Jag tror att detta är en sak som många aspien ofta har svårt att göra - vi märker inte riktigt hur vi mår innan vi mår riktigt skit, att ta hand om sig själv krockar med diverse andra moralregler (inte vara självisk!), och vi har ofta svårt att veta klura ut vad vi mår bra av (isynnerhet vi som är äldre och inte var diagnostiserade som barn).


LOL - det här känns igen. Jag får periodvis skov av att söka efter så många olika versioner som möjligt av en speciell sång (nuförtiden är det oftast jazz evergreens eller obskyra 20-30tals schlagers, ibland också musicals).
Och DET, att gräva ner sig i detalj i ett specifikt verk, det är något jag skulle rekommendera som anti-depp för aspien :-)
Jag tror att vi mår bra av att få utlopp för våra drag av att vilja sortera och gå djupt in på detaljer. Och musik i sig själv - vilken musik det än är - lyfter på något sätt hjärnan, gör allt mer harmoniskt.

Kan jag ha Aspergers? Jag är ofta väldigt enkeltriktad och hänger mig lätt up på saker. Det här med Rihanna kanske har med Aspergers att göra?

Har misstänkt länge att du kan ha det, men inget är ju som bekant skrivet i sten, men om du verkligen vill veta, svart på vitt så be om att göra en utredning.

Håller med Raki.
Det bästa är väl att göra en utredning så får du det och det kommer att kännas bra efteråt när du vet om du har det eller inte

Har för inte allt för länge sedan diagnosticerats med AS.
Jag undrar om någon av er med asperger har någon erfarenhet av att ha tagit psykadeliska droger exempelvis LSD.

Har själv planer på ta något liknande inom en snar framtid, dels för att utforska mitt förflutna iom min diagnos har jag endel knutar i mitt psyke som jag skulle vilja lösa och bearbeta.
Jag tror eventuellt att hallucinogener kan vara ett bra verktyg för detta och göra att jag kan känna mig mer neurotypisk.

Är inte rädd för något knasigt ska hända men vi med AS kan tendera att bli lite stressade och vi utsätts för mycket stimuli på en gång, kommer nog ha en god förmåga att rationalisera att ifall något upplevs som negativt är det inte permanent och bara hjärnan som spelar en ett spratt.

Tacksam för svar!