Varför skall vi bry oss om framtida generationer?

Varför skall vi egentligen bry oss om framtida generationer och de problem, såsom miljöförstöring, som väntar dem? Under premissen att vi kommer att dö, kommer vi inte själva att påverkas.

Visserligen kan man anse att människor som sätter barn till världen har en viss skyldighet att verka för möjligheten till fortsatt drägliga levnadsvillkor, åtminstone under den förväntade levnadstiden för den egna avkomman. Övriga människor torde dock inte ha samma skyldighet. Ingen av dem borde i alla fall ha några skyldigheter gentemot människor som ännu inte fötts.

Är det mänskligheten som skall bevaras? Oavsett om universum går mot "värmedöden" eller ej, torde mänskligheten så småningom med största sannolikhet försvinna.

Anmärkning: Kanske passar tråden bättre i Filosofiforumet. Mod. av sådan åsikt får i så fall gärna flytta tråden dit.

Väldigt unik frågeställning.

Varför ska vi bry oss om människor som vi aldrig kommer träffa? Varför stödja röda korset och andra organisationer?

Det är förvisso rimliga motfrågor, vars svar beror på vilken etisk lära (om någon) man bekänner sig till. Jag vill dock hävda att motfrågorna, genom att avse solidaritet med existerande individer, skiljer sig från mina frågor, som avser solidaritet med icke existerande individer.

Dina förfäder brydde sig om din framtid och framtidens generation, om de inte hade brytt sig så hade du inte funnits idag.

Om jag hade varit med och skapat dig så hade jag vänt mig i graven över att du ens ställer en så dum fråga, om du nu inte ska bry dig om framtida generationer, varför går du inte och kastrerar dig i så fall? Du bryr ju dig ändå inte, eller?

Vi har alla skyldigheter även om vi vill det eller inte, även om du vägrar så kommer du fortfarande ha vissa skyldigheter såvida du inte är död.

Jag märker att jag borde ha postat i filosofiforumet.

Om jag inte hade funnits hade jag ju inte kunnat lida av att inte finnas

Varför skulle jag kastrera mig? Man behöver ju inte föröka sig bara för att man kan.

Varför har jag skyldigheter gentemot personer som inte existerar?

Människans existens är något jag har tagit del av, jag gillar det och vill gärna föra det vidare när jag är klar med det. Eftersom döden är tråkig, vill jag föra livet vidare genom att påverka andra eller skapa ett nytt liv.

Att ens förfäder gjort något betyder inte att man har några motskyldigheter.

Finns många som förblir frivilligt barnfria genom sterilisering.

I teorin har varken du eller jag några som helst skyldigheter mot andra människor och kommande generationer, och i praktiken har vi inte heller särskilt många (om några alls) sådana.

Ja varför ska vi det?

Nu festar vi vidare! Chalala lalallal lala!

Subkulturer och socioekonomiska livsstilar --> Filosofi
/Moderator

Varför skulle man känna mindre medlidande gentemot någonting levande bara för att det existerar skilt från oss i endera tid eller rum, eller båda delarna?

Om vi som art gemensamt bestämmer oss för att skona kommande generationer från att komma till som kännande köttstycken, och det icke-mänskliga livet vandrar samma väg, finns det dock såklart inga framtida nervsystem att ta hänsyn till -- men att det skulle bli fallet i vår samtid ter sig som en rejäl högoddsare; ergo skola du bry dig i den mån du har samvete.

Det är tidsaspekten jag avser här. Den väsentliga skillnaden är just möjligheten, som du nämner, att eliminera lidandet för ännu icke födda individer genom att inte sätta dem till världen.

Givet att det kommer finnas människor om säg 1000 år, kan man förstås hävda att man har en moralisk skyldighet att verka för dessa individers drägliga levnadsvillkor under premissen att man har denna skyldighet mot nu levande individer.

Även om det är sannolikt att det kommer finnas människor om 1000 år så är det inte säkert. Utfallet bestäms av människors val att skaffa barn och alltså borde ansvaret ligga på föräldrarna.

Frågan är kanske inte om vi gör det, utan varför OM vi gör det.
Frågan blir sedermera varför OM.

Varför lyfter jag vänster arm, när jag ändå ska dö?